Karriär kontra barn

Detta kanske inte var så intressant. :)

Men eftersom jag själv önskar att nån berättat för mig när jag var yngre och hade haft valet att ptioritera annorlunda kvar så puffar jag en gång.

Iofs hade jag knappast brytt mig om jag läste ett inlägg men ändå...

Tack för att du delar med dig!
Jag är 22 nu och går själv i karriär vs. barn tankar. Jag tror att det är lätt att resonera att det ena utesluter det andra, men egentligen är det nog inte det. Livet tar ju inte slut för att man får barn!

Instämmer med föregående talare Livet tar absolut inte slut bara för att man får barn!!! Enligt mig handlar det mycket om att lära sig prioritera.
Jag har en dotter på 2 år och är mitt uppe i min utbildning till redovisningsekonom!!!! Själv är jag 27.

Själv hade jag ingen aning om vad jag ville göra på karriär-sidan och har alltid varit översugen på att skaffa barn. Så nu är jag 25, har fyra döttrar och jag är så otroligt glad och lycklig över att jag fått dem så tidigt!! Ordet "karriär" finns knappt i mitt ordförråd, för mig handlar det bara om att man måste jobba för att få pengar, självklart vill man ju ha ett jobb som man trivs med. Men jobbet är inte allt! Man jobbar för att leva, man lever inte för jobbet. Inte jag iaf, jag lever helt och hållet för min familj. Och jag har jobb, och jag klarar mig bra på den lön jag får utan att jag gått högskola. Och vill jag så är det inga problem alls om jag skulle vilja utbilda mig heller, det går även fast man har barn.

Självklart kan man göra karriär med barn :)
Jag gör ju fortfarane karriär, men nu med barn.

Däremot blir ju livet annorlunda med barn. Man kan inte hänga på krogen varje helg, man kan inte jobba över till sent på kvällen flera dagar per vecka, man kan inte åka på kundbesök/kurse osv hur många resdagar per månad som helst. Eller kan kan man ju men det är inte min bild av ett bra föräldraskap.

Att jag väntade med barn var en kombination av allt detta. Jag vill "leva livet" på ett annat sätt än man kan göra med barn.

Intressant...

Jag har en mittemellan sits. Har ett barn (som var ganska planerat) är 28 och NU tar karriären fart. Det händer massor och jag är ofta den första de frågar om något nytt händer. Det är bara att hoppa på tåget känns det som. Är projekledare för ett stort och viktigt projekt som kommer sträcka sig ett år frammåt.

Sonen är nu 17 månader och jag som vill ha ca 2 år mellan barnen... Blir jag gravid nu kanske jag inte kan följa projektet i mål - dessutom mådde jag kass under första graviditeten så att vänta några månader löser inte problemet.

Familj VS karriär.

Har du några råd här TS?

Ska jag hoppas på att det kommer fler gratiskarriärtåg eller ska jag frångå min familjeplanering och satsa på längre mellan barnen (fast jag egentligen inte vill...)

Jag har tänkt skaffa barn, senare. Men jag har massa saker att göra först, utbilda mig, arbeta, resa osv. Det är något jag vill göra, och det är något jag vill göra utan barn. Barn hade totalt förstört det jag vill göra.

Sen är det inte så viktigt om jag inte skulle få barn heller.

Preeeeeeecis exakt så kände jag oxå förut!! Så exakt alltså! :) :)

Kan bara säga att sedan jag fick barn så ändrades det rejält. För mig iaf, det behöver ju inte göra det för alla. Nu är jag så evigt tacksam att jag fick barn trots att jag hela livet tyckt att det inte är så noga, att jag får se om jag vill ha eller inte.

Barn är stort

Svårt det där. Jag har lite samma problem. Ur jobbsynpunkt borde jag vänta 5 år till innan jag får ett syskon till mitt barn. Men det kommer jag inte göra. Jag får ge järnet på jobbet sen efter småbarnsåren istället, har ju många år kvar i arbetslivet då, men barn kan jag bara få nu (typ)

Jag skulle hoppas på att det kommer fler gratiskarriärtåg, för det gör det säkert. Gillar dom dig nu är du säkert duktig. Och et lär du ju vara sen oxå. :)
Å andra sidan är du ju yngre än mig och hinner kanske fixa lite karriär först och sen syskon. Du har ju ett barn iaf och vet ju vad du väljer mellan så att säga. Men jag (som oxå skulle vilja ha tätt) skulle fixa ett syskon på en gång :)

Värst är det ju med dom som har noll,kommer på vid 40 att de vill ha och får inget. Eller får ett och ångrar att man började för sent för fler.

Anonym (mellan) skrev 2007-10-17 08:32:06 följande:

Ja, fast barn är inte så viktigt för mig. Det är något jag troligtvis vill ha, men senare. Nu skulle det förstöra hela mitt liv. Jag skulle känna mig fast, instängd.

Om man skaffar barn ska det vara stort ja, men det behöver inte vara stort om man inte skaffar barn.