• Lisa o gänget

    Missfall v 10 - utdrivning med medicin

    Jag vill ge er min ocensurerade upplevelse kring hur det är att få ett missfall i v 10 och hur jag blev behandlad på akuten.
    Jag skriver detta för er som vill veta hur det egentligen går till. Om ni är gravida bör ni nog sluta läsa nu - detta är ingen trevlig läsning....

    Jag skrevs in på MVC en måndag för 2v sedan.
    På onsdagen, alltså 2 dagar senare, började jag blöda och fick menssmärtor. Troligen dog fostret precis i anslutning till när blödningarna började, för direkt efter var alla graviditetstecken borta direkt (så säger läkaren).

    Jag åkte till KS akuten och väntade i 3 timmar. Efter det åkte jag hem och sov. Åkte tillbaka tidigt morgonen efter och fick vänta i 7 timmar!!! Undersökningen visade på ett missfall. Läkaren övertalade mig till att ta tabetter och åka hem och få ut resterna av fostret "vanliga vägen".
    Man sa att jag bara behövde ta 3 tabletter under tungan och sedan skulle fostret komma ut inom 24h.
    I verkligheten åt jag totalt 23 tabletter under 6 timmar!
    - 7st för att få ut fostret
    - 4st mot illamående (man mår jävligt illa av utdrivningsmedicinen)
    - 12st värktabletter (Voltaren och Citodon)

    Efter 12 timmar hade det inte hänt något! Jag hade inte ens börjat blöda mer. Åkte då tillbaka till KS gynakut och fick vänta 5 timmar!!! Sen fick jag ytterligare 17st tabletter. Jag frågade om dom kunde vara snälla och skrapa mig istället men det ville dom absolut inte (ingreppet kostar för mycket!!!). Inget hände efter de nya 17 tabletterna. Efter totalt 2 veckor och 3 dagar får jag plösligt en kraftig magvärk. Då "gled" det lilla lilla fostret ut i trosorna. Jag satt på en kursgård med ytterligare 14 chefer och jag skulle precis hålla ett föredag. Jag ursäktade mig och försökte stapplande gå till toaletten. Jag kommer inte ihåg hur länge jag stannade men tillslut bankade det på dörren. Tydligen hade jag varit borta i över 30min. Jag satte och tittade på den lilla killen och kunde inte förmå mig att spola ner honom.
    I över 3 veckor så bar jag på ett dött barn. Jag mår oerhört dåligt psykiskt för detta. Varje natt drömmer jag om att jag föder missbildade barn. Jag har jättesvårt att äta kött efter det som hänt.
    All kritik till KS som inte tog sitt ansvar. Att skicka hem någon som har ett dött barn i magen borde anmälas. Barnet var ca 5 cm men allt fanns på plats. Det är helt SJUKT att någon mamma skall behöva uppleva detta. Skona mammorna och gör skrapningar på ALLA som fått missfall och som har barnet kvar i magen!!!!

  • Svar på tråden Missfall v 10 - utdrivning med medicin
  • Amatea

    Jag beklagar ditt missfall och det du fått gå igenom
    Det verkar vara olika hur de gör- jag fick förra måndagen veta att mitt foster i v.9 var dött och fick då göra en andra koll tre dagar senare. Jag fick själv välja om jag ville göra den kollen eller vänta på blödningarna. Jag gjorde kollen och fick sedan tid för skrapning tre dagar efter det; skrapades i måndags.


    Sånt här borde verkligen uppmärksammas och att varje föräldrapar blir lyssnat på och respekterat. Jag tycker också att alla som vill ska få bli skrapade i en sådan situation.


    *kram*

  • reblan

    Det är fruktansvärt vad du fått gå igenom - det är det.
    Men jag måste ändå säga att det oftast inte går till på det sättet du råkat ut för, oftast går det mycket bra och det är väldigt smidigt och mindre skadligt för kroppen med medicinsk abort. Vill tillägga detta för att inte skrämma kvinnor i onödan.
    Jag har själv gjort en medicinsk abort efter MA. Jag tog tabletterna själv hemma, och allt kom ut inom 40 timmar.

  • Caarina

    Lisa o gänget,

    Fy du har då verkligen inte blivit behandlad som du borde. Jag tycker att man borde ha rätt att välja mellan skrapning o tablett, jag har alltid tagit skrapning för jag vill bara sövas o sen att det ska vara över.
    Jag skrapades för en vecka sen, vecka 9 o jag tycker inte heller att jag blev behandlad så bra, mest för att jag kände att ingen brydde sig, blev inte erbjuden att prata med någon, o när jag fick reda på att det var dött dagen innan så var det bara så, pang bom o sen hem, hade gärna suttit i något rum med min kille o lugnat ner mig istället för att gå ut med tårarna sprutande.
    Men vad jag förstår så är det väldigt olika på olika sjukhus.

    Ta hand om dig tjejer o kämpa vidare / kram

  • Tagetes66

    Lisa och gänget: Vilken hemsk upplevelse ! Jo, jag tror att det är många som inte får den hjälp i samband med mf. Det är ju jätteviktigt att kvinnan själv får välja hur hon vill ha det.
    Själv valde jag medicinsk abort inne på avdelning vid första mf,
    vid andra mf avvakta och spontant mf hemma, och vid 3:e mf medicinsk abort hemma. Jag vill absolut inte ligga inne på någon avdelning, för där begriper de absolut ingenting om vad man går igenom.

  • Lill30

    Lisa o gänget,

    Förstår precis vad ni menar eftersom jag har liknande erfarenhet själv!

    Hade en ofostrig graviditet/ma som upptäcktes i v.10 för närmare två år sedan och fick den gången skrapning direkt eftersom de misstänkte druvbörd. Detta missfall kom jag över hyfsat snabbt!

    Mitt andra missfall däremot var ett stort kaos! Upptäckt även här i vecka 10 att något inte stod rätt till. Åkte upp på Ackis i Uppsala och de bekräftade vad jag befarade. De föreslog piller för att driva ut resterna... Jag fick otroliga magsmärtor, men absolut ingenting kom ut. Sjukskriven i flera dagar och helt knäckt ringde jag upp dem igen. De vägrade ta in mig för skrapning utan föreslog ist att jag skulle gå tillbaka till jobbet och vänta på att kroppen själv skulle ta hand om det!!! De gav mig i alla fall nya piller och sa att "denna gången ska det nog lösa sig", men icke! Efter åter en dag med fruktansvärda kramper fick jag tvinga mig till en tid för skrapning som jag fick först 1 vecka senare!!!!

    Det innebar att jag åter igen fick gå tillbaka till mitt jobb och vara orolig för att ngt skulle ske vid fel tillfälle....puh vad jobbigt!

    Till slut löste sig det hela. Jag skrapades och kunde börja bearbeta sorgen. Nu mår jag faktiskt bra trots att det fortfarande inte har hänt något på gravid-fronten....den som väntar på något gott :)

Svar på tråden Missfall v 10 - utdrivning med medicin