Missfall v 10 - utdrivning med medicin
Jag vill ge er min ocensurerade upplevelse kring hur det är att få ett missfall i v 10 och hur jag blev behandlad på akuten.
Jag skriver detta för er som vill veta hur det egentligen går till. Om ni är gravida bör ni nog sluta läsa nu - detta är ingen trevlig läsning....
Jag skrevs in på MVC en måndag för 2v sedan.
På onsdagen, alltså 2 dagar senare, började jag blöda och fick menssmärtor. Troligen dog fostret precis i anslutning till när blödningarna började, för direkt efter var alla graviditetstecken borta direkt (så säger läkaren).
Jag åkte till KS akuten och väntade i 3 timmar. Efter det åkte jag hem och sov. Åkte tillbaka tidigt morgonen efter och fick vänta i 7 timmar!!! Undersökningen visade på ett missfall. Läkaren övertalade mig till att ta tabetter och åka hem och få ut resterna av fostret "vanliga vägen".
Man sa att jag bara behövde ta 3 tabletter under tungan och sedan skulle fostret komma ut inom 24h.
I verkligheten åt jag totalt 23 tabletter under 6 timmar!
- 7st för att få ut fostret
- 4st mot illamående (man mår jävligt illa av utdrivningsmedicinen)
- 12st värktabletter (Voltaren och Citodon)
Efter 12 timmar hade det inte hänt något! Jag hade inte ens börjat blöda mer. Åkte då tillbaka till KS gynakut och fick vänta 5 timmar!!! Sen fick jag ytterligare 17st tabletter. Jag frågade om dom kunde vara snälla och skrapa mig istället men det ville dom absolut inte (ingreppet kostar för mycket!!!). Inget hände efter de nya 17 tabletterna. Efter totalt 2 veckor och 3 dagar får jag plösligt en kraftig magvärk. Då "gled" det lilla lilla fostret ut i trosorna. Jag satt på en kursgård med ytterligare 14 chefer och jag skulle precis hålla ett föredag. Jag ursäktade mig och försökte stapplande gå till toaletten. Jag kommer inte ihåg hur länge jag stannade men tillslut bankade det på dörren. Tydligen hade jag varit borta i över 30min. Jag satte och tittade på den lilla killen och kunde inte förmå mig att spola ner honom.
I över 3 veckor så bar jag på ett dött barn. Jag mår oerhört dåligt psykiskt för detta. Varje natt drömmer jag om att jag föder missbildade barn. Jag har jättesvårt att äta kött efter det som hänt.
All kritik till KS som inte tog sitt ansvar. Att skicka hem någon som har ett dött barn i magen borde anmälas. Barnet var ca 5 cm men allt fanns på plats. Det är helt SJUKT att någon mamma skall behöva uppleva detta. Skona mammorna och gör skrapningar på ALLA som fått missfall och som har barnet kvar i magen!!!!