Vita hem del 5

Nublu - allt i skrivet och klart, men jag kan inte skicka eftersom det står "Vännens epostadress" (obligatoriskt). Verkar alltså som om det fungerar som ping om inlägget till en vän? Och då blir det ju till den vännen som man skickar.

Nublu - visste inte att det var du som budade på min klocka. Ja-du...nu blir jag ju nödd och tvungen att köpa en M.J ljuslykta när du får in dem. *låtsas  offra sig*


Rori - supersöt kudde!!!

Godmorgon!

Här är en lite udda morgon. Barnen sover ute hos sin farmor och farfar. Där ute är även deras två kusiner och deras farbror med fru. De ville själva sova över, de trivs verkligen i deras sällskap.

Men...att åka hem utan dem känns konstigt förstås, de är ju fortfarande så små att man mest är vana vid att ha dem hemma hos sig.

Självklart vaknade jag 05.46 som jag gör varje morgon! Men det gör ju inget. Vi ska åka ut till dem till lunch ungefär och sedan fara hem igen och då hinner jag ju göra lite saker här hemma under tiden.

Maken sover fortfarande, men snart ska jag väcka honom till frukost och han ska gå ut och sätta upp sista takpannorna och vindskivan. Själv tror jag att jag ska sy några vimplar, har varit sugen på det ett tag, men inte hunnit med riktigt.
...

Maria och Juliah - jag känner också av "tvåbarnschocken", att man tänkte "Men, så hääär lätt skulle det väl inte vara?" Man känner sig som värsta supermamman när man orkar med så mycket ändå. Men jag känner att det är lättare med två barn...faktiskt...och tusen gånger roligare för den ena håller den andras humör uppe på något sätt. Och det den ena gör hänger den andra också på, så aldrig något trilsk med påklädning eller tandborstning eller sängläggning eller något som det med stor sannolikhet skulle ha blivit om vi bara hade haft ett barn. Näee...jag tycker det är underbart och bara fördelar med två barn.

Och vet ni...vi fick ju höra så mycket att det skulle vara "synd" om Hugo som fick så tätt till sin lillasyster - 15 månader. "Ska han någonsin få rå ooooom sina föräldrar" Men maken och jag säger minst en gång om dagen när vi hör höga skratt från rummet bredvid, när de skrattar så de kiknar eller för "allvarliga" småbarnssamtal att "Ja-a...det är veeeerkligen synd om Hugo" och så ler vi bara åt varandra.

Ett jobbigt samtal och två mystiska händelser med barnen vid min mammas grav igår
beasbarnslikheter.blogspot.com/

Stooora bilder, men jag är så lycklig. Jag har velat sy dessa länge nu, men det har bara kommit en massa "onödiga nödvändiga" syprojekt emellan..men nuuuu så fick jag äntligen tid att sy dem. Jag satt och nynnade hela tiden jag vändsydde och klippte ska ni veta.

Maken kom ner efter sin sovmorgon. "Men vad gör DU gumman?"
"Vimplar" flinade jag lyckligt.

"Kan du inte göra några till Hugos rum också...om jag sätter in bröstpanel där med och målar det vitt?"

Poäng till mig va?