Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

HaJoMi: tack!

Jag har ju haft svårt för min mvc-psykolog (gick hos samma via bvc förra gången när jag hade förlossningsdepression) men min aurora-bm sa att jag kunde be att få komma till en annan psykolog som är knuten till en annan mvc istället, så skulle säkert min vanliga bm kunna hjälpa mig med det. Imorgon ska jag ta upp det med mvc och hoppas att det går bra. Jag vet att det är löjligt, men det känns lite pinsamt inför den mvc-psykolog som jag "ratar" och dom sitter ju allihop i samma lokaler. Får försöka slå det ur skallen!

Jag är ju sån som "ljuger" för vårdpersonal, så det sa Aurora-bm att jag måste jobba med så att ajg kan få bästa möjliga stöd och hjälp när jag ska träffa läkare för kontroller eller i samband med förlossning osv. Som tur är har jag min sambo som för min talan om jag blir lite för knäpp och känner mig för utsatt. Som du säger är det ju vitkigt att dom vet så att dom kan hjälpa en. Annars är det ju svårt för personalen.

Det är så skönt att känna förtroende för min aurora-bm. Både jag och sambon kände oss verkligen stöttade och nu tror jag att jag kommer att våga gå in i den här processen mycket mer och släppa loss mina känslor. Dessutom tror ajg att jag och sambon kommer att prata mer om det. Jag har inte orkat med det hittills för jag har inte orkat med alla känsor det innebär att tänka på förlossningen (varken den som varit elelr den som ska komma).

Nu är jag helt matt! Har suttit och stickat lite (min terapi ) och tagit ett långt skönt bad. Somnade i badet och snarkade så det dånade i hela huset. Känner mig otroligt avslappnad efter det och sjönk ner så pass att till och med axlarna klarar av att slappna av nu.

Jag vet ju att lättnaden nu är ganska tillfällig, glädjen över att äntligen ha fått träffa min aurora-bm, och att mycket mer svarta känslor kommer efter det här samtalet. Men nu är både jag och sambon beredda på det i alla fall och vi ska förhoppnignsvis klara av att hantera det på ett så bra sätt som möjligt. Särskilt om jag också får hjälp av mvc-psykolog.

apan: lycka till imorgon!!!

Krickelina: min aurora-bm sa att hon önskat att hon hade kunnat erbjuda mig en tidigar tid med tanke på hur jag mådde. Tyvärr hade dom ju semesterstängt under sommaren så därför var det inte möjligt. Jag tycker därför att du ska försöka få en tid så fort som möjligt och inte vänta till v. 30 som barnmorskan på mvc sa. Håller tummarna för att du kan få en tidig aurora-tid!

Caro Lin e: bara tre veckor kvar nu? Hur mår du?

Caro Lin e: fy så fruktansvärt jobbigt! Det värsta är att man ju verkligen är tvungen att få ut bebisen, det blir ju som en trängd situation oavsett hur man vrider och vänder på det! Känner du att din bm lyssnar på dig och kan ge dig stöd när du mår dåligt och börjar gråta? Förstår att det känns jobbigt när tiden fram till förlossningen krymper ner i rasande fart. Varma kramar och styrketankar till dig!

Caro Lin e: jag förstår det och samtidigt som dom inte kan hjälpa dig så skulle dom kunna stjälpa ännu mer om dom inte stöttade och lyssnade. Så det är ändå bra att du har förstående personer omkring dig. Frågan är väl kanske inte hur du ska göra för att inte vara rädd (som många kanske kommer med råd om eller peppar och så) utan hur du ska göra för att hantera den rädsla du lever med just nu, om det finns situationer när rädslan försvinner och om du kan hitta strategier för att hålla den borta?

Jag har ärligt talat funderat på att göra nån sorts videoinspelning itll min dotter och kanske det ofödda barnet också inför förlossningen, där jag pratar om vad jag tycker om henne och sånt som betytt mycket för mig i vår relation och så. Låter säkert helt sjukt, men...

Varm kram!

Psykobilly: vad jobbigt att du inte fått någon tid än! Kan du ringa dit och fråga, be bm att trycka på eller fråga om någon annan kan hjälpa dig att ringa dit så att du får en tid snart? För mig kändes det som ett enormt viktigt steg att gå dit igår!

apan: lycka itll idag!

apan: vad skönt att det gick bra hos Aurora idag!

Krickeline: visst vill dom väl helst att man ska föda vaginalt, det tror jag alla vill att man ska göra egentligen. Ändå kändes det skönt att min aurora-bm sa att vi har inte alls bråttom med beslutet om förlossningen och hon frågade mig väldigt mycket innan hon ens pratade om ev. vaginal förlossning den här gågnen. Hoppas att du får en lika bra aurora-bm!
Tråkigt med dagisproblem mitt i alltihopa. Hoppas att det akuta snart ska vara över så att du kan börja fokusera på dig själv.

apan: vad skönt att du fick tid så snart igen! Min bm var så fullbokad att hennes första tid är om 2,5 vecka. Fast jag kanske behöver lite tid att fundera i lugn coh ro nu när processen väl har satt igågn på allvar?

På tisdag ska jag ringa mvc-psykologen. Dom  har visst bara telefontider på tisdagförmiddagarna nämligen.

Lukas syskon: jag känner igen det du skriver från min förlossning och tiden efter. Bra att du tagit kontakt med Amanda-bm. Har du fått n ågon första tid?

Jag vågar inte se sjukhuset av den anledningen. Fast jag råkade ju se snitt (detaljerat) på dom där identiska fyrlingarna i storbrittanien. Vansinnigt läskigt! Innan dess var jag säker på att jag skulle gå till Aurora-bm coh säga "hej, jag vill ha snitt" medan jag nu tycker att både och verkar asläskigt! Nästan värst tyckte jag var att se fostervattnet bara välla upp ur magen, hua!

Igår ringde jag som en dåre på den enda telefontid mvc-psykologerna har under veckorna. Telefonsvararen var på i två timmar, så jag kom inte fram.

Caro Lin e: det är så jobbigt det där att vara stark! Jag kunde börja gråta ibland när jag mådde som sämst och nån berättade att jag var stark coh skulle klara något. Bara det att höra att man är stark när man känner sig ensam och rädd är ju jobbigt. Även om jag förstår dom som säger så, dom har ju delvis rätt också. kanske är det också så att man får det lite extra kämpigt om man är "stark"?
Skönt att du fick bra bemötande av bm som ska vara med vid snittet i alla fall. Bra att bm tog dig på allvar och frågade om det kändes bra att hon skulle vara med!
Megakramar till dig!

Caro Lin e: det tog jättelång tid när dom skulle lägga edan på mig också. Kan du få något löfte om att en överläkare kommer direkt för att lägga den? Dom kan ju faktiskt lyckas lite snabbare!
Usch, förstår att det känns jättejobbigt inför snittet nu! Om du skulle skriva en lista med allt som känns bra, kommer det något på den listan då?
*kram*

psychobilly: så trist att andra försöker att vifta bort dina känslor inför en förlossning! Min bvc-psykolog var tyvärr också sån och sa att allt jag var ledsen över var "normalt" vilket ju inte var direkt det jag behövde höra. Det är riktigt trist att få höra sånt! Hoppas att det går bra hos kuratorn idag!

apan: varför vill läkaren brådska på beslutet? Du har väl inte så jättekort tid kvar?

Krickeline: vad tråkigt att det fortfarande är kämpigt för ditt barn på dagis! När ska ni få träffa resursteamet då och hur fungerar det? Är det att en resursperson ska in på förskolan?

HaJoMi: å, Sigrid är ett jättefint namn!

Själv har jag inte haft nån lust att tänka så mycket på förlossnignen på medvetet plan sen vi var hos Aurora-bm för två veckor sen. Jo, ibland. Som t ex att vi måste skaffa barnvakt och sånt. Eller att det måste bli snitt. Eller att jag ska få värkar och börja föda. På nätterna händer det desto mer och jag drömmer helt sjukt läskiga drömmar. Drömmarna är värsta övergreppen, gruppvåldtäkter, att jag ligger fastspänd utan bedövning och filmas av sadister när jag föder. I våldtäktsdrömmarna skrattar dom hånfullt och säger "vad gnäller du om, det här är ju ingenting jämfört med vad du har framför dig!" och sånt. Känns helt sjukt!   Eftersom mvc-psykologernas telefontid hade telefonsvarare hela tiden förra veckan så har jag inte fått veta om jag kan få träffa en annan psykolog än hon jag gick hos när jag hade förlossningsdepression (och som sa att allt var "normalt" och hänvisade allt jag ville prata om förlossningar till Aurora-bm). Bad bm på mvc att irnga upp för att se att jag kan få en annan person, men ingen har hört av sig än. Börjar bli nervös coh vill gärna träffa även en psykolog ang. mina känslor inför förlossningen - det verkar behövas med tanke på dom äckliga drömmarna!

När jag surfade på sjalbarn häromdagen såg jag en ifrån tråden där (hej hej! ) och nu längtar jag verkligen verkligen efter att förhoppningsvis kunna bära en del själv sen. Ska bli såååå mysigt!

apan: vad klumpigt sagt av läkaren! Hur skulle man kunan vara hundra procent på att man vill ha snitt? Jag kan vara det typ varannan dag, men det är ju en enormt stor operation som verkligen inte känns lockande. Dumt att säga att man skulle "slösa tid" på att förbereda sig för valet om man vill ha en vaginal förlsosning eller kejsarsnitt. Jag tycker du ska strunta i henne och den pressen och ta beslutet i lugn och ro med hjläp av förberedelseprogrammet (hur funkar det?), eller i alla fall att du påbörjar nån typ av samtal.
Jag har förresten också lite drygt två månader kvar nu, tiden rusar verkligen fram!

Jag råkade förresten se förlossningen på "Sjukhuset" idag. Eller råkade och råkade, det är min Aurora-bm som är med i programmet när dom har från förlossningen och jag var bara tvungen att kolla. Inte smart dag, hade redan lipat tillräckligt över förlossningen, men ändå blev jag så lättad när hon fick barnet på magen och otroligt rörd och gråtig även över det fina i att barnet äntligen hade fötts. Det värsta var att jag blev så stressad att förvärkarna drog igång. Har inte haft så farliga förvärkar senaste dagarna (pga sängläge - dunderförkyld) men alla tankar på förlossningen satte igång det hela. Grrrrr, det påminner ju bara ännu mer om förlossningen!