Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

Caro Lin e: Tänker på dig idag och håller tummarna, varma kramar!

Hur gick det i tisdags?

Fy så jobbigt! Känns det som om dom  här två månaderna är en enda lång väntan, eller kan du ladda om och fokusera på annat emellanåt?
En stor kram kommer här i alla fall!

Krickeline: håller med om att det är viktigt med förståelse från omgivningen. Särskilt en arbetskompis har varit väldigt fin med mig och så var det så att min barnmorska förutsatte på inskrivningen att jag ville ha kejsarsnitt den här gången, eftersom hon lyckades känna av mina vibbar. Det kändes så befriande i motsats till alla som kommer dragande med "det är så naturligt att föda" (visst, det är naturligt att dö av det också! ) eller att man "fuskar" och tar den enkla vägen om man väljer förlossning med planerat snitt och beviljas det. Så superskönt att det finns personer som kan förstå, stötta och lyssna!

Jag tycker det är få man vågar prata med om förlossningsskräck. Dels verkar dom flesta bli lite småless om man gör det och dels finns det folk som kan bli skrämda själva och som man inte vill jaga upp i onödan. Det är ju bara ibland som t ex med min jobbarkompis i förrgår, som har haft en liknande förlossning och förstod att det måste kännas jättejobbigt för mig nu när nästa är på gång. Sen oavsett hur ens egen förlossning var så verkar ju många ändå tycka att dom själva klarade det ju galant så varför ska inte alla andra göra det?

Ibland när jag känner att jag inte orkar med förlossningen tänker jag att jag ska skjuta på eländestankarna och känslorna tills det är dags att gå till Aurora-bm. Vissa gånger lyckas det och andra inte. Fast det kan vara skönt att nästan tvinga sig att låta det vara tills man är där man kan få det rätta stödet. Så gör jag i alla fall om inte maskineriet hunnit dra igång alldeles för mycket så at tdet inte går att stoppa...

Ja, igår kom jag på att natten innan alla mina hemska konstanta sammandragningar drog igång (för ett par dagar sen alltså) så hade jag legat vaken och inte kunnat stoppa tankarna på förlossning. Tänk om det är stressen över förlossningen som förvärrat mina sammandragningar och inte jobbet? Säkert ligger det och maler jättemycket, i alla fall när jag väl börjar analysera och det borde jag inte göra.

Hur mår ni andra?

Min förlossningsrädsla gör sig mer och mer påmind nu. Vaknar på nätterna, drömmer om min tidigare förlossning och skräckscenarier inför nästa. Igår satt ajg på jobbet och kunde knappt hålla tårarna borta.

En sak som jag har upptäckt är att det här har haft fysiska konsekvenser för min graviditet - eller är det graviditetskrämporna som ger mig anfall av förlossningsskräck tro? Hur som helst så har jag väldigt mycket sammandragningar och dagarna efter en dålig natt så har jag problem med väldigt mycket sammandragningar och kan vakna av det på nätterna. Igår fick jag lov att åka in till förlossningen för kontroll pga sammandragningar varannan minut i flera timmar. Som tur var var det inget på gång. Väl där så var jag nära att börja gråta minst en miljard gånger, men jag orkade inte med att tänka mig att bli tvungen att prata med sköterskor, bm och läkare om min förlossningsskräck så jag bet ihop och koncentrerade mig på att tänka på bebisen och sambon. Han märkte så klart hur jag mådde och stöttade mig väldigt mycket.

Känner mig deppig över att itne ha fått tid till Aurora än och vågar inte ringa, orkar inte ta tag i det. Nu har min sambo sagt att han ska ringa snart om jag inte får en tid. Hoppas att han gör det!

Det är verkligen lätt att bli "duktig flicka" och det är en sån där sak som jag ville att bm skulle skriva in i min förlossningsplan sist. Jag sa att hon måste skirva att jag LJUGER för sjukvårdspersonal. Hon försökte omformulera det, men ajg vägrade!

Jag ska få samtalsstöd på Aurora nån gång, men ahr itne fått det än. Sambon får nog ringa imorgon.

Håller med om att sammandragningarna är jobbiga både för att jag är rädd för bebisens skull och för att det vekrligen verkligen påminner om förlossning. Så blir man stressad och får ännu mer...

När har du fått snittid? Skönt att höra att det gick bättre på Klara idag, ett steg åt rätt håll!

Jag håller nog med Caro Lin e att det känns lite svårt att lägga sina egna traumatiska erfarenheter ifrån sig och jubla högt över tips om en profylaxbok. Jag VET ju redan att jag kände mig superpeppad inför min första förlossning tack vare en fantastisk gammal barnmorska som höll i vår föräldrautbildning. innan henne kunde jag inte tänka tanke och efteråt kände jag mig fokuserad och stark. Det är jättefint att det kan fungera så och bra när även förlossningen fungerar sedan. Det gjorde det inte för mig och oss som använder den här tråden för att prata av oss tyvärr.

Men tipsa gärna blivande förstföderskor, som verkligen kan bli hjälpta av mental träning och känna sig sporrade inför förlossningen tack vare boken / profylaxkurs / föräldrautbildningar osv!

Caro Lin e: det är just det där med underdrifterna som jag menar med att jag ljuger och det kändes jättebra att ha det inskrivet. Så där funkar jag i resten av sjukvården också. Bokar tid till läkaren och säger att allt är bra?!
Ska maila min sambo genast och be honom ringa spec-mvc för att få en tid till Aurora såa tt ingen av oss glömmer bort det!

Snart har du din bebis hos dig! Spännande att få träffa liten för första gången och läskigt med förlossnignen. Kommer du att gå på Klara fram tills det är dags?

enilorac: tack för att du berättar om din fina snittupplevelse!

Mitt hjärta är hemma: hoppas att dom kommer på nåt, jag har också bara 3 månader kvar.

emlan: klart att vi inte vill ha lugnande, vi vill ha hjälp! Det här är ju en erfarenhet som kommer att följa oss genom hela livet och varken lugnande eller snitt skulle hjälpa oss med det. Rädslan handlar ju både om vaginala förlossningar och snitt i just den här tråden. Jag gick till mvc-psykologen efteråt på inrådan från den personal som var med vid min förlsosning. Det hjälpte inte, hon var inte så bra på det här med förlossningar. På Aurora fick jag fint stöd däremot och ser fram emot att förhoppningsvis någon gång få en tid dit igen.

skina: det låter som en bra plan inför nästa förlossning, skönt att du känner att du hittat något som kan göra dig trygg!

De Hex: jag brukar lite argt säga till dom som säger "att föda är det naturligaste i världen" att det naturligaste i världen också är att dö av det bara för att jag blir så arg coh provocerad. Klart att hade en själv fött i djungeln hade man varit glad att överleva om inget lejon hade ätit upp en innan det var över. Barnet hade ju klart dött också utan onaturlig hjälp från sjukvården. Så jag blir skitsur över det här med "naturligt" för allt som är naturligt är inte odelat positivt och bra.

Har du fått någon tid till Aurora-bm eller spec-mvc för att diskutera snitt än?

Min sambo lovade att ringa Aurora / spec-mvc idag för att fixa en tid till mig och jag kan inte tänka på annat. Det bokstavligt talat vänder sig i magen på mig, mår skitilla och känner mig gråtfärdig. Hoppas ändå att han får en tid åt oss! Jag klarar inte av att gå hem och kolla brevlådan varje dag och bli lika besviken efter den anspänningen varje dag. Remissen skickades i april, så jag tycker gott att det är dags att jag får komma.