Min sambo gör allt för sitt ex, är det ok???

Han har ju större skyldighet att hjälpa henne än vad du har att hjälpa honom med hyran. DU har väl 1 hyra att betala. Vet han om dina planer??

anonym
"Han har ju större skyldighet att hjälpa henne än vad du har att hjälpa honom med hyran. DU har väl 1 hyra att betala. Vet han om dina planer??"

jo men nu blev det så att han inte klarade att betala sin egen hyra denna månaden så visst hjälper jag till, men om hon inte tänker hjälpa till själv det är då jag blir lite sur, och vadå vet han om dina planer?? det är VÅRA, planer vi är inga små ungar.

Vadå hjälper henne att försörja och ta hand om deras dotter?? Låter väl snarare som om vi har en kvinna här som tänker både ha kakan och äta den. Han vill väl naturligtvis oxå kunna ta hand om och uppfostra sitt barn lika mycket som hon antar jag, men är livrädd att hon ska ta barnet ifrån honom.... Dom har separerat och barnet kommer så småningom att få två familjer, en hos mamma och en hos pappa. Grejen är ju att hon nu måste acceptera att han inte kommer att springa hennes ärenden hela livet. Att han startar upp med en ny kvinna och ett nytt liv. Hon måste ju rätta sig efter hur hennes plånbok ser ut och inte räkna med att han ska betala bara för att hon inte har råd med ett leverne som hon är van vid sen tidigare.

presis och jag tycker faktiskt att ett halvår borde vara nog att ta sig på fötter med lite hjälp. Fast hon har inte gjort nått för att hjälpa till

vi har väl träffats i ca 5månader men känt varandra i ett år.

oj ja ser man på han har nog inte ens tänkt på lagar och regler..

Ni på denna tråden som inte hade accepterat detta, kan det vara så att ni själva inte har någon erfarenhet av seperation med barn inblandat??????
Barnet måste väl absolut få i alla fall ett halvår-år på sig att vänja sig vid att pappan har en annan kvinna innan ni flyttar ihop. Då ni öppet ska ha ett förhållande och att du då ska finnas med i dotterns vardag.
Har du träffat dottern?

hej alla, tack för era svar. Jag är medveten om att vi har skyndat in iett nytt förhållande och att det är kanske lite känsligt att flytta ihop och allt för fort men vi vet att vi vill det till 100% och pga av att vi bor med lång distans emellan började jag leta jobb och fick ett riktigt bra jobb ganska snabbt, så nu behöver jag flytta dit om ca en månad och vi anser att det bästa ekonomiskt är om jag flyttar in med honom direkt, för då kan han fortsätta hjälpa henne vid behov. Jag vill verkligen inte göra livet surt för henne eller nått men hon måste kanske börja innse att hennes liv har ändrats och leva efter det. kanske det bästa för henne är att få veta att han träffat någon annan, då kanske hon innser att det är på riktigt. Han ville inte slänga det i ansiktet på henne med innan hon kommit på fötter. Men hon verkar inte vilja komma på fötter. Dom var aldrig gifta så någon skiljsmässa är det inte tal om och han har verkligen inga känslor kvar för henne det litar jag till 100% på det är inte svartsjuk jag är.

Skulle jag vara dig så skulle jag ta en ordentlig diskussion kring vilket förhållande han kommer att ha till sitt x när ni flyttat ihop. Naturligtvis så ska han ställa upp för sin dotter, mamman är vuxen och får rätta sig efter rådande situation, vilket inte alls är säkert att hon vill.
Du kommer att bli som en "bonusmamma", inte alltid populärt.
Se till att de går på familjerådgivning och löser det här med ekonomin och allt annat som säkert ligger kvar och pyr. Hon kan inte sitta i ett hus som hon inte klarara av att sköta finansieringen och skylla på att hon gör det för barnets skull för det är rent skitsnack. Gå på känsla av vad som är nästa steg för er, det finns inga allmäna tidsgränser, så tror jag att ni lyckas bra.

Jag kan bara tala för mig själv men jag har faktiskt erfarenhet av vad du just nu går igenom även om vissa här tycks tro motsatsen.

anonym

tack det var bra sagt. ja eller hur borde jag kunna få fråga om hur hur de två i fortsättning ska förhålla sig till varandra, och jag har försökt säga att jag tror nog det är bäst om ni säljer huset så småningom för att slippa gräl längre fram, jag tror han vet att det är det bästa med. Ja det här med för barnets bästa och barnet hit och barnet dit. Hon trivs som fisken i vattnet i sin pappas nya hem så varför skulle det vara en sån hemsk uplevelse för ett barn att flytta? Det här med att barnet får en bonusmamma kommer inte bli populärt hos bion, men man får hoppas hon tar det på ett moget sätt, vilket jag är rädd att det inte blir för hon är väldigt bitter. Och tack för att du förstår det här med att jag flyttar in även om det inses tidigt, men som du sa det finns inga tidsgränser på sånt här.

Tjejen är 2,5 år och hon fixar det här. Hon är nöjd bara hon får vara med sin mamma eller pappa. Hur delar dom upp det nu förresten? Varannan vecka eller kortare perioder?