Min man har inga spermier

vi är också i samma sits. Vi fick veta strax innan jul att maken inte har några spermier.. Vi har valt att gå vägen via alternativ medicin då vi inte fått veta varför maken inte har några spermier. Just nu behandlas vi båda av en zonterapeut som brukar få goda resultat vid barnlöshet. Förhoppningsvis kan det hjälpa oss att få tillräckligt med spermier för IVF eller liknande.

Vi har oxå bestämt oss för att söka privat för att se om dom får samma resultat som landstinget i spermiefrågan. Kanske kan vi åtminstonde få några svar på varför han inte har några spermier..

Hur har ni andra fått veta vad spermiebristen beror av?

Om vi vill har vi möjligheten att anmäla oss till donationslistan men vi har valt att vänta lite med det och hoppas på att vi ska kunna få biologiska barn.

Hur man går vidare.. Jag vet inte.. Tiden gör väl lite men som andra sagt.. Viss dagar är jättetunga och andra går väl.. Det jag tycker är jobbigast är när andra får barn/blir gravida och liknande..

Min sambo har vetat ganska länge. Han har ett genetiskt fel som de upptäckte med hjälp av blodprover. Så därför har vi aldrig provat varken pesa el tesa. Skulle de ha hittat några spermier överhuvudtaget som skulle gå att använda vid ivf hade risken funnits att sambons genetiska fel skulle föras vidare, vilket vi självklart inte vill...
Det känns som vi har gått vidare, tror att beslutet att göra di hjälpte rätt mycket. Men det känns fortfarande jätte jobbigt att höra o se alla andra bli gravida..

Anledningen till att jag undrar över hur ni fått veta vad spermiebristen beror av är att våra läkare sa att det går det minsann inte att ta reda på!

Detta skulle bero på att det har forskats alldeles för lite för att dom ska kunna göra några undersökningar för att få veta varför han inte har några spermier..

Så sa dom till oss också.
mrs coon skrev 2007-07-03 16:54:39 följande:

hej! vi är nästan oxå i eran sits min man har ett kromosomfel som gör att jag bara får missfall. Vi fick reda på detta år 03 tror jag det var. det var ingen rolig tid våran värld rasade sammam och vi gick och pratade med en psykolog på sahlgrenska jätte gullig tjej och det hjälpte mycket kan jag säga. min man gick ett par gånger mer än mig. Vi har provat många behandlingar på sahlgrenska 3 IVF och 4 DI försök. ingen av försöken resulterade i någon graviditet. Vi sa hej då till sahlgrenska och beslutade oss för att testa danmark innan vi ville gå vidare med adoption.
så i maj i år åkte vi till storkkliniken i danmark och där lyckades vi på första försöket inga mediciner och inga sprutor bara på min normala ägglossning. kanske var det som behövdes lungn och ro och trevlig personal inget stress och mysig omgivning.
jag hoppas det löser sig för er och alla ni andra här inne för jag vet vad ni går igenom

kram ina

Det är ju mycket märkligt egentligen att dom säger så (om det nu är sant) med tanke på att den mesta forskningen som görs utförs utifrån ett manligt perspektiv..

Min man har behandlats med hormoner som ska få igång den egna spermie produktionen. Han har tagit Gonal- F och Pregnyl, hormoner som annars används vid IVF behandling av kvinnor.
Han har fått igång spermie produktionen och vi har gjort två IVF/ICSI behandlingar, dock utan resultat. Men hans spermier är dugliga att göra mikroinjektion med. Dom är inte snabba nog att själva hitta till ägget, måste ha hjälp. (dom är få och inte så snabba, men dom finns iallafall ! ) Det tar tre månader att få upp spermieproduktionen med hjälp av dessa hormoner.

Jag vet inte om det är något som skulle hjälpa er. Men hör gärna med er läkare !
Lycka till !

Likadant för oss!! Läkaren sa att det kan hända och att det är vanligare än man tror...ska kolla detta med manliga hormoner..har aldrig hört ..konstigt att dom inte nämde det för oss.

mrs coon skrev 2007-07-04 09:51:03 följande:

Vi är också i samma situation och jag kommer ihåg känslan när vi fick beskedet. Det kändes som att få sin dödsdom. Det var mars 2005 och läkarna sa att vårt enda sätt att få barn var via donation eller adoption. Vi beslöt oss för adoption och hoppade över sjukhussvängen. Det var 2.5 år sen och vi längtar fortfarande efter en liten. Ju längre tid det går ännu svårare känns vardagen i livet.

Hej på er! Vår värld rasade också samman när vi fick beskedet att sambon helt saknar spermier (azoospermi kallas det). Sambon har inga fel på kromosomerna, har inte haft några sjukdomar eller råkat ut för nåt som gjort att det blivit så här... läkarna säger att de inte känner till orsaken. Det tycker jag har varit det svåraste att acceptera, först var det ju det här med barnlösheten som var den jobbiga biten men vi bestämde oss rätt snabbt att vi skulle ta hjälp av en donator. När det beslutet sjunkit ner fanns fortfarande den där irriterande känslan av att inte få veta varför han saknar spermier. Tyvärr kommer vi nog aldrig att få reda på det. Det har nu gått 1½ år sedan utredningen startade och förra sommaren gjordes tesa/pesa vilket inte gav nåt som ni förstår. Förra hösten gjorde vi tre di-försök och det sista försöket lyckades!! Vi fick ett plus på stickan före jul och är beräknade till den 10 augusti, dvs om bara ett par dagar. Resan har varit jobbig men för mig har det varit underbart att få chansen att bli gravid trots att det inte blir sambons biologiska barn... Kramar till er alla som fått detta jobbiga besked, jag hoppas att ni kommer att finna en lösning som passar er bäst, oavsett om ni väljer donator, adoption, barnlöshet eller annat. Kramis!