Anonym (456)
Men följer jag inte med kommer jag må så dåligt över att han ska vara där borta (i ca 4timmar) utan att jag vet vilka han träffar, kanske någon av dom dåliga vännerna är där, eller.. ja.. usch, vill inte ens tänka på det. Det är 1mån sen jag fick reda på allt så osäkerheten sitter i starkt. Jag måste verkligen måste bestämma mig snart. :(
Anonym (456)
Jag följde aldrig med, men en närstående var i den byn samtidigt så den personen gick dit där min sambo var och höll han sällskap till han vart klar. Det kändes skönt.
Anonym (lovetolove)
Så du funderar på att stanna kvar hos honom igen?
Anonym (BEDRAGEN)
Kan förstå att det kändes illa att hon vart så pass yngre. Som sagt jag är väldigt glad att jag inte vet vilken tjejen är.
Anonym (Nr 16)
Ville du bli gravid sen lämna honom eller vad menar du? Nej, jag tror inte man har en framtid ihop om man inte kan lita på varandra. Det är därför jag blir så arg på mig själv när jag inte vågar lita på min sambo. Det är så svårt.
Anonym (drabbad)
Såg hennes namn? Vart namnet relaterat med något som har med din man/sambo att göra?
Tilliten, hmm, är det ingen som känner minsta lilla tillit alls till sin partner efter hans eller hennes misstag? Jag känner en viss tillit till min sambo, samtidigt som jag är 99%säker på att han inte skulle göra något (igen) så finns det 1% av mig som undrar. Eller om det är som jag spelar mig själv ett spratt, jag kanske vill få HONOM att tro att jag inte litar på honom bara för att han ska få "lida" lite extra.. haha.. med tanke på hur kontrollerande man blivit.
Anonym (ledsen)
Hmm, men om det hänt så många gånger innan, varför stannar du? Varför planerade barn igen? Jag är inte ute efter att dömma dig, jag är undrande. Skulle min sambo vara otrogen en gång till ska jag personligen sälja alla hans saker och honom på loppis!
Anonym (Ledsen=()
Precis så känner jag också. Bara det att du satte orden på det bättre än vad jag gjorde :)
Anonym (drabbad)
Hmm, schackspel? Haha, jag är inte så bra på det här med datorer, men säger han att det inte var något så får du väl lita på honom.
Anonym (Nr 16)
Förstår att du inte kan lita på honom när han beter sig på det sättet, inte kunna säga rätt ut att han verkligen inte vill ha henne, utan svara på ett tvekande sätt.
Anonym (Nr 16)
Jo, det hade nog jag också trott om jag vart du. Men prata mer om det och säg vad du känner!
Anonym (hoppas...)
Alltså, förlåt om detta låter elakt på något sätt, men hur i hela fridens namn kan du gå och vänta på att han ska bestämma sig för antingen dig eller henne? Ta inte det som ett påhopp, men jag förstår inte. Vi sitter ju i samma sits förutom att jag aldrig skulle kunna vänta på att han skulle bestämma sig. I vårt förhållande va det han som fick vänta medans jag bestämde mig för om det va värt att fortsätta eller lägga ner. Jag älskar min sambo otroligt mycket, och har gjort det sen första ögonblick (nästan :)) Men skulle aldrig tillåta mig själv att sjunka så lågt att vänta på honom när man bestämmer sig för mig eller den andra kvinnan. Jag förstår bara inte.
Anonym (Nr 16)
Jag tror jag kanske missuppfattade dig då. Trodde inte du också satt och vänta på att han skulle bestämma sig, utan att han kanske ångrat sitt beslut.
Anonym (Nr 16)
Ok, får man fråga vad det är för sjukdom du har? Det är ju upp till var och en hur man sköter sina affärer, jag förstår bara inte hur ni kan göra så mot er själva.
Anonym (hoppas...)
Ok, jag kan kanske förstå på ett visst sätt, men inte på ett annat. Du skrev "Men jag vill känna att nu är tiden ute, jag har inget att hämta mer. Istället för att sitta m en nyfödd, tankarna snurrar och blir helt deprimerad och stänga av mig från omgivningen igen." Jag hade nog varit mer deprimerad och haft många tankar av att stanna kvar i förhållandet. Men jag hoppas du gör det bästa för DIG.
Anonym (Nr 16)
Ok.. Det låter inte alls bra. Hoppas det blir bättre för dig, med allt, sjukdom (om den nu är botlig) och maken.
Anonym (Usch!)
Dom orden värmde. Tack!
Anonym (Usch!)
Min sambo har inte varit så kärleksfull som han är nu på nästan 7mån. Det är väl något positivt.
Men jag är ett vrak, jag spelar någon roll i en pjäs, jag verkar glad, jag verkar ha det perfekta förhållandet och jag är mycket hemlig om vårt "problem". Det gör att jag hamnar i en kris som jag gjort ikväll. Har suttit och storgråtit i min sambos famn i 1h nu. Jag säger till honom att jag mår dåligt (fysiskt) och att det är det som är problemet, varför kan jag inte bara säga rätt ut att jag är så satans jävla trött på att vara osäker? Jag är säker, men samtidigt jävligt osäker på säkerheten. Jag är medveten om att jag svamlar, men kan inte förklara mig riktigt, och här är det enda stället jag kan skrika ut vad jag verkligen känner. Jag och min sambo har pratat om händelsen MÅNGA gånger, gått frammåt och bakåt, det känns som vi "rett" ut det, eller vad jag ska säga, men fortfarande är det så mycket som tynger mig. Som jag skrivit innan hade min sambo ett återfall av missbruk och det sårar mig grymt mycket. Jag vill nästan bara slå mig trött på honom. Vilket jag naturligtvis inte kommer göra. För det första hatar jag våld och för det andra är han mycket starkare än mig, Haha. Jag vill egentligen inte har svar på detta, utan var tvungen att skriva av mig lite. Har du en åsikt får du naturligtvis skriva den.
Ursäkta att det blev så långt och aggressivt.