Ni som gett en andra chans...

Jag blir så ledsen, men samtidigt glad när jag ser att jag inte är ensam om att ge sin partner en andra chans efter otrohet. Imorgon är det tre veckor sedan vi redde upp allting, dom tre veckorna känns som tre mån. Det som sårar mig mest är alla lögner, inte att han varit med någon annan, utan att han sett mig i ögonen och ljugit om en hel del. Självklart sårar det att han varit med någon annan också. Jag är själv en väligt ärlig person, kan inte ljuga. Men det kunde tydligen han. Det ligger eg. så mycket mer bakom, men får skrivkramp om jag ska dra upp allt, men inget av det är en ursäkt. Jag vet inte vad jag ska göra för att gå vidare. Och ja, jag älskar honom.

Anonym (456) Förstår oron, har också samma känsla så fort min sambo är på sin tele. Sen börjar utfrågningen och så får iaf jag dåligt samvete för att jag beter mig som en polis. :/

Anonym (segt) Det är rätt färskt för mig också.. 3veckor sedan idag. Och jag har också funderat MÅNGA gånger på om jag kommer få tillbaka tilliten. Kan enbart tala för mig själv och jag blir misstänksam så fort han hostar konstigt.. haha.. överdrivet, men ni förstår vart jag vill komma va? Innan jag fick reda på allt så litade jag på honom till 110% jag frågade aldrig vilken han skickade sms med eller vilka han träffat under dagen o.s.v men nu kommer det av ren vana, eller vad jag ska säga.

Anonym (Ledsen=()
Precis som du säger känner jag också. Jag har haft ett ex som vart otrogen en gång. Honom dumpade jag snabbare än fortast. Min sambo var också helt ärlig dagen efter, han erkände då att han varit med en annan tjej, men att dom aldrig hade sex, utan endast kel.

Minns inte vem som skrev det om mobiltelefonen, att förr hade han den med sig vart han än gick och ALLTID på ljudlös. Nu ligger den framme hela tiden och han bryr sig inte ett dugg om jag rör den. Det måste ju bevisa något. En gång otrogen alltid otrogen har jag också hört, men man kan inte dra ALLA över en kant. Antingen ger man sig in i förhållandet igen och riskerar att han gör om det, eller så flyr man.

Jag anser att vårt förhållande är äkta, mer äkta än vad det va innan faktiskt. Någon vart ju fel, annars skulle han inte dras till en annan kvinna. Men det är också en följd av misstänksamhet, tårar och mardrömmar. Tiden får utvisa vad som händer i framtiden.

Anonym (mardrömmar)
Usch, kan inte vara kul att springa på tjejen på stan, jag har väl lite tur i oturen att tjejen min sambo kelade med har flyttat till ett annat land, men det hade inte spelat någon roll vart hon fanns, jag har ingen aning om vem hon är. Jag kan tänka mig vilken ångerst jag hade haft om jag tyckt hon sett bättre ut än vad jag gör. Men nu vet jag inte. Vill minsann inte veta heller.

Anonym (lovetolove)
Jag hoppas du blir av med honom. Är han alkoholist/periodare/nykter alkoholist med återfall?

Anonym (lovetolove)
Har ett liknande problem. Men min sambo är nykter missbrukare. Varit ren länge (jag ställde ett ultimatum för längesedan och han valde ett liv med mig) Och nu när han vart ute och "roade" sig hade han ett återfall. Det är ingen ursäkt. Jag blev bara dubbel besviken. Men vi har pratat mycket om det, han anstränger sig verkligen och har gått tillbaka till möten o.s.v

Anonym (mardrömmar)
Jo, det är ju det jag menar. Jag personligen hade nog mått sämre om jag vet att hon vart en skönhet, inte för att jag själv är så väldigt ful, men det finns ju finare. Du förstår.. Haha. Men självklart är jag en bättre människa än henne, jag skulle aldrig ge mig på en upptagen man.

Anonym (lovetolove)
Jag sa till honom att jag aldrig skulle acceptera ett missbruk i min närhet. Men jag har ju brutit mitt eget löfte mot mig själv när jag "förlät" hans återfall. Fast och andra sidan så flyttade jag samma dag som jag fick veta det, och han trånade och bad efter mig i ca 1,5vecka innan jag ens började prata med honom igen. När vi sedan började snacka om att fortsätta, så sa jag till honom att han inte hade fler chanser, och om vi skulle fortsätta så hade knappt en chans då heller, utan att han vart tvungen att förtjäna chansen. haha, hoppas inte det lät alldeles för invecklat. En sak jag har lärt mig, tänk inte på honom. Tyck ALDRIG synd om honom vilka snyft historier han än kommer med. Du är det viktigaste för dig. Var brutalt hård mot honom även om det gör dig ont för tillfället, det kommer löna sig. Hoppas jag.

Anonym (lovetolove)
Usch, jag vart också så nere precis när allting hänt, jag vart så utmattad både fysikst och psykiskt, pga av allt som jag redan nämnt som kanske inte låter så illa som det vart, vill inte skriva alla detaljer här. Jag tyckte också synd om honom, mer än vad jag tyckte synd om mig själv. Allt min tid gick åt till honom, vilket jag ångrar idag, men jag blev starkare, jag bestämde mig för att bli starkare, jag vet att jag klarar mig utan honom, hur mycket jag än alskar honom så vet jag att jag inte kan leva med än människa som misshandlar mig psykiskt. Det där återfallet, som jag aldrig skulle dröm om varade i ca 3mån, såg aldrig det det komma, men jag såg slutet. Svårt att förklara. Dom 3mån vart något av det svåraste jag varit med om. Men jag slutade bry mig, jag orkade inte längre. Och jag hoppas du kan sluta bry dig innan du är helt utmattad. Min sambo, som typ inte såg saker som jag gjorde under dom 3mån har fått berättat från mig och vår familj hur han betett sig, vad han sagt och gjort o.s.v. Han Har ofta skuld och bär nu den ångerst som jag hade. Jag hjälper inte honom, men jag stjälper inte honom heller.

Ursäkta det långa inlägget..

Anonym (Mad-ee)

När min sambo "roade" sig så trodde jag att han va drogfri, men han vart ju aldrig det. Min sambo tycker också att jag ska "släppa tyglarna" lite mer nu, alltså att jag ska lita på honom mer. Men jag är orolig att han träffar dom där "vännerna" som fixade drogerna till honom och därför tycker jag inte om när han åker ensam till några särskilda byar i närheten. Han tycker jag ska låta honom gå så han kan visa att jag kan lita på honom. men det kan jag helt enkelt inte, inte ännu iaf.

Imorgon kommer bli en väldigt jobbig dag. Han ska till några andra vänner och fixa en sak som jag inte vill avslöja i fall det är någon här som känner igen historien. Dom vännerna vart dom som berättade för mig vad han höll på med, tjejen (tjejen bodde i den byn då), drogerna. Han vill att jag ska följa med dit, men jag vill inte träffa hans vänner igen när dom vet vad han gjort mot mig. Jag skäms. Jag vet att det inte är jag som ska skämmas, men jag gör det. Jag kommer må så dåligt över att han ska åka till byn utan mig, men vet inte om jag kommer må sämre eller bättre av att åka dit med honom. Vad hade ni gjort?