Nån fler som är allergisk mot gravida magar?

Tack allihop som ger mig stöd och jag ger er stöd också.. Tack! Det känns något lättare när fler kvinnor ger utlopp och jag känner att jag inte är ensam om att uppleva detta och jag tycker att folk som kommer hit och kritiserar oss som har svårt att bli gravida osv ska låta oss vara. Struntsamma om dom inte förstår, sånt kan man disskutera med sin man/partner/familj men inte på denna tråd. Ingen som har lätt att bli gravid fattar hur detta känns...Kram på er alla!

Pa mitt jobb ska fem tjejer ha barn i sommar och i host! En av dem sa nyligen att livet var sa vuxet och trakigt nu, med profylaxkurs, besok hos barnmorska, gravidyoga m m. Och hon vet att jag inte kunnat bli gravid men sager nat sant?! Hon menade nog inget illa men har troligtvis inte en endaste manad kant osakerhet kring att kunna bli gravid sa hon forstar inte alls hur det kan kannas! Det gick ju supersnabbt for henne.

Visst är det jobbigt. Vi hade kompisar över på middag igår - och fick igår veta att de väntar barn. Jätteskoj för dem, men oj så jobbigt det känns.

De är verkligen jättegulliga och de vet att vi har problem, och jag kan inte föreställa mig något bättre sätt att hantera det på än vad de gör. Så jag är inte missundsam eller så, det gör bara så ont att alltid tvingas vara den som gratulerar och skrattar och skojar om ANDRAS magar .

Jag orkar liksom inte ibland, vill bara krypa in under en filt och släppa ut alla tårarna. Efteråt känns det lite bättre, men sorgen består. Hu!

här är en till.... känns som alla utom jag..... eller får väl säga alla utom vi tyvärr..... har på senare tid fått reda på 2 st i bekantskapskretsen som är/var gravida..... den ena gjorde abort... den andra vill knappt ha barnet men behåller de ändå.... ser barnet som ett hinder typ... och sen har vi såna som mig... försöker...försöker... vill inget hellre men va händer??? jo INGENTING!!!!!!

Jag förstår precis hur ni känner här! Vi har försökt i snart två år. Och varje gång jag ser en gravid så känner jag mig nere, min syster fick precis en son och under hela tiden hon var gravid, så va jag givetvis skit glad för henne skull men ändå avundsjuk, jag ville också ha en sån fin gravid mage. Men hon har alltid funnits där för mig så det var aldrig jobbigt att träffa henne, men när alla andra runt en började bli med barn kände man bara, inte hon också och sen nästa och nästa. Känns som bara för att inte jag kan så måste alla runt en bli med barn! När jag var på BB och hälsa på min syster började jag gråta, han var ju så fin och där var ju barn överallt, jag ville ju också ha ett. Och när jag gick därifrån grät jag ännu mer och kände : kommer jag nånsin få en sån fin liten bebis? NU är det bara och hoppas att vi alla här får det!

jadu....svartsjuk de är jag.För mej ha de gått så långt att jag försöker intalla mej själv att jag inte ska ha fler barn.Har 2 underbara barn,misst 6 st varav ett som vi ha minneslund till våran lilla ängel.Hatar alla stora magar,å alla som ska ha å får barn.Min sysster ska ha i september å jag försöker att va glad för hennes skull,men de är svårt.Vi ska jobba vidare.Hoppas lyckan är på vår sida någon gång till i livet.kram på dej.

Jag är så svartsjuk att jag tror att jag snart kommer att bli en bitter kärrring (på 28år)

Jag är så avundsjuk och svartsjuk jag med. Dessutom är det ju ta mej tusan massor av gravidmagar och nyfödda precis överallt i hela jäkla göteborg. Man kommer inte undan!

Jag blir oxå avundsjuk. Men ibland kan jag tänka att de kanske gått igenom samma sak som jag och då kan jag istället känna hopp om att jag själv ska lyckas en dag. Kanske kan hjälpa att tänka så?

Så har jag oxå börjat tänka (ibland) Man vet ju aldrig. Men avundsjukan kommer mest när det är någon som klagar på sin graviditet mm.

Förstår precis vad du menar! Efter att jag hade gått igenom 7 missfall på rad blev jag nåt så in i hel...e provocerad av alla gravida jag såg!! Kändes som om de gick med magen i vädret förbi mig bara för att retas !!! Kunde inte heller glädjas åt vänner som väntade barn, utan kände mig mer som ett litet barn som var enormt avundsjuk för att andra fick det jag så desperat ville ha! Jag tror det är en helt naturlig, dock inte så smickrande känsla...
Lycka till, jag hoppas att det löser sig för dig!

än argare när barnet de bär i helt friska men de gör abort för de ville inte ha de könet som deras barn var...

Ja, jag var allergisk mot gravida magar länge, innan jag nyligen själv blev gravid. Jag har försökt att få ett syskon till min son i två års tid och det har varit en oerhört jobbig kamp. Ett års fruktlösa försök, sedan fick jag lyckan att bli gravid, men det slutade i ett tidigt missfall. Sedan började jag med IVF-försök och på det tredje försöket lyckades det till slut.

Även fast jag själv är gravid kan jag fortfarande känna mig allergisk mot gravida magar. Då kan jag tänka "tänk om allt går jättebra för henne, men det inte alls går bra för mig." Jag är alltså rätt så orolig med andra ord. Jag är bara i vecka 12, och har redan gjort 3 VUL. Små barn är också svårt att se fortfarande, jag vet ju inte hur det kommer att gå.

miss maple skrev 2007-06-22 02:22:09 följande:

jag har väntat i tre år på mitt plus, har även hatat alla magar, men även tänkt , dom kanske har genomlidet samma helvete som jag gjort!! fick då lite tröst att det finns flera än jag, men visst är det jobbigt. jag lider med alla som inte lyckets än.
tyvärr blir ni inte gladar nu, men jag har efter 3 år lyckats få mitt plus, mått skit o genomlidet ett helvete med att tro att det blir missfall, men har kommit på den lite säkrare sidan nu.
jag önskar er alla lycka till, hoppas ni kommer få det efterlängtade pluset och känna lycka.
kram