Lina1979, du ska se att det kommer att gå bättre och bättre! En av de absoluta fördelarna med NCSS är att det är helt okej att backa ett steg om det inte funkar! Så även om du nu fick lov att amma till slut så gick det ju faktiskt bra de två första gångerna!
TeeTee, härligt! Hoppas att det håller i sig! 
Tovaliten, nu är det ju jättesvårt att säga att "det här är felet", men man kan ju alltid spåna....
Nåt som slår mig är att hon kanske inte blir riktigt mätt? Sömn och mat har varit OERHÖRT nära sammankopplat hos oss iallafall! Varje gång det har strulat till sig med sömnen igen så har det berott på:
1. Sjukdom i antågande (med en storasyster på dagis var min son förkyld typ jämt!)
2. Ökat matbehov
Då hon sover så bra i vanliga fall tror jag inte att du behöver vara alltför orolig. De har ju olika faser hela tiden, då de utvecklas extra mycket eller växer extra mycket.
Hur äter hon nu? Ammas fullt eller får hon något vid sidan av?
Tovaliten, det kan ju vara så att hon dels inte har ro att äta sig mätt (världen är ju en oerhört spännande plats!), och dels att hon kanske inte står sig så länge på bröstmjölken trots att det mängdmässigt finns så att det både räcker och blir över!
Du kan ju prova att ge lite gröt och se hur det påverkar. Eller om du kanske inte vill börja med fast föda riktigt ännu; ersättning. Isåfall skulle du kunna avsluta dagen med lite ersättning och sedan amma "som efterrätt".
Smultrongott, visst kan du prova med gröt! Med min dotter följde jag "boken" totalt och började med potatis/palsternacka osv. Med vår hungriga son blev gröten räddningen! Plus att vi gav ersättning förståss.....
Jag skrev till Tovaliten här och i Kulta17´s gästbok om hur viktig maten har varit för vår sons sömn! Så fort den mat han har fått inte har räckt till så har vi fått ge kraftigare mat!
Det som Kulta17 skriver om att hon inte kan sova mer än 30-40 minuter är jättevanligt. Ett tips som kommit upp flera gånger i tråden är nåt som kallas "wake to sleep", vilket innebär att man "stör" barnet strax innan det brukar vakna. På så sättsomnar barnet ofta till igen innan det hinner vakna. Det kan vara en smekning på benet, eller att man stoppar in en eventuell napp.
AnnahConda, vi hade det också jättejobbigt när Noel var runt 8 månader! Så fort vi ens bara antydde att lämna rummet så grät han som en tok! Och då hade vi under lång tid bara lagt honom och gått ut och han hade fått somna själv!
Vi gjorde ungefär så som vi gjorde för att lära honom att somna själv i eget rum. Vi sa godnatt och gick ut och drog till dörren. Sen lät han ju och vi gick in och lugnade honom. Det blev en hel del hängande ner i spjälsängen, för enda sättet att lugna honom var genom att vi hade händerna lätt på ryggen (magsovare). Sen gick vi ut, med påföljden att han drog igång igen och så höll vi på....
Jag kan trösta dig med att DET GÅR ÖVER! Även om det inte känns så just nu!
Kulta17, här är en länk till en tråd om Baby Whisperer. Den är stängd för svar, men du hittar med all säkerhet en väldans massa information!
www.familjeliv.se/Forum-3-23/m17564907.html
Jag kan ju börja med att berätta att jag jobbar för fullt nu, så det är inte alltid jag hinner sätta mig och skriva, men jag läsar alltid!
Milimina, du är klok! Hur många gånger har det inte hänt att jag tänkt svara så har jag läst ditt svar och insett att jag är överflödig! 
Men det är ju det som är det fina med den här tråden; att vi är flera som försöker hjälpa till att få våra små att sova utan att ta till gråtmetoder!
lundsabin, jag tycker (självklart!) inte att du ska försöka få god sömn via SHN, utan jag håller med Milimina: använd dig av NCSS och Baby whisperer, men gör det konsekvent.
Jag tror att du är på rätt väg. Har du bestämt dig för att sluta amma så håll fast vid det! Och ta DET som en första fight. Sen när det funkar kan du ge dig i kast med att få tillbaka din egen säng helt och fullt. På så sätt plockar du inte bort BÅDA tryggheterna på en gång!
Har du någon snutte/trasa? Eller något annat som signalerar trygghet? Det viktigaste är ju förståss du. Det ÄR okej att hon gråter, bara hon inte behöver känna sig övergiven. Gråt är ju barnets sätt att protestera och det måste de ju få göra när det blir en förändring som de inte uppskattar.
Annars tycker jag som Milimina: Trösta i sängen så långt det går, lyft inte upp om det inte är absolut kris!
En annan sak du iofs skulle kunna testa är att ge en flaska välling i sömnen. Om hon tar den så VET du att hon inte är hungrig iallafall. Men det verkar inte som om det är det största problemet, utan att det är "inrotade vanor" som ställer till det!
Kör på inatt med, för jag tror absolut att du är på rätt spår!
) Antagligen håller han på att bli förkyld, för det brukar strula till sig med sömnen då och jag hittade en kletig jättebobba i näsan i morse...
Jag förstod att det bara var nattamningarna som du ville åt. Visst kan du fortsätta amma på morgonen! Men precis som du skriver: När är det morgon? Det du kan göra är ju att sätta en tid då DU tycker att det är morgon, men självklart kan du vara lite flexibel. Barnen kan ju inte klockan, och kan ju inte förstå varför det får amma ena dagen (då klockan är 6.30) men inte den andra (för då är klockan bara 5.47), så det är ju lite av en balansång...!
Jag började ge Noel en flaska välling innan vi gick och lade oss för natten, men då visste jag inte att det var en "metod" som fanns nedtecknad, utan det är först efteråt som jag fick reda på att det kallas för Dreem Feed. Jag gjorde det på Noel tills han var runt 9 månader, då han sov natten igenom utan att äta. Innan dess åt han både två och tre gånger...... Iom att jag gav honom flaskan så VISSTE jag att han inte vaknade av hunger utan av ren vana, och då tyckte jag att de var lättare att stå emot det där att hämta flaskan (slutade amma på natten långt tidigare då jag var tvungen att få sova nån natt då och då). I samma veva började vi även ge vatten när han vaknade till och det är det enda han får nu. Så fortsätt att erbjuda vatten iallafall.
Lundsabin, vi har en ramsa som är typ: "ssssccchhhh..... Sssssov ssssså gott.... Ssssesss i morgon....." Men om jag får lov att gå in igen så använder jag ENBART "Sssssscccchhhhhh....."
Så jag har alltså en lite längre vid läggdags, och en förkortad verision vid ett uppvak.
Vi jobbade stenhårt med nätterna, och dagsömnen kom liksom på köpet när nätterna började lösa sig. Nu känner ju DU din dotter bäst, men jag upplevde det som att det var bättre att Noel sov lite längre den första luren och lite kortare den andra. Och inte senare än 17 då han la sig för natten vid 20. Så jag hade lite sådana hållpunkter istället, och var lite striktare främst på NÄR den sista luren var, men annars fick han sova.
Jag har för mig att Pantley skriver att god nattsömn och god dagsömn går hand i hand, så en god lur nu på dagen kanske hjälper till att få en bättre sömn i natt?!
Tuvaliten, egentligen så är ju varken jag eller Milimina särskilt "erfarna" eller "kunniga". Oftast så utgår vi från OSS, och det som har funkat/inte funkat! Jag har tänkt "SÖMN" ett helt år nu, och visst har det satt sina spår...! På gott och ont! Men ALLAS åsikter är av värde! (Förutom om man förespråkar gråtkurer, då få man leta efter någon annan tråd!) För ALLA har olika erfarenhet och alla har olika barn!
Och du har absolut en poäng i att det kan vara tokigt att på en gång bara plocka bort 5-6 mål nattetid, just bara för att de ligger nattetid! Det man kan börja fundera över är ju, precis som lundsabin skriver, är det ÄTA eller är det MYSA amningstillfällena går ut på?
Jösses vad jag pladdrar, och inte har jag tid att sitta här heller egentligen, för jag skulle "bara" kolla innan jag åker till jobbet!
Tovaliten, med tanke på vad jag läst om era sömnproblem tidigare så tror jag:
1. Mittendelen är så pass orolig just för att hon är van att vakna till då,
och
2. Jag tror att du kommer att kunna "lära" henne att sova längre om du orkar ligga brevid henne några dagar så att hon liksom kommer förbi det hela. Mycket snart kommer du att VETA hur hon beter sig om hon är på vag att vakan till eller om de bara är "falsklarm". Det är svårt att säga någon exakt tid, men en gissning mellan tummen och pekfingret, nån vecka kanske?!
Nu är det jag som rusar till jobbet och hoppas att jag inte lämnar ett alltför rörigt inlägg efter mig!
Lycka till med sömnen, tjejer!
Tovaliten, jag kände precis som du, att jag höll på att RUTTNA av att bara tänka sömn, dygnets alla timmar!
Jag tror på att det är himla bra med regelbundna tider och rutiner, men när de liksom hade satt sig lite så införde jag TVÅ olika dagsrutiner. Om vi var hemma så sov han en lång stund på förmiddagen och en kortare på eftermiddagen. Men om vi var iväg så sov han två kortare på förmiddag/dag och en kort på eftermiddagen. Typ, 15 minuter i bilen in till stan och sen kanske 20 minuter till i vagnen innan han vägrade sova mer. Och sen en stund i bilen på väg hem. Ibland så sov han bara en kort på förmiddagen och då fick han sova en lång på eftermiddagen istället.
Men jag tycker absolut att det funkade att ha två olika rutiner. Framför allt så kände jag att JAG var tvungen att få göra något annat ett par timmar för att jag skulle behålla vettet intakt! Det var MÅNGA gånger som jag trodde att jag skulle få lov att läggas in på sluten vårdavdelning! Så dessa gånger jag trotsade sömnproblemen och gav mig iväg några timmar var guld värda!
Prova dig fram och se hur det går!
Noel sov i vagnen när vi var iväg. Jag hade sjal, men vi blev för varma efter ett tag, så den hade vi inte så jätteofta, men om det funkar med sjal är ju det kanon, framförallt om man tar bussen elelr går till vad det nu är man ska göra. Men som sagt, hitta det som funkar bäst för ER!
Sen är det min fasta övertygelse att när sömnen väl börjar sätta sig så kommer det bakslag, men ju bättre man fått in den nya rutinen, desto fortare kommer man tillbaka till den!