Hur upplever ni er adoption?

Hej!

Är också adopterad och ska adoptera tillsammans med min adopterade man (hänger du med ) från VIETNAM!

Både jag och min man har haft en mycket bra uppväxt och jag har heller aldrig blivit mobbad eller så. Vi adopterar nu barn istället för att försöka bli gravida med hjälp av IVF.

Vacker Silvana,

Åååh, så spännande! STORT grattis! Från Vietnam, alltså... Bra val! Grattis åter igen!
Spännande att vara två adopterade tillsammans, låter så mysigt. Man har nog då så mycket gemensamt.
Vad skönt att höra ang. båda era adoptioner!
Jag har aldrig heller blivit mobbad, dock bara numera fått små stickiga kommentarer. Det är ändå något magiskt att vara adopterad.
Önskar Er alla lycka till!

Jag är också positivt inställd till adoption och har aldrig blivit mobbad, men har väl under resans gång fått höra både det ena och det andra. Allt från välmenande kommentarer om hur "bra svenska" jag pratar till sexistiskt/rasistiska frågor som "Är det sant att fittan på kineser sitter på sned?".

Troligtvis hade man väl fått höra en del om man avvikit genom att vara mer överviktig, rödhårig eller fräknig än genomsnittet också.

Myrna,

Skönt att höra att du aldrig blivit mobband, eller "nertryckt". Usch, vilken knäpp fråga! Inte alls roligt, ju... Oh, fy sånt är så hemskt onödigt och irreterande. Har dock aldrig blivit tillfrågad eller fått sådana kommentarer. Vilket känns skönt. Vad tror egentligen människor att asiater är?! Vi är väl helt lika fullt normala som alla andra. Det är så kränkande på något sätt! Och det är med språket, jag menar alla kan väl svenska på ett och annat sätt, vissa bättre än andra. Är man adopterad som 2-månadersbebis är man ju i princip uppväxt med svenska. Fy, vilka människor! Vad skönt att du ändå haft en positiv inställning till din adoption! Det är det viktigaste.

iiaaa: De värsta knäppkommentarerna har jag ju inte fått speciellt ofta och när det skett har det varit fulla karlar (=snuskgubbar). Komplimangerna om språket och liknande brukar jag dock inte ta illa upp av, det är ju ofta bara välment (och kommer ofta från äldre människor)!

iiaaa;

Läste ditt inlägg och blev på det stora hela glad över ditt inlägg. Synd bara att du har en korkad tjej i din klass!

Min man och jag väntar barn från Korea och det känns helt underbart!

Tack för ditt inlägg!
//L

LLL: Grattis!

Vill börja med att tacka alla för era svar! Det känns så mycket bättre nu!

Myrna,

Jo, jag förstår att de bara menar väl, men samtidigt känns det lite orättvist och dumt att männiksor inte tror att bara för man ser annorlunda ut än svensk, så ska man inte kunna språket, liksom...Det är ju absolut en gullig komplimang i sig! Ja, jag förstår! Äldre männuiskor är ju oftaste mer "vänliga" också, tycker jag, personligen! Tack för att du delar med dig! Jag uppskattar verkligen det! TACK!

LLL,

Åh, TACK! Vad glad jag blir! STORT grattis till Er! Åååh, så spännande! Förstår att det känns underbart, vilket bra land ni "valt" också. Korea är ju i det stora "perspektivet" ett vädligt mysigt land. Får man fråga, när ni "ca" räknas få ert underverk? Oj, så spännande! Förstår att ni lever i lyckorus nu!
Jo, min tjej i klassen är inte speciellt rolig, det började liksom på skoj, och jag accepterade det på ett bara sätt, men ny har det bara fortsatt och jag börjar känna att det går "över gränsen". Tycker alla ska respekteras för individen man är. Alla är ju i det stora hela likadana, på sitt sätt.

Nu har vi även i skolan ett projekt om likvärdighet, utanförskap och överhuvudtaget att man ska lära sig att förstå att man ska respekteras likadant och lika värdigt, hur man än ser ut. Så idag har jag suttit med mamma och pappa och pratat om "klädsel/attityd/signlar", liksom hur det sänds ut pga. hur man ser ut. Satt och tjattrade i säkert 45 min. Mamma och pappa har väl ont i öronen nu.

Önskar Er all lycka till!
Blir glad att du uppskattade inlägget!

Grattis än en gång!!

Oj, hoppsan! Det skulle givetvis stå "klädsel/attityder/signaler". Antar att ni förstod det, men...
Kram på er alla!

iiaa: Tycker att du ska säga till tjejen i din klass att det inte är kul längre. Jag menar man kan ju bkuda på sig själv till en viss gräns känns det som.

Förresten, fråga gärna mer och om vad du vill!
Jag skrev ju inte så mycket i mitt inlägg ser jag.

Apropå absurda situationer, har någon någon gång trott att du varit din pappas unga flickvän istället för dotter?
Jag är ganska säker på att det hänt mig även om ingen någonsin har sagt något högt. Blickarna talar dock ju sitt tydliga språk. Speciellt om pappa kramat om mig eller lagt sin faderliga arm på mina axlar när vi varit ute bland folk.