för mig är det tvärtom.Jag vill absolut inte föda med kejsarsnitt.
Jag väntar nu mitt andra barn och den största skräcken inför förlossningen är att något skulle gå fel så att dom måste ta KS.Givetvis är det bra att alternativet finns för det viktigaste är ju att man får sin friska bebis till sig.
Finns det fler som är rädda för KS??
När jag fick min son i september så ville inte jag heller bli snittad. Jag hade skrivit i mitt "förlossningsbrev" att snitt var sista utvägen. Tyvärr så blev det värkar i 36 timmar innan jag blev "akutsnittad", men som någon påpekat "akutsnitt" innebär ju bara att det inte var plannerat. Eftersom jag kunde välja att vara vaken under snittet, så var jag det för min största fasa var (förutom själva snittet) att bli sövd.
Och efter 1 1/2 dygn med värkar var det jätteskönt att bli snittad! 
Av respekt till de som snart ska ha barn på denna tråd ska jag inte berätta hur jag tyckte att det var på slutet. 
Så var inte rädda för att bli snittade - det går bra! Förlossningsläkarna i Sverige är jätteduktiga! Och snittet? Jo det tog ett tag innan det läkte, men det sitter ju under bikinilinjen, så jag tycker inte att det stör alls.
Ah måste ju också instämma att efter mina 24 timmar med värkar så var det en befrielse med snitt, men inget jag medvetet i förväg skulle vilja välja.
Med min 1:a var jag livrädd inför en vaginalförlossning. Men när hon föddes vaginalt i v.30 försvann all rädsla. Var bara enormt överlycklig över att hon var frisk. inför 2:a barnet var jag helt cool! Hade ingen bedövning med 1:a så det skulle jag inte ha med andra heller. Var helt obekymrad. Men när jag stod där mot sängen mitt under förlossningen då hade jag gärna haft bedövning, men det gick alldeles för fort. 1:a barnet tog 4 timmar, 2:a tog 3. Men barnmorskorna var säkra på att det skulle ta mycket längre tid. De tvingade upp mig att stå, trots att jag sa att det var nära. (kände igen den brännande känslan). Den ena barnmorska kände tilloch med efter, men det var lååångt kvar. Sängen var alldeles för hög, gick inte att sänka. Var ett helvete att ta sig ur. Stod tillssist upp, då känner jag barnets huvud kommer ut. De slet mig tillbaks upp i sängen. Han precis få ner mig så var hon ute!
Men givetvis skulle jag gå med på snitt om barnet behövde det. Men jag är evigt tacksam över känslan att min kropp kan föda barn. Det absolut häftigaste ja varit med om!
Jaa,... om jag får välja då vill jag ha vaginalt förlossning.
Men om bebisen vill komma ut genom magen då kan jag inte neka lillen!
jag hann inte ens få riktiga värkar 
men som ni andra säger, inte så kul heller om man kämpat i ett dygn och sen blir snittad. för mig tog det ca 20 min efter jag blev igångsatt.
MirjaochJolinesMamma skrev 2007-04-12 19:38:53 följande:
, det var en gåva jag är tacksam för
Lillfrun. Skulle jag klara av att lämna ifrån mig barnet skulle jag bli surrogatmamma. Men jag skulle ladrig kunna lämna ifrån mig barnet. Och fler vill jag inte ha, just nu. Men en tredje kommer, var så säker. När jag och min man har diskuterat lite löst en redje så har jag sagt: -du ska inte få hindra mig från en tredje förlossning! Halvt på skämt halvt på allvar. Men det är verkligen underbart, jag kan inte hjälpa att det! Men vilken känsla när man krystar det sista, men känner hur kroppen jobbar i symbios med barnet!