BIM 23 mars?! Ska vi följas åt? åhh...vill bli gravid!
Smülschen och alla ni andra.
Visst, det är ett sånt jävla ras när mensen kommer. Som att allt faller ihop och tappar sin betydelse. Man hänger upp ALLT på att bli gravid och så rasar det. Jag känner mig manisk-depressiv: två veckor mani på att lyssna på sin kropp och känna efter all världens symtom och icke-symtom, och sen KRACH BOM BANG med huvudet före rakt ner i svarta hålet när mensen kommer.
Sen lååååångsamt kravla sig uppåt för att alls kunna vilja ha sex inför ÄL, och så börjar allt om från början igen.
Och varje gång lär man sig något nytt om vad man kan framkalla för fysiska symtom med bara rena förhoppningar... Jag har haft dem alla.
Jag har också bestämt mig nu för att inte använda ÄL-test nästa månad, jag vet ju ändå ungefär när det är. Så ska jag se till att jag är fullständigt uppslukad av jobb de två veckorna mellan ÄL och BIM.
För nu orkar jag inte mer.
Jag orkar inte hoppas.
Jag orkar inte bli besviken.
Men här sitter jag, med alldeles tydliga före-mens-spottings, och har ändå inte tagit bort mig från listan. Vad säger det om vad som dör allra, allra sist...