Välkommen LillFlisan!
JO, det som skiljer den här tråden från alla andra är faktiskt att samtliga som satt upp sig på BIM-listan här kommer att plussa!
...i alla fall om det hänger på förhoppningarna...
Vaken här också.
Jag tar ingenting. Eller lite fiskolja när jag kommer ihåg...
Borde kanske.
Vi började försöka i november, femte försöket alltså.
Jag känner mig lätt manisk-depressiv. Det är en så otrolig laddning varje månad, så enorma förhoppningar. Och så det där stupet när mensen ändå kommer.
Dessutom. Min sambo vill ha barn och pratar om "när jag är gravid" eller "när vi har fått barn", men han är ändå inte ens en bråkdel så engagerad i de ständiga förhoppningarna som jag är. Ibland känns det ensamt.
Hur är det med era killar?
Ojdå, det är ju alldeles snart.
Har du hållit dig från att testa än?
Hej på er!
Jag har också bestämt mig för att börja förbereda mig på ett minus. Man har ju bara begränsade krafter och orkar inte hoppas så desperat längre. Inga symptom alls idag, och bra så. SUCK.
hmmmm, jag ska nog inte testa förrän nästa vecka.
Har inte haft några symtom alls idag, förutom precis innan jag skulle köra ett pass (jobbar som spinning-instruktör) då jag plötsligt kände av något mitt i buken. Som en mjuk liten kramp. Och BOM! åkte förhoppningarna upp i taket igen...
Tur att ni finns här.
Godmorgon tjejer!
Ikväll ska jag på babysim med min gudson. Det hjälper inte direkt i försöken att sluta längta så otroligt... Är ni faddrar till nåt litet skrutt? Min askrutt är 1,5 år (tjej) och 6 mån (kille). Dom är underbara! Men dom behöver yngre sällskap, ju!
tackar så mycket för det norpan! jag önskar dig samma jävliga mående under din resa!
Kram! 
Tack Lilla Mjau!
En sekund där, innan jag läst färdigt trodde jag att du förevisade dina positiva test.... Man lever ju i hoppet, vet ja!
Jag hade igen känningar i mitten av buken. Alldeles nyss när jag gick ut med hunden stack det till ordentligt under några minuter. Tänkte att det faktiskt är möjligt att det var ägget som fäste nu först (fast jag trodde det var därför det stack till redan för fem dar sedan) Men idag är det ju ca 8 dagar sedan ÄL och en möjlig befruktning, så det kunde ju vara så... Det skulle betyda att det är först nu som några möjliga andra symtom kan dyka upp.
Jaa, så här kan man hålla på i en evighet. Eller fram till mensen i varje fall...
Hej mina vänner!
Jag måste bara skriva för jag är så glad. Vet inte om ni läst det, men jag har kännt mig lite ensam här hemma med min bottenlösa längtan efter att bli gravid. Min sambo vill alltså gärna ha barn, men känner inte alls samma akuta längtan, även om det var hans initiativ att sätta igång och försöka på hösten. Men om det inte var för att det var så viktigt för mig så skulle han bra ha kunnat vänta i fem år till...
Nu är han på arbetsresa och vi satt och msn:ade tidigare idag. Då berättade han plötsligt att han hade drömt att han fick barn. Sen frågade han om inte vi kunde göra ett intensiv-försök nästa månad ifall det inte blir något den här gången. "Kan vi inte ha sex varje dag i en vecka så det blir nåt", frågade han. Helt underbart att höra det av honom. Nu känns det inte lika jobbigt att få ett minus, jag fick nya krafter att orka hålla på.
Jag gick genast till apoteket och skaffade mig lite nya tester och multivitamin+folsyre-piller för folk som vill bli gravida. För nu jävlar.