Om någon frågar "Hur mår du egentligen?", hur reagerar du då?

I bland,nu,så känns det bra om det syns,då jag ofta ÄR ledsen,satt i bilen igår,efter att ha varit till min innerligt älskade unge son´s grav,och tårarna rann,och rann..orkade inte följa med in i affären,men ibland kommer tårarna bara plötsligt (sorg har inte kontorstid och tar heller inte semester) när vi är i en affär eller på stan,och då låter jag dem rinna..kan inte göra något annat när jag är så ledsen,och många tittar,men DÅ skulle det vara skönt om någon FRÅGAR i stället..annars tänker jag.."titta ni,ni har ingen aning om varför jag är så ledsen,hade ni varit i samma situation hade ni nog gråtit själv när som helst,man kan inte stoppa dem"...

Medmänsklighet då värmer..särskilt om man känner de som ger den,men även annars...

Men det har väl knappast någon med att göra, oavsett varför hen frågar! Såvida det inte är någon som har rätt att veta, som en närstående eller nära vän, eller någon inom vården! Jag avskyr att få den frågan av folk som inte har någon nära anknytning till mig, hur bra eller dåligt jag än mår! Sköt dig själv så sköter jag mig själv! Påträngande och oartigt när man inte känner varann så väl!

Hade nog blivit lite orolig och undrat om jag såg trött ut. Eller sliten och äldre.

Men blir du inte, typ förbannad på den som frågar, om du tror att den frågar för att du ser sliten och gammal ut?

Det beror på vem som frågar, och hur jag egentligen mår och varför.

Jag tycker inte att man ställer den frågan om man inte står nära varandra, skulle t ex en kollega ställa frågan så skulle jag bli mycket irriterad men försöka att inte visa det. Skulle svara "jo tack, själv?" oavsett om det var sanning eller lögn.

Är själv en person med stor integritet och lättar inte mitt hjärta för alla och envar. Lättar förresten inte mitt hjärta för någon annan heller. Vet att det kanske inte är en bra taktik, men jag bär min börda själv. Och då blir jag mäkta irriterad om någon petar mig i sidan med den frågan.

Man kan ju se tillfälligt sliten och äldre ut just när man inte mår så bra. Jag hade inte tagit åt mig om personen ställde en sån fråga av ren välvilja. 

Gäller det vem som än frågar, eller endast såna du känner väl eller skapligt? 

Ja, låt oss argumentera med en person som skrev ett inlägg 2007.

Folk som känner mig väl eller skapligt. Främlingar brukar inte kommentera mitt utseende eller fråga hur man mår.

Nej, klart jag inte menar främlingar;) Syftar på bekanta och kollegor och sånt där.

Spelar det någon roll? Personen svarade ju iallafall! :)

Ja, det är helt okej, så länge de frågar med respekt och inte har något nedlåtande i sin ton. Män är ju inte kända för att vara så finkänsliga precis.

Det skulle absolut kunna dra ner en bra dag rejält. Jag har ett naturligt allvarsamt utseende och det är så tröttsamt hur många som känner behovet av att säga åt mig att le. Eller som inte köper "det är bra" som svar på frågan hur det är, utan frågar just en gång till hur det är "egentligen".

Jag skulle bli glad. Väldigt glad. 

Efter jag hade försökt hänga mig, så var det en person som frågade mig hur jag verkligen mådde. Jag blev jätteglad. Jag sa givetvis inte sanningen, men det betyder mycket att en person verkligen frågar hur det är.