att älska en narkoman

Har du tänkt på var du står? Hur mår du? Du gråter skriver du och att det gör ont........För mig låter det som om du är på väg att utplåna dig själv.....Jag undrar bara om han inte kan eller vill komma ut ur sitt missbruk? Hade en väninna som hade det som du men hon gav upp och de fick ett barn tillsammans och han la in sig många gånger på avgiftning men nu finns han inte mer......Försök tänk på dig själv och varför inte gå och prata med någon det kan hjälpa dig........Skickar över massa kramisar till dig!!!

Jag tycker du ska ta dig en rejäl funderare över vad du vill ha ut av ditt liv. Det går att lägga ner drogerna men endast om personen själv väljer att lägga ner. Det är rätt mycket som måste falla på plats om man ska lyckas. Man lär bryta ifrån sitt "gamla" destruktiva sätt att leva. Och tro mig förr eller senare går det snett med droger även fast man har "koll" på läget. Dra sig undan allt som har med droger att göra kopisar etc. Vanliga saker som att gå på krogen utan att ta droger kommer att vara svårt i början. Känns som något saknas. Tog mig nog ett år innan jag kunde trivas på krogen utan droger. Idag är jag fri sen ett par år tillbaks även fast jag inte såg mig som en missbrukare då.

Så igen ta en funderare på hur mycket du orkar kämpa och sen överväg det noga.
Lycka till!

Sök dig till ACOA på din hemort, och du drogerna går före dig hårt men så är det, jag är själv en syster till en fd missbrukare samt min sambo är fd missbrukare jag kan allt om det men för din egen skull du mår sämre av att försöka få honom att sluta det är val han gör själv, om han inte vill ha hjälp så kan du inget göra.

www.acoa-sverige.org/

jag tror att man är lite självdestruktiv om man är med någon som tar droger så. Det finns inte bara en "den rätte". Du måste nog ställa ett ultimatum. Att han söker hjälp, eller så är det slut. Han kan nog inte sluta själv, men han kan söka hjälp. Tänk på dig själv, vad vill du ha ut av livet? Vill du leva som du gör nu, eller vill du ha ett tryggt liv, barn, hus...kan du få det med någon som knarkar.
Jag tycker att man måste tänka lite på sig själv där. Tänk om du blir gammal och ser tillbaka på ditt liv, och ditt liv varit detta.....

Prata med honom, sätt ultimatumet, och håll det. Då vet du ju också om du är tillräckligt viktig för honom att sluta, och söka hjälp. Sen måste ni nog flytta så att han kommer ifrån det umgänget.

Kramar

usch usch ..känslor är oerhört starka,det finns ingen hejd.
Låter som om du utplånar dig själ för du älskar honom så gränslöst mycket.
Vet inte vad jag ska ge dig för råd...tror inte att det hjälper vad jag n säger..kärleken är starkast.
men försök kontakta någon du kan få stöd hos,någon som vet vad det handlar om att ha personer omkring sig som är fast i det helvetet.

Önskar dig och din pojkvän all lycka!!!

Varma kramar

Det går att ta sig ur missbruket, men bara om den som missbrukar själv vill.

Jag har en syster som missbrukade amfetamin i många år, men hon är drogfri sedan 8 år tillbaka och har ett bra jobb och ett bra liv.

Men hon behövde slå i botten innan hon tog sig upp, hon miste vårdnaden av sitt barn, hon miste sitt hem, allt. Det var ett vägskäl för henne, LEVA, utan droger, och återta sitt liv, eller dö. Hon valde livet.

Vad du än gör för din pojkvän, så försök att inte sopa framför honom. Snarare tvärt om, gör det svårt för honom att ta knarket, och att vara kriminell. Kanske behöver han också slå i botten för att ta sig upp.

tänk på dig själv också.jag menar, han måste ju någon gång välja-amfetamin eller dig.har ni barn? i såfall borde du ju faktiskt ställa krav! inga barn i missbrukar hem!!!!!! lycka till!!!!

Ditt inlägg berörde mig verkligen.Kunde ha skrivit det själv....För tre år sedan blev jag "kär" i en "kriminell missbrukare".
Vad som var ännu sjukare var att jag praktiserade på det behandlingshem han var inskriven på.Av ett misstag så trodde jag att han var den nya chauffören som skulle komma samma dag så jag hade redan tillåtit mig att ge efter för mina känslor.Det gjorde det hela ännu svårare.En dålig ursäkt kanske men det var så jag kände då.
Sagt o gjort, vi träffades ett par ggr när han kommit hem från behandlingen.Men d höll inte,tror inte han gillade mig utan var mest ute efter intensiteten,spänningen i det "förbjudna......
Det "lilla" jag hann se o höra gjorde att jag mådde pyton i flera månader eftersom jag inte kunde släppa mina känslor.
Det bästa jag hade kunnat göra var att säga: jag älskar dig jättemycket.Men jag ser vad drogerna gör med dig och det gör mig ont att se dig må så dåligt.Jag vill inte ha ett liv med droger eller se dig gå under av dem.Men om du väljer att göra något åt dina problem så står jag vid din sida o hjälper dig med det du behöver.Så att han skulle ha fått välja o om han valt drogerna så hade jag iaf fått ett avslut........
O detta blir även mitt råd till dig.Jag vet hur svårt det är men han kommer inte att sluta med amfetaminet om ingen ställer krav o ger honom konsekvenser heller.Tala om at tdu gör det för att du älskar honom.Hör gärna av dig till mig om du vill prata.Lycka till!*kramar om*

Men till saken hör att jag ALDRIG - ALDRIG NÅGONSIN kommit en människa så nära som jag har kommit honom.

Kanske för att jag inte vågat eller kunnat.

Lämnar man den man älskar?
Vad är alternativet?

Att hela livet undra hur det gick för honom?
Jag ser hans chans till överlevnad genom mig.
Jag vet att
jag kans styra detta, men droger har en sådan sjukt enorm kraft.
jag skulle vilja ägna resten av mitt liv åt att fånga unga som är i riskzonen.
Det är så sorgligt att se hur droger utplånar allt vackert och hur droger får människor att behandla människor de tom älskar.

Innan jag träffade honom hade
jag
själv ingen lust till livet.
Alla mina drömmar var borta.
Han trollade tillbaka mig själv.

Ibland när han är arg kommer han med orden: DU VISSTE VAD DU GAV DIG IN I.

SKITSNACK, svarar jag då.

för det visste jag inte.
jag visste inget om droger eller hur mycket jag skulle komma att älska honom.

jag ber till gud
fast jag inte tror på honom, att han ska hjälpa mig.

och det hemska är att jag evt att jag är långt ifrån ensam, nu förstår jag hur hemskt mammor till missbrukare har haft det i alla år.

Att maktlös se på hur deras älskade barn går under och försvinner.

Jag har gjort mycket.
Tack för era ord!

Hej vännen. Jag vet EXAKT vad du går igenom. Är tillsammans med en före detta alkoholist och narkoman och kriminell.

Han måste komma till insikt.
Min kille gjorde inte det försän efter 4 år. Alla gör det inte, men vissa klarar det.
Jag vet EXAKT vad du menar med att du inte kan lämna honom, jag fick skuldkänslor och jag kunde inte lämna honom. Man älskar ju personen, men man hatar drogerna och brotten.. Han måste vilja ändras SJÄLV.
Hur mycket du än vill, spelar egentligen ingen roll, det är bara han som kan ändra sitt beteende.
Han måste säga upp kontakten med sina "vänner", bestämma sig för att sluta. Det bästa vore att flytta en bit bort, men det funkar ju inte ifall han skaffar nya kontakter sen.

Min satt inne ett år. Det var ett helvete verkligen. Jag funderade på att ge upp, men något höll mig kvar.
Detta är svårt att prata om dessa saker med andra, man vill ju inte öppna sig om ämnet till vem som helst. Många tänker automatiskt saker om man säger ordet "kriminell" eller "droger".
Vad många inte tänker på är att man älskar denna människa.
För även drogmissbrukare och kriminella är människor.
Det är deras beteende och beroende det handlar om och sättet dom tänker på.
Jag tycker att det är jättebra att du går och pratar och får råd från utomstående i samma sits.

Det är väldigt viktigt att man tänker på hur man själv mår...
Kram