att älska en narkoman

Ditt inlägg berörde mig verkligen.Kunde ha skrivit det själv....För tre år sedan blev jag "kär" i en "kriminell missbrukare".
Vad som var ännu sjukare var att jag praktiserade på det behandlingshem han var inskriven på.Av ett misstag så trodde jag att han var den nya chauffören som skulle komma samma dag så jag hade redan tillåtit mig att ge efter för mina känslor.Det gjorde det hela ännu svårare.En dålig ursäkt kanske men det var så jag kände då.
Sagt o gjort, vi träffades ett par ggr när han kommit hem från behandlingen.Men d höll inte,tror inte han gillade mig utan var mest ute efter intensiteten,spänningen i det "förbjudna......
Det "lilla" jag hann se o höra gjorde att jag mådde pyton i flera månader eftersom jag inte kunde släppa mina känslor.
Det bästa jag hade kunnat göra var att säga: jag älskar dig jättemycket.Men jag ser vad drogerna gör med dig och det gör mig ont att se dig må så dåligt.Jag vill inte ha ett liv med droger eller se dig gå under av dem.Men om du väljer att göra något åt dina problem så står jag vid din sida o hjälper dig med det du behöver.Så att han skulle ha fått välja o om han valt drogerna så hade jag iaf fått ett avslut........
O detta blir även mitt råd till dig.Jag vet hur svårt det är men han kommer inte att sluta med amfetaminet om ingen ställer krav o ger honom konsekvenser heller.Tala om at tdu gör det för att du älskar honom.Hör gärna av dig till mig om du vill prata.Lycka till!*kramar om*