Donatorbarn
Det här är en intressant diskussion och jag funderar också mycket kring detta. Jag tror ändå någonstans att det viktigaste är att barnet blir mött med kärlek och respekt och har rätt till att få full inblick i sitt ursprung. Men hur ska man egentligen veta vad som är rätt?
Jag har beställt en bok på nätet som har följt donatorbarn och hur det har påverkat dem:
www.adlibris.com/se/product.aspx&s=1
"Experiences of Donor Conception: Parents, Offspring and Donors Through the ..."
Caroline Lorbach.
Jag har inte läst den ännu, men den är på väg hem till oss med posten.
Jag skulle så gärna vilja göra rätt val (adoption-ÄD) och då måste ju barnets bästa sättas i främsta rummet. Men finns det något rätt eller fel i detta?
Precis det du sa Maura vad gäller pappans roll- hur många vet med 100% säkerhet att min pappa är min genetiska pappa är ju sant. Det sa faktiskt min egen pappa till mig när jag frågade om de skulle känna att de var "riktiga morföräldrar" till vårt barn oavsett om det var ett genetiskt barn, biologiskt eller adopterat. Hans svar var att det är klart att det inte har någon betydelse för dem och hur vet jag egentligen att jag är hans genetiska far? Det är ju 100% deras barnbarn oavsett hur det kom till familjen.
Lite ostrukturerade tankar från det här hållet....