Jag och min älskling har försökt få barn sedan 2005 januari och nu verkar vår dröm att få barn snart bli sann! Vi har skickat iväg våra papper till ett land långt borta och hoppas inom en inte alltför lång framtid bli föräldrar vi ett "längtansbarn".
Äntligen har vi fått vårt efterlängtade barnbesked! En fantastisk liten kille på 2,5 år. Han är så vacker och jag vill bara ner till honom nu för att vara säker på att han mår bra, får mat, är lycklig. Men snart kanske vi får åka!
Not flesh of my flesh
Nor bone of my bone
But still miraculously my own
Never forget for a single minute
You didn’t grow under my heart
But in it
----------------------------------------------------------
"Är det du, allra käraste barn som kommit till sist ändå?
Om du kunde begripa vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist, det vågar jag knappast tro.
Fast det var min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro.
Kom sätt dig hos mig lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna att du är mig nära, jag vill höra dina andetag.
Tänk vad allting krångligt och konstigt med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå."
Harriet Löwenhjelm
--------------------------------------------------------
Hittade en så fin dikt om att bli mamma genom adoption (lånade den från "Nimbus" här på fl)
Till mitt framtida adoptivbarn:
"Inte ett spår av mitt blod flyter i Dig
Inte en gen i Din kropp kommer från mig
Men som ett mirakel hör vi ihop,
Jag med Dig, Du med mig
Minns, min kära, detta:
Du växte inte i min mage, utan i mitt hjärta."
--------------------------------------------------------
I Kahlil Gibrans bok Profeten finns en dikt om "barnen" och hur de bara är oss till låns ett litet tag:
En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
"Tala till oss om Barnen."
Och han sade:
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.
Äntligen har vi fått vårt efterlängtade barnbesked! En fantastisk liten kille på 2,5 år. Han är så vacker och jag vill bara ner till honom nu för att vara säker på att han mår bra, får mat, är lycklig. Men snart kanske vi får åka!
Not flesh of my flesh
Nor bone of my bone
But still miraculously my own
Never forget for a single minute
You didn’t grow under my heart
But in it
----------------------------------------------------------
"Är det du, allra käraste barn som kommit till sist ändå?
Om du kunde begripa vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist, det vågar jag knappast tro.
Fast det var min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro.
Kom sätt dig hos mig lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna att du är mig nära, jag vill höra dina andetag.
Tänk vad allting krångligt och konstigt med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå."
Harriet Löwenhjelm
--------------------------------------------------------
Hittade en så fin dikt om att bli mamma genom adoption (lånade den från "Nimbus" här på fl)
Till mitt framtida adoptivbarn:
"Inte ett spår av mitt blod flyter i Dig
Inte en gen i Din kropp kommer från mig
Men som ett mirakel hör vi ihop,
Jag med Dig, Du med mig
Minns, min kära, detta:
Du växte inte i min mage, utan i mitt hjärta."
--------------------------------------------------------
I Kahlil Gibrans bok Profeten finns en dikt om "barnen" och hur de bara är oss till låns ett litet tag:
En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
"Tala till oss om Barnen."
Och han sade:
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.