Envisa 2,5-åringar ....

Så länge du inte har kommandot så kommer hon "köra" med dig, du måste visa vad skåpet skall stå

På vilket sätt då, tänkte du?

Vi har haft samma "problem" i över ett års tid med vår nu 2,5-åriga dotter. I början grät hon och skrek tills vi kom in och bäddade om henne och på senare tid har hon börjat gå upp och dessutom gå själv ner i trappan till oss där vi sitter och tittar på TV.
Vi körde som väderkvar så finkänsligt uttrycker det - visade henne vart skåpet skulle stå - men efter 1 års tid så "gav vi efter" och la in en madrass i hennes rum ( i slutet av november) och hon gå aldrig upp mer än 1 gång för att "hämta" någon av oss runt kl 23.00 och då lägger vi oss i hennes rum istället. ALLA sover mycket bättre!

Jag tycker självklart att man ska vara koncekvent och visa vem som bestämmer men i vårt fall visade sig att "metoden" inte fungerade för någon av oss - eftersom det bara blev värre och värre!

SÅ mitt tips är att prata med barnet innan läggdags och berätta hur ni har bestämt att det ska vara. Sover hon på dagen?
Ett annat tips är att låta henne vara uppe lite längre, stänga av TV:n och sitta i halvmörkret i soffan och läsa en saga innan läggdags för att varva ner.

CeeJay - Nej, hon sover inte på dagen. Det var när hon slutade sova middag, som hon började somna själv på kvällarna och sova hela natten för ett år sedan.
Jag tror egentligen att det här är övergående (fast jä*ligt besvärligt), men jag fattar inte riktigt varför det ser så lätt ut på TV att leda tillbaka barn till sängarna. På en kväll verkar det vara fixat!

Vi har förresten prövat lite olika tider för läggning, och det tar lika lång tid även om jag lägger henne vid midnatt. Hon kämpar emot sömnen bättre än jag ....

Tycker också att det ser ut som att de klipper bort scener för flera månader ur nanny-programmen

Jag tror också att det är övergående men lika jobbigt är det ju ändå när man är mitt uppe i det. Anledningen till att vi kapitulerade var att åtminstone en av oss skulle få sova nästan en hel natt och det har ju lyckats. Vi fick kommenterar om att "det är ju NI som skapar monstret, hon har ju er lindat runt sitt finger, hon uttnyttjar er osv" och självklart gör vår dotter detta pga att testa sitt inflytande på oss men hennes trygghet blev viktigare efter 1 år av diverse "metoder" - hon blev ledsen, skärrad osv INNAN hon skulle gå och lägga sig och det tog upp till 2 timmar av tjat och gnäll från båda sidor. NU ligger vi i hennes rum på madrassen när hon ska somna och det brukar ta i snitt 12 minuter för henne att somna. Då tassar vi upp och somnar sedan i vår egen säng - visserligen då för att gå tillbaka till hennes rum under natten! NU tänker vi som så att det är nog lättare att vänja av henne vid detta när hon känner att hon är trygg!

CeeJay - Ja, tryggheten är viktig! Vi har också haft barn som vi fått sova hos i perioder, och det har gått jättebra. Men Lillan är inte intresserad av att vi sover hos henne ....
Får hon bara vara uppe och bygga järnväg, så är hon så lycklig!

Vi läser lite små korta böcker för vår son. Jättemysigt att få lite egen tid tillsammans. Vi turas om jag och  sambon.

Ja huvva.. sådär håller min lillprins på också!

Jag lägger honom (i hederlig "nannyanda") o han kommer upp och har alla möjliga ursäkter för sig. Han är törstig.. han är kissnödig.. han är bajnödig.. han har ont i magen... han vill sova i vagnen (?)... han vill puss.. han vill ha kram... osv osv osv.

Den enda jag "tillåter" är toaletten o puss o kram. Annars så går vi bara tillbaka till sängen.
Han lägger sig o jag går ut.. 3 sek senare så komme rhan smygande igen

Det brukar sluta med att mammas tålamod tryter o jag blir rätt irriterad när han kommer upp igen för 10 000de gången. Då brukar jag bara peka in mot hans rum o ryta att han ska gå o lägga sig och att jag inte vill se honom utanför hans dörr en gång till idag! *usch ja vet* Då brukar det bli tyst.

Men jag har även provat att "ryta" innan 10 000de gången.. men då funkar det inte. Då flinar han bara o går in stänger dörren.. o 3 sek senare så kommer han igen.

Men det är ju för jobbigt att VARENDA kväll (utom dom kvällarna han är på dagis) så ska man behöva reta upp sig så.

Minns hur det var för några månader sen.. då han själv kom o frågade om han fick sova. La sig drack sin välling o sov! Det var tider det Hoppas dom tiderna återkommer snart.. och att man inte ska behöva vänta till han blir tonåring

O på dagis så lägger han sig o ligger still minsann.. där har dom inga problem. Men det är väl annorlunda när inte mamma är med

Jag tror det här är nån fixidé dom fått o det är bara o vänta ut eländet. Man vill ju lixom åtminstonde få se på tv 15 min innan man går o lägger sig..

Hm, vad jag känner igen mig... Vi har två st trotsiga flickor på 2 år o 9 mån som periodvis är krångliga vid läggningen. Vissa perioder går det bra, efter läsning, sång o godnatt somnar de snällt i sina sängar, men sedan kommer perioder då de kommer ner till oss 1000 ggr känns det som innan de somnar. Men då försöker vi vara konsekventa o gå upp med dem om och om igen så somnar de till slut - men jag kan bli GALEN, för den "egna tiden" eller tiden för äldre syskon på kvällarna är värd så mkt... Men om vi orkar vara konsekventa några kvällar är vi snart inne i en enkel period igen, puh!

Känner igen delar av det ni beskriver. Vår tjej kan ibland få för sig att hon inte vill sova. Vi brukar försöka lägga henne vid samma tid varje kväll men säger hon "inte" så väntar vi lite. Ofta när vi lägger henne så ligger hon vaken en bra stund och pratar och sjunger, leker lite med sin nalle m m. Men vi har inga problem med att hon kommer springades eller att hon ropar. Kan delvis bero på att hon fortfarande sover i spjälsäng. Hon har inte lärt sig klättra över än. Det gör att så fort vi lagt henne så får vi i alla fall vuxentid även om vi hör henne och vi hinner slappa framför tv:n en stund innan det är dags för oss att gå och lägga oss.

efter ett par veckor av nattningsstrul (kom upp hela tiden efter läggningen) så tog jag mig i går på dan ett ordentligt snack med dottern och förklarade att när man gått o lagt sig så ligger man kvar i sängen o somnar. Hon är 2,5 år.
Mäkta förvånad blev jag när hon snällt somnade på en gång i går kväll. Får se hur det blir ikväll.

En timme och 50 minuter! Då blev det lite fritid i slutet av kvällen i alla fall för mamma!

knäppisen - Har försökt ta ett snack med Lillan också. Problemet är att hon inte är så väldigt framåt i talet än, så jag är aldrig säker på vad hon förstår och vad hon missförstår. Hon nickar allvarligt och säger "Ligga säng!", och det visar sig att hon menar något helt annat än jag ....

Hur har det gått för er?

Jag håller nämligen på att bli gaaaaaaaalen! Eller rätt knäckt rättare sagt. Slutar med att jag är helt slut på kvällen efter 1-2 timmars nattning.

Har försökt med alla sätt som ska vara "de rätta" men vet inte hur länge jag orkar. Nu håller Pappa på och lilltjejen springer ut ur rummet varje gång han går ut. Han bär envist tillbaka henne gråtandes....

Tur är väl att bebisen sover. (Peppar peppar)

Jo, hon blev förkyld och fick feber. Blev så lycklig varje gång hon fick lägga sig och sova! Nu börjar hon vara frisk, men de nya goda vanorna sitter fortfarande i ...

Måste kika in här är skönt att läsa om andra som har vissa tunga kvällar också. Min var ikväll ....hmmm

12 år senare har jag en förklaring på problemen. Jag häpnade över svårigheterna med sömnen, att det inte gick att resonera med henne och att absolut inga gamla beprövade knep fungerade, vare sig det gällde sömn eller mat. Det brukar stupa på att föräldrarna inte är konsekventa, att de inte orkar försöka mer än någon dag, eller att barnet blir sjukt och man får lägga ner hela projektet. I det här fallet var det inte så. Lillan var helt enkelt obrydd och oberörd av vartenda knep jag kom med.

Nu vet jag att hon har AST - Autismspektrumtillstånd. Man kan inte behandla henne likadant som vanliga normalstörda barn. När jag läser vad jag skriver här i tråden, så fattar jag inte att jag inte såg det. Jag beskriver hur svårt det är att kommunicera med henne och hur hon glatt sjunger och pratar för sig själv i timmar i sängen, utan att kräva mer underhållning än så. Då tänkte jag bara att hon var ett väldigt speciellt och märkvärdigt barn, och det hade jag i och för sig rätt i!

22 är ju alldeles för sent att gå och lägga sig för en 2,5åring. Hon har ju redan hunnit bli övertrött och får svårt att somna. Testa att lägg henne vid 20 ist.

Hehe, tråden är från 2006, TS uppdaterade precis tråden om vad som var fel