Envisa 2,5-åringar ....

Vi har haft samma "problem" i över ett års tid med vår nu 2,5-åriga dotter. I början grät hon och skrek tills vi kom in och bäddade om henne och på senare tid har hon börjat gå upp och dessutom gå själv ner i trappan till oss där vi sitter och tittar på TV.
Vi körde som väderkvar så finkänsligt uttrycker det - visade henne vart skåpet skulle stå - men efter 1 års tid så "gav vi efter" och la in en madrass i hennes rum ( i slutet av november) och hon gå aldrig upp mer än 1 gång för att "hämta" någon av oss runt kl 23.00 och då lägger vi oss i hennes rum istället. ALLA sover mycket bättre!

Jag tycker självklart att man ska vara koncekvent och visa vem som bestämmer men i vårt fall visade sig att "metoden" inte fungerade för någon av oss - eftersom det bara blev värre och värre!

SÅ mitt tips är att prata med barnet innan läggdags och berätta hur ni har bestämt att det ska vara. Sover hon på dagen?
Ett annat tips är att låta henne vara uppe lite längre, stänga av TV:n och sitta i halvmörkret i soffan och läsa en saga innan läggdags för att varva ner.

Tycker också att det ser ut som att de klipper bort scener för flera månader ur nanny-programmen

Jag tror också att det är övergående men lika jobbigt är det ju ändå när man är mitt uppe i det. Anledningen till att vi kapitulerade var att åtminstone en av oss skulle få sova nästan en hel natt och det har ju lyckats. Vi fick kommenterar om att "det är ju NI som skapar monstret, hon har ju er lindat runt sitt finger, hon uttnyttjar er osv" och självklart gör vår dotter detta pga att testa sitt inflytande på oss men hennes trygghet blev viktigare efter 1 år av diverse "metoder" - hon blev ledsen, skärrad osv INNAN hon skulle gå och lägga sig och det tog upp till 2 timmar av tjat och gnäll från båda sidor. NU ligger vi i hennes rum på madrassen när hon ska somna och det brukar ta i snitt 12 minuter för henne att somna. Då tassar vi upp och somnar sedan i vår egen säng - visserligen då för att gå tillbaka till hennes rum under natten! NU tänker vi som så att det är nog lättare att vänja av henne vid detta när hon känner att hon är trygg!