Nja lite kanske nån gång men inte riktigt som man kanske ska, ska försöka med det, Tack!
Anonym (ledsen mor)
Jag tycker det är jätte svårt att andas med magen, men ska försöka att testa det du skriver in genom näsan så magen putar ut....
Nej jag tänker inte på något utan det är bara en oro, nervositet och hjärtklappning....klump i magen
Tack för att du bryr dig och för dina tips
tusen tack 
Vad sjutton ska man ta sej till när man mår som sämst?
Äter tabletter mot ångestattackerna men tar jag dom inte i tid så är det kört. Mitt i attacken så känns det som om man inte kommer klara nånting själv, får fullständigt panik när man tänker på att man ska vara själv en stund, kan inte äta, kan inte sitta still och koppla av. Jag bara går och vankar bort och fram! Som tur är har jag bara detta under graviditeten och amningen, men det är likförbannat genomjävligt att behöva gå igenom.
Jag orkar inte! Har en sambo som stöttar mej till hundra procent, men han kan ju inte gärna vara hemma från jobbet bara för att jag inte tror att jag kan vara själv.
Ville bara skriva av mej lite, hoppas nån orkar läsa....
Jag har min bästa kompis, men hon är på semester i utalndet just nu, så henne går inte att få tag på.
Min bror vet det också, men vill helst inte belasta någon med detta för det känns så jobbigt.
Mina föräldrar vill jag heller inte ska veta, för då håller dom på och ringer i tid och otid bara för och kolla att jag är ok, men det gör att jag blir påmind om hur jag kan må ibland, och det kan räcka för att utlösa en ny attack.
Framförallt så kommer attackerna när jag har nån slags förändring framför mej, typ nu när sambon ska till jobbet. Då inbillar jag mej att jag kommer att förlora förståndet, känner mej så himla övergiven. Men när han väl har åkt så brukar det bli bättre, men just nu har jag så himla ont i magen.
Sedan kl 13 har jag behövt ta 35 mg lergigan, men ändå finns den här magkänslan kvar.
Jag har väldigt svårt för att bearbeta bort min konstiga tankar, det är så skräckfyllt alltihopa!
Ledsen mor
Jag har bara läkarkontakt och så naturligtvis med min Bm, men ingen psykolog, tycker inte det var givande sist jag gick till en.
Tankarna som snurrar varierar sej, just nu denna gången var det att sambon ska jobba hela helgen(natt), och då känner jag mej så övergiven och ensam, eftersom alla andra minsann har det mysigt med sina familjer.
En tanke som ofta återkommer är att jag kan titta på klockan och se att den är 3 på em, och genast går mitt huvud igång: vad ska jag göra hela kvällen fram tills jag lägger mej, det känns som om tiden stannar och jag hamnar i ett vakuum. Det är så obehagligt så det knappt inte går att förklara. Dessutom gör ju inte det här vädret och mörkret det mycket bättre.
Ps Tusen tack för att du orkar läsa mitt inlägg, det känns bra att nån lyssnar.
Det har att göra med att jag är gravid, jag är en orolig och känslig människa i vanliga fall, tar ut saker i förskott bl a, och detta förstärks av alla graviditetshormoner. Hade precis så här i min förra grav. och det höll i sej hela amningen också, så jag vet vad jag har och "se" fram emot.
Hur blev du glad? Vad hjälpte dej?
Japp, jag ammade vår son till han var 10 mån, efter det har jag inte haft en enda attack, fram till nu då.
Jag har också lätt för att sätta ord på hur jag känner, men när jag hör mej själv försöka tala mej till rätta under attacken så vet jag att det är sant, men det är inget som kan stoppa själva attacken.
Man blir så arg för att man drabbas av detta, en del säger ju att dom aldrig har mått bättre, och för mej är det precis tvärtom.
Ja, lite stolt är jag för det! Men om jag mår dåligt av det nästa gång så har jag lovat mej själv att "bara" amma i 4 månader. Det där du sa om att du "gick miste om" känner jag så väl igen, jag tycker att jag har gått miste om hela min sons första halvår, och nu även under grav. Nu t ex så leker han jättesnällt i sitt lekrum medans jag sitter här och försöker komma till sans igen, och det har jag dåligt samvete för. Vilken j-a skitmorsa han har tycker jag då, men jag klarar inte att koncentrera mej på honom när jag mår dåligt, och det är precis som om han känner det på sej, för han sköter sej själv jättebra!
Är den riktigt kraftig så kan det hålla på i 2 till 3 timmar, och då knaprar jag ändå tabletter under tiden, jag brukar ta 10 mg lergigan till att börja med. Är det så att den inte har hjälpt inom en halvtimme så tar jag 10 till, och så kan det hålla på. Jag vill inte ta för mycket på en gång, då jag har däckat totalt en gång när jag tog 25 mg på en gång. Jag måste ju kunna ta hand om mitt barn.
Förra gången jag var gravid och råkade ut för detta, så åkte vi in till psykakuten, efter ha varit ett antal ggr på Vc. Jag tyckte inte att dom förstod mej heller, och när jag frågade min Bm så hade hon aldrig hört talas om detta. Väldigt lugnande!!!
Jag är så himla rädd att jag skadar min bebis i magen bara, dels genom att stressa upp mej, och dels för att jag tar tabletter.
Men förra gången gick det ju vägen.
Tack!
Det känns jättebra att bara få häva ur sej hur man mår, och så får man en massa goa råd och svar också. När jag satte mej här idag, så mådde jag helt kasst. Men eftersom du tog dej tid att "lyssna" så skingrade det mina tankar. Känner nu inga som helst problem med att sambon ska jobba inatt t ex, han kommer ju hem imorgon bitti!
Så tack och ha en trevlig helg!
Härligt att höra att niandra också mår bra......Åhhhh det verkar så mysigt med en bebis så jag hoppas verkligen det blir så.
Jag hade en mysig och skön jul
Det samma
God fortsättning och Gott Nytt År