Hej!
Snart 26 år och adopterad från Korea. Fick en dotter i september förra året. Min dotters födelse har fått mig att fundera lite mer på mitt ursprung. Skullle gärna vilja få lite tankar och erfarenheter från andra adopterade som sökt och kanske funnit sina rötter. Hur gick ni till väga? Vad sa er adoptionsfamilj? Hur kändes det? Många frågor!
kram
när vi var nere på sri lanka i januari så stod vi i närheten av min bio mammas "hus".
Men jag kunde bara inte gå in..vet ej varför men jag bara kunde inte..
Nu i efterhand så ångrar jag mig oerhört mkt...träffade alla som hade hand om mig som liten..men inte min bio mamma.
Alla mina syskon och mina föräldrar var med otroligt mkt stöttning hade jag iaf...jätte jobbigt resten av resan.
Jag fick kontakt med mina bio-syskon -oo o. somm. -01 var vi där o. hälsade på. Det var jag,min man,min största dotter(de andra har komm. senare) samt min svenske far.
Detta hade inte varit möjligt utan ett tvprogr(som gjorde grovjobbet o. bet. advokaterna) inte heller hade det varit möjligt om min svenska mamma levt. Hon hade blivit för ledsen.....
Har idag en bra kontakt med min lillasyster o. en äldre kusin som hjälpt oss mycket m. tex. tolkning. Idag är min syster inte längre rädd f. att tala eng. på telefon så vi klarar oss bra själva med.
Den största sorgen med detta har varit att min bio-mor dog flera år tidigare samt att min bio-far omkom i en bilolycka där han blev påkörd. Förhoppningsvis är det ngt. man så småningom lär sig att leva med även om det just nu är en källa t. sorg.
Jag är adopterad från chile. I januari i år besökte jag mina föräldrar i chile! Det tog mig exakt ett år från det att jag började söka tills jag var på plats i denna ofattbara situation. Allt gick så snabbt att jag inte hann med.... Jag hade inte träffat dom på 16 år...Jag fick även träffa mina syskon. Känslorna jag fick var ofattbara jag bara grät och grät. Jag har alltid känt mig besviken men samtidigt haft en längtan efter dom. Jag var glad samtidigt som jag var ledsen och arg och lycklig ja alla känslor på samma gång. Jag hade jättemycket frågor men frågade nog inte hälften det var bara så skönt att stå där med dom. Det spelar ingen roll vad som har varit nu vet jag vem jag är och kan gå vidare med mitt liv. Det är något jag rekomenderar till andra adopterade att söka sina rötter!
jag är oxå adopterad. en fråga. har ni haft namn och så på era föräldrar, så ni har haft något att gå efter när ni har sökt?
jag själv är ej intresserad av att söka efter mina, men jag har heller inget att gå på.
Men jag vart bara lite nyfiken på hur ni gjort.
Hej! Jag är adopterad från Sri Lanka. Håller på att leta efter min bio mamma nu. Har försökt ett antal gånger själv, men tar nu hjälp av Barnens vänner. Vill bara se hur hon ser ut.Mina barn är nämligen så himla lika mig. Mina föräldrar tycker att det är bra att jag letar igen. Men jag skulle aldrig vilja träffa henne.
hej
är 29 år och är adopterad från syd korea Seoul.
Blev adopterad till Norge,men flyttade hit till Sverige för 8 år sen.
Har kollat lite om mina biologiska rötter,men det är nog svårt.Har fått info om vart jag blev hittat,men ingen info om min familj.Har kommit i kontakt med en person o Korea,som jag skall skicka kort till.Man kan ju bara hoppas.!!
Jag vågar inte, vill inget hellre än att träffa mina bio syskon, har tydligen 4 st men jag vågar helt enkelt ionte. Skulle aldrig klara av ifall mina bio föräldrar skulle dizza mig igen...
Jag vill, men tyvärr finns det inte information nog för att kunna hitta dem (dumpad på vägen av okänd kvinna)
Hej!
Jag ar 30 ar och adopterad fran Thailand. Har sokt min bio mamma men har inte hittat henne. Mina papper ar tydligen inte akta och de som har skrivit pa som mina bio foraldrar fick antagligen betalt for det.
Jag har haft stor hjalp av bade svenska och thailandska vanner i mitt sokande.
Mina foraldrar i Sverige ar helt fantastiska och stodjer mig i till 100%, det kanns jattebra.
Har varit sa ledsen men har nu insett att jag nog inte kommer att kunna hitta min bio mamma och att jag maste forsoka acceptera det.
Bor i thailand nu med min man och vantar vart forsta barn. Jag har lart mig mycket sen vi flyttade hit (7 manader sedan) och forstar att det inte alltid ar sa latt for kvinnorna i det har landet.
/rosarin
Jag kan säga att det var helt tvärtom för min del!! Jag har aldrig varit intresserad för rotletning för jag har alltid vetat att alla släktingar är döda. Men så plötsligt så en dag för några år sedan ringer de från Adoptionscentrum och talar om för mig att jag har en bio-syster kvar i Indien och som vill ha kontakt med mig och min syrra (som också är min bio- syster här i Sverige. Jag talade om detta för Sverigesyrran och mina föräldrar som faktiskt bokaten resa tillbaka till landet för rotletning för syrrans del. Jag stannade hemma och ville inte åka eftersom jag hade tentor att tänka på. När jag ville åka tillbaka till Indien skulle det bli som turist och som backpacker för att se landet men inte för att söka rötter för min del. Nu vet vi att vi har en levande morbror och syster kvar i Indien som är vår biologiska morbror och syster, vi är väldigt lika alla tre systrar...
Jag åkte till Indien med bästa väninnan och backpackade i två och en halv månad. De fyra sista dagarna bestämde vi oss för att träffa "släkten". Det var total katastrofala fyra dagar!!
Ni som hittat era föräldrar, vad tänker ni när de behållt syskonen? Var de äldre, yngre?
Undrar, däför jag funderar på sånt ibland då min mamma är adopterad,(från 3 månaders ålder).
Min biomamma hade inte ngn chans att ta hand om mig, min pappa fick hon inte gifta sig med eftersom han är av "finare" fam. än hon.
Hon klarade det i 4mån. (att ta hand om mig menar jag).
När sedan min morfar försökte ta död på oss båda, beslöt hon för min skull att lämna bort mig.
Jag vet ju nu att hon senare gifte sig m. en man som blev min lillasysters o. lillebrors pappa. Det är fortfarande stor skilln. på att vara el. inte vara gift.
Förlåt men ovanst. är menat som ett svar t.pratglada tjejen.
Jag är född i Sydkorea och har fått hjälp av SWS att leta efter mina biop-föräldrar. Bio-pappan fick jag info om när jag var i tonåren och bio-mamman har jag nyligen fått besked om att de inte kunde hitta. Eller de hittade en kvinna med hennes personuppgifter men kvinnan själv säger att hon inte är min bio-mamma (så hon kanske ändå är det). Lycka till!
Hejsan,
Personligen har jag valt att INTE söka efter mina biologiska föräldrar. Såvitt jag vet ger inte heller alla länder ut all information gällande de biologiska föräldrarna.
Mina adoptivföräldrar har alltid sagt att det är upp till mig, men för mig personligen känns det inte rätt.
Hej!!Som du så flög tankarna när jag fick mitt första barn och började leta bland papper och försökte få upp något spår,kommer ifrån Guatemala och är privat adopterad i mitten på 70 talet men jag hittade inte mycket,vet att jag har 2 biologiska syskon och föräldrar som var väldigt unga.Konstigt nog var jag mitten barn.
La ner mitt projekt med tiden men kanske tar jag upp det igen senare...H Em