Ni som söker/har sökt sina rötter som vuxna.. hur har det gått?

Jag kan säga att det var helt tvärtom för min del!! Jag har aldrig varit intresserad för rotletning för jag har alltid vetat att alla släktingar är döda. Men så plötsligt så en dag för några år sedan ringer de från Adoptionscentrum och talar om för mig att jag har en bio-syster kvar i Indien och som vill ha kontakt med mig och min syrra (som också är min bio- syster här i Sverige. Jag talade om detta för Sverigesyrran och mina föräldrar som faktiskt bokaten resa tillbaka till landet för rotletning för syrrans del. Jag stannade hemma och ville inte åka eftersom jag hade tentor att tänka på. När jag ville åka tillbaka till Indien skulle det bli som turist och som backpacker för att se landet men inte för att söka rötter för min del. Nu vet vi att vi har en levande morbror och syster kvar i Indien som är vår biologiska morbror och syster, vi är väldigt lika alla tre systrar...
Jag åkte till Indien med bästa väninnan och backpackade i två och en halv månad. De fyra sista dagarna bestämde vi oss för att träffa "släkten". Det var total katastrofala fyra dagar!!