vanna- tack för kramen.. känner mig ju som en så oduglig mamma o som jag tjatar om så är jag så rädd att nån ska ta amira ifrån mig o sätta henne i fosterhem lr nåt.. o d skulle varken jag lr hon klara.. vi behöver varandra.. men ibland klarar jag inte allt gnäll bara.. o jag har ändå bara en..
lär bli bättre nu när dagis är närmare.. men jag har gråtit så många gånger o flera kvällar nu över att hon ska byta dagis.. d e d sista av vårt gamla liv som försvinner bara o det e så tråkigt o så sorgligt.. iaf för mig.. amira var så nöjd på nya dagiset så o lekte o hade roligt.. o kramade bebisarna.. kändes ändå som att hon var för stor för o gå där på småbarn.. som om hon skulle hört hemma med 3 åringarna.. men hon är ändå bara 2 år även om hon beter sig i mkt som hon e äldre..
har ni sett reklamen för barns dåliga matavanor?? den där mamman inte vill att hon ska umgås m den där typen.. o hon får värsta utbrottet på mamman o mamman liksom fjäskar o försöker släta över allt.. känner igen mig så i den mamman.. d var så jag var m amine.. han fick sådana där utbrott om man sa minsta fel.. o så försökte man fjäska o stryka medhårs för att han skulle vara snäll..
nåt som fortf sitter i är att om jag bråkar med mamma tex o hon o jag skriker på varandra så kan jag liksom väja mig åt sidan för jag e fortf strykrädd.. väntar mig en smäll när som helst.. d e så sjukt d sitter i än.. vet ju att mamma aldrig skulle slå mig men ändå så är jag liksom beredd på det.. om jag har skrikit o hon har skrikit.. (vi blir väldigt osams ibland, jag har ingen annan o vara osams med så tyvärr får hon ta mkt vilket jag inte tycker hon e värd men d blir så iaf.) så liksom hukar jag mig tycker jag o väntar på smällen nästan så jag håller händerna över huvet liksom för o skydda mig.. gjorde ofta så m amine också när han bara rörde handen i närheten av mig.. d e så sjukt.. man e som en jvla strykrädd hund.