Rejsmar-livstid-krönika
Midnatt mellan den elfte och tolfte juni gick en man som erkänt samlag med minderårig fri. Han gick fri genom att inte dyka upp på sina rättegångar, han lyckades hålla sig undan tills fallet preskriberats. Preskriberat! Tror ni att flickan som blivit utsatt fått sina mardrömmar preskriberade med?
En vuxen man som utnyttjat sin auktoritära ställning i relation till barnet. Någon som skulle funnits där som coach, inte bara på handbollsplanen utan som en vuxen människa i barnets liv. Han slapp undan genom att inte infinna sig på plats. Hur kan Sveriges rättssystem låta det vara så? Borde det inte rimligtvis bli ett högre straff ju längre tiden går? Det är ju så det fungerat när det kommer till allt annat. En räkning växer så länge du inte betalar den. Varför ska det här vara annorlunda?
Grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, 642 292 barnpornografiska bilder och 1 225 filmer. Vet ni vad det ger i Sverige? Om jag säger att "enbart" grov våldtäkt mot barn ger 38 år i Storbritannien. Så ger Sverige sex års fängelse och böter för allt jag skrev, ihop.
Även om jag inte är en förkämpe för droger, så finner jag det högst upprörande att synnerligen grova narkotikabrott ger minst 6 år och upp till tio år. Vilket direkt sänder budskapet; våra barn är inte lika viktiga.
Lagen säger att alla brott preskriberas, förutom de som ger livstid. Men hur ironiskt är det att förövaren får gå fri medan barnet blivit bestulen på sin barndom och lämnad med ärr som inte kommer att försvinna.
Pedofili. Högst sex år för förövaren, livstid för barnet.
–––––––––––––––––––––
Läs fler krönikor av Alexandra Rejsmar nedan:
--> ”Pilla inte på våra abortlagar!”
--> ”Svar på tal från en lattemamma”
--> ”Högst sex år för förövaren, livstid för barnet”
--> ”It takes a village to raise a child”
--> ”Saker vi inte pratar om i Sverige”
