Ann söderlund
Nyligen hemkommen från bb beskriver Familjelivsbloggaren Ann Söderlund att hon befinner sig i ett stadie av ”mycket känslor och stort lugn.”
– Jag känner mig som en kung. Jag sitter här med min bebis, omgiven av bud och blommor från kompisar. Det känns fantastiskt. Och som jag sa till min kompis häromdagen, när man vet att man har fött barn för sista gången blir det ännu mer speciellt.
För nu, efter att ha fött sin femte son, blir det inga fler barn, säger hon.
– Jag är klar med detta. Nu har jag min egna ”crowd”, min familj.
Lilla Frans, som kom till världen natten mot söndag, är det andra gemensamma barnet Ann Söderlund har med fästmannen Mathias Johansson. Hon har sedan tidigare sönerna Ossian, Ilon och Dante.
I början av graviditeten sa du att du kände en ”skräckblandad förtjusning” inför att bli mamma en femte gång. Hur känner du nu?
– Nu känner jag bara förtjusning! Men just nu är ju allt lite av en ”piece of cake”. Jag ligger ju bara här och njuter av tillvaron. På torsdag kommer de andra barnen hem och så är det fotbollsträning på fredag, så då kräver vardagen mer logistik.
Bara några timmar innan förlossningen satte i gång spelade Ann Söderlund in ett avsnitt av Preggopodden, som hon gör tillsammans med Andrea Brodin. Lite senare på dagen sprang hon på programledaren och skådespelaren Sven Melander – något som hon menar hjälpte till att få till i gång förlossningen.
– Jag blev alldeles till mig och tänkte ”oj, nu blev det blött”. När vi åkte in var jag fyra centimeter öppen, men det hände inte så mycket förrän framåt kvällen.
Med erfarenhet från fyra tidigare förlossningar kände sig Ann lugn inför vad som skulle hända.
– Jag var inte så stressad. Jag kände liksom att ”jag kan det här nu”. Men jag var rädd över att det skulle göra ont, eftersom den senaste förlossningen var otroligt smärtsam. Men det gick bra.
När ultraljudet avslöjade att det skulle bli ännu en pojke var Ann Söderlunds spontana reaktion besvikelse. I ett blogginlägg förklarade hon sedan att ett sms från en kompis ändrade det.
– Hon skrev att det var min uppgift att föda fina pojkar. Jag skulle nog ha en helt annan förståelse för döttrar när det gäller saker som mens och hormoner. Samtidigt kan jag bara gissa hur det är att vara pojke. Men nu ser jag det som min uppgift. Och jag vill ju inte ha någon annan än den pojken jag precis har fått.
