Hur få barnen att sluta tigga?

Bortser från inlägg likt det du citerade, totalt världsfrånvänt. Känner snarare mina barn får för mycket godis(på helgen), att vi inte bara håller oss till lördag. Jag har iaf tänkt att jag ska handla allt ensam under veckorna, det mesta inför att de kommer och sen om något behövs köpas till får jag gå förbi innan jag hämtar dom i skolan.
Sen för att öva ska de få följa med och köpa lördagsgodiset och att vi går igenom vad som gäller innan och följer de inte dom så får de inte följa med nästkommande lördag som en konsekvens så då väljer jag godiset. 

Har inte läst alla svar, men tillräckligt många för att tycka att många är ganska orättvis mot ts. 

Till exempel att hon skulle ha lärt dem från början hur man beter sig i affären eller att det ska få helt orimliga konsekvenser med indraget lördagsgodis flera veckor fram. 

Man kan faktiskt som förälder kämpa och ha kämpat med att "uppfostra" och guida sina barn från dag 1, men vissa barn kräver längre tid på sig och kanske andra metoder så resultatet kanske inte infinner sig så snabbt man önskar. 

Fick höra när min lilla var ännu mindre att det är bara att låta henne vara med i vardagssysslorna. Absolut, men om jag inte hade en hand på henne hade hon förmodligen slickat på toaborsten när jag borstade tänderna, eller krossat alla glas när jag tömde diskmaskinen, eller vält alla stolar när jag lagar mat. 

Eller det är bara att lägga ner barnet på golvet, hon dör inte av att skrika lite. Men allvarligt talat undrar jag om hon inte var på väg att göra det, hon skrek så hon inte fick luft och tårar snor och dregel sprutade. Kändes inte bra att låta henne genomlida det. 

Vad ag vill komma till att det är så jäkla lätt för andra att veta hur alla barn fungerar, och visst har ts bett om råd. Men om du inte har belägg för dina påståenden kan det gott stanna vid råd och inga pekpinnar till en förälder som kämpar och gör allt för sitt barn.

Ja, jag tappade tålamodet för jag ser det om och om här på familjeliv hur man inte sakligt och pedagogiskt kan möta en annan människa i sin frågeställning utan man sätter sig på en hög häst med det enligt sig själv rätta svaret och man levererar det gåpåigt. Precis som du gör nu, för att jag drev där jag kände någon hade den stilen, säger det allt om mitt föräldraskap eller hur? 
Just denna typen av bemötande har jag även i verkliga livet sett från människor vars barn visat sig balla ur rejält, men man läxar gärna upp på detta vis. 
Får för övrigt ofta beröm över att jag har fina och skötsamma barn i skolan, känner mig lite tvungen att skriva det här eftersom man omedelbart blir utklassad till att inte ?ha verktygen som krävs? för man visar sig mänsklig och ber om råd. 

Och om du hade läst min ovanstående kommentar hade du sett att barnen ska få öva på lördagar men resterande tid går jag själv. Det är som sagt främst yngsta barnet som har svårt. Inte äldsta, mellersta kan försöka lite men det känns ändå under kontroll. 

Ja verkligen potentiella lösningar jag reagerar på och inte ton och attityd. 

Oavsett så tack för mig, fick vad jag behövde utav tråden. Diskutera gärna vidare ni andra ;) 

Har lärt mina barn från att dom var små. Ett NEJ är  ett nej oavsett vad/vart man är. Låter som att barnen får många nej hemma och att du inte är bestämt  i det ordet. Vet barnen att det inte är lönt att tjata då frågar dom bara en gång.  Jag har 2 tonårspojkar som snart flyttar ut och en som börjar skolan i höst. 

Har inte läst alla svar, men tillräckligt många för att tycka att många är ganska orättvis mot ts. 

Till exempel att hon skulle ha lärt dem från början hur man beter sig i affären eller att det ska få helt orimliga konsekvenser med indraget lördagsgodis flera veckor fram. 

Man kan faktiskt som förälder kämpa och ha kämpat med att "uppfostra" och guida sina barn från dag 1, men vissa barn kräver längre tid på sig och kanske andra metoder så resultatet kanske inte infinner sig så snabbt man önskar. 

Fick höra när min lilla var ännu mindre att det är bara att låta henne vara med i vardagssysslorna. Absolut, men om jag inte hade en hand på henne hade hon förmodligen slickat på toaborsten när jag borstade tänderna, eller krossat alla glas när jag tömde diskmaskinen, eller vält alla stolar när jag lagar mat. 

Eller det är bara att lägga ner barnet på golvet, hon dör inte av att skrika lite. Men allvarligt talat undrar jag om hon inte var på väg att göra det, hon skrek så hon inte fick luft och tårar snor och dregel sprutade. Kändes inte bra att låta henne genomlida det. 

Vad ag vill komma till att det är så jäkla lätt för andra att veta hur alla barn fungerar, och visst har ts bett om råd. Men om du inte har belägg för dina påståenden kan det gott stanna vid råd och inga pekpinnar till en förälder som kämpar och gör allt för sitt barn.