Så pratar du med ditt barn om otäcka händelser – psykologens råd

När tragiska händelser inträffar, oavsett om de sker nära eller långt borta, påverkar de oss alla – och inte minst våra barn. Oroliga frågor kan dyka upp, och som förälder eller vårdnadshavare kan det vara svårt att veta hur man ska svara. Den senaste skolskjutningen i Örebro den 4 februari har skakat många, och det är naturligt att barn undrar vad som har hänt och ställer frågor som kan tyckas svåra att besvara. 

Så pratar du med barn om tragiska händelser 

Familjeliv har pratat med Ulrika Hiscoke, legitimerad psykolog på Kry.se, som ger tips och råd på hur du som förälder, vårdnadshavare eller pedagog kan prata med barn om svåra och tragiska händelser. 

– Låt barnets egna frågor komma - de har ofta ett annat perspektiv på saker än vi vuxna - och hjälp barnet med det som de tycker är svårt att hantera. Det kan vara något helt annat än man själv som vuxen tänker på, och därför är det bättre att lyssna in än att berätta. Det är alltid bra att ge perspektiv till det som händer, det har barn ofta svårt för. Exempelvis kan man säga att det är en väldigt ovanlig händelse, precis som ett stort oväder. Det kan hända hemska saker, och då känns det svårt, men det är sällan och om man tar hjälp från sina nära så blir det lättare att ta sig igenom, säger Hiscoke och fortsätter: 

– Se till att ta hand om dig själv och låta det ta plats, ta stöd från närstående - då visar vi också barn och tonåringar vad som är bra att göra när man går igenom svåra händelser.

Hon uppmanar även att fråga barnen om de hört om vad som inträffat och att du finns där för att prata om det. Det kan även vara positivt att fråga om de pratat om händelsen i skolan och vad som sagts där. Men det viktigaste är att visa att du finns där om barnet behöver stöttning. 

Det ska du undvika att berätta

Som förälder vill man skydda sitt barn från hemska händelser så länge som möjligt. Därför är det lätt hänt att man utesluter mycket information, och så ska det i många fall också vara. Ulrika Hiscoke menar att man måste utgå från barnets mognadsnivå och låta barnets egna tankar vara en röd tråd i samtalen, och inte projicera sina egna tankar. 

– Låt barnets tankar och frågor styra samtalet. Att fråga mycket kan väcka saker hos barnet som de inte tänkt på, och kan komma i vägen för att de lägger det som hänt bakom sig. Berätta inte saker som barnet inte frågar om. Om du märker att du blir så påverkad av det som hänt att du får svårt att hålla distans när du pratar med barnet, ta en paus och ta stöd själv, så du kan möta barnet med lugn och trygghet.

Vanliga missen föräldrar gör 

Idag utsätts även små barn för ett stort informationsflöde, det är viktigt som vuxen att vara medveten om att många barn med stor sannolikhet kommer se och höra saker om händelserna som kan vara mycket skrämmande och som vi vuxna inte alltid nås av på samma sätt. Även barn utan tillgång till sociala medier kommer nås av beskrivningar från andra barn.

– Det kan vara spekulation och skrämmande budskap som påverkar hur barnet ser på världen - att den kanske nu känns som den blivit farligare i och med den här händelsen. De kommer inte alltid vilja säga till oss vad de sett eller hört, förklarar Hiscoke. 

– För en del barn är extremt skrämmande material på mobilen normaliserat, man blir påverkad med reflekterar inte över det. De kan också tänka att de inte "borde" tittat på det och tar då inte upp om de får mardrömmar eller mår dåligt över det de sett, eftersom vuxna kan reagera med att exempelvis ta bort appar eller mobilen

Så hanterar du barnens rädsla 

När något otäckt inträffat är det inte ovanligt att barn känner sig otrygga och rädda för att exempelvis gå till skolan eller till sina fritidsaktiviteter. Då är det viktigt att man som vuxen bekräftar och validerar barnets känslor, förklara att det är många som känner sig otrygga när man lämnar hemmet. Det är viktigt att inte undvika det barnet känner rädsla inför, samtidigt som man ska bekräfta, normalisera, stötta och förklara att det inte är konstigt att man känner sig rädd.

– Även sådana saker som att byta rutiner – att gå med till skolan eller hämta, om man inte brukar göra det, kan signalera att kanske också de vuxna tycker det är farligt. Det är en fin balans att stötta upp lite extra, men samtidigt inte förstärka en rädsla. Känn efter vad ditt barn behöver. Att gå till skolan tillsammans i början kan ge tid tillsammans som hjälper barnet återfå sin trygghet, och sedan behövs det inte när det blir en ny vecka. För andra barn blir det något som håller fast händelsen som aktuell, och då kan det vara bättre att trygga upp på andra sätt, som att prata om hur man hanterar tuffa känslor, snarare än situationen i sig.