Könstillhörighet - biologi eller känsla?

Såg ett program för längesen.
Transsexuella hade valt att donera sin kropp till vetenskapen

Så har man hittat avvikelser i hjärnan, där männen hade en typisk kvinnligt utseende på den delen av hjärnan.
Detta var långt innan man pratade öppet om detta, men slutsatsen var att (nu var det män i de här fallen) det finns män som föds med "kvinnlig" hjärna. 
Dvs kroppen sa män, men hjärnan sa kvinnan.
Om jag minns rätt så var det en väldigt liten del av hjärnan, som antagligen var större hos kvinnor eller tvärtom.
Det här var kanske under 90-talet jag såg detta program 

Född med kvinnliga könsorgan och de flesta ser mig som kvinna. Men det har alltid känts obekvämt och fel. De är som att gå omkring i skor med fel storlek och på fel fot... Hela mitt liv har det bara känts fel. Som barn när lärare sa att man skulle dela upp sig i pojkar och flickor stod jag alltid i mitten och var förvirrad... För visste inte vart jag skulle gå. 

Blev super glad när mamma valde att klippa mitt hår kort och folk plötsligt behövde fråga mig om jag var flicka eller pojke... brukade svara med mitt namn... 

Har alltid varit ganska så kvinnlig när jag vill men om jag inte klär upp mig så är jag extremt neutral. Jag har inga problem med att ha en kvinnlig kropp. Det är min hjärna som inte är kvinnlig... 

Men jag hade inte ord för vad som var fel. Jag visste bara att jag inte var det som alla trodde jag var. Min inre röst var inte vare sig manlig eller kvinnlig. Den var neutral på alla sätt... 

För min del har det ändå funkat. Mycket av vårt samhälle är könsneutralt. Och eftersom jag inte har dysfori på det sättet så har jag inga problem med omklädningsrum osv. Även om jag gärna hade haft utrymmen som var neutrala... Dessutom är jag rent krasst säkrare i kvinnors utrymmen än bland cis män... Jag bryr mig inte om vad övriga personer i rummet har mellan benen så hade det inte varit för säkerheten hade jag lika gärna kunnat gå in i männens omklädningsrum på gymmet och liknande. Gått på herrarnas toalett redan på 90 talet när det var kortare kö hos dem än på damernas på tex krogen... Och när jag var yngre så sket jag helt ärligt i vad som var kill eller tjejsaker jag gjorde det jag gillade och trivdes med, så det har aldrig varit ett problem. Samma sak med kläder och frisyrer.

Så som sagt allt har lunkat på, jag är hetero på det sättet att jag tänder och har romantiska förhållanden med män. Vilket om man ser till vad jag har mellan benen gör mig hetero. Det är en gråzon vissa anser att man inte är hetero när man är icke binär eller tillsammans med en icke binär men jag känner att det funkar för mig att säga att jag är det. Jag har inte känt av stora problem med att omklädningsrum osv och helt ärligt pronomen använder folk när de pratar om mig och inte med mig så har inte tänkt så mycket på det. Och uppdelat män och kvinnor gör man inte på samma sätt som man gjorde när man var barn. Bland mina vänner så har både jag och min partner vänner från alla kön och det är liksom aldrig uppdelat på det sättet där heller. 

Men jag är med i ett ordenssällskap. Gick med för det är en familjetradition. Det har bara varit öppen för män fram tills för några år sedan när de öppnade för kvinnor och jag gick med. Det hette att vi skulle börja separerade och sedan sakta men säkert jobba på att bli mixade. Männen hade en klädkod och kvinnorna en annan men jag jobbade på att försöka ändra på det (hade hellre sett att vi alla hade samma klädkod... men iallafall en mer tillåtande klädkod hade varit önskvärd). Men förra året fick vi veta att man valde att fortsätta separerade och då klickade det i mig, jag kunde inte vara där, jag kunde inte sitta i ett sammanhang som var så könsindelat. Jag mådde fysiskt dåligt!!! Och plötsligt trillade alla pusselbitar på plats! Jag är icke binär! Bara jag sa orden högt så var det som om allt det där obekväma som jag kämpat med hela mitt liv försvann! 

Jag är icke binär och det är därför jag aldrig känt mig bekväm när folk kallat mig kvinna eller som yngre tjej... Den första jag behövde berättade det för var min partner... Läskigt som bara den för hur skulle han reagera... Han tittade på mig och sa bara "trodde du inte jag redan visste det?"... Samma reaktion från de flesta i min omgivning. Även de som inte kan något om just det där med icke binär osv har snabbt konstaterat att ja det stämmer och det märks... Det är egentligen inte så konstigt...

Roligaste är min gamla pojkvän från när jag var 18 som ringde och sa att han inte är ett dugg förvånad... eller jo egentligen är han det för han trodde jag redan hade "kommit ut" han konstaterade att jag hade beskrivit mig själv redan då för 25 år sedan på ett sätt som gjorde att han redan då förstod att jag inte såg mig själv som vare sig kvinna eller man... Ordet icke binär var ju inte något på den tiden men han drog fram ett gammal brev där jag hade ett långt utlägg om vissa urbefolkningars syn på two spirit och liknande och hur jag redan då i slutet på 90 talet innan det var något man pratade om så som man gör idag gav uttryck för att jag var icke binär. När han sa det gick jag tillbaka och läste gamla dagböcker... I dem pratade jag om hur jag inte kände mig som en tjej redan i min första dagbok som jag skrev vid 12 års åldern, redan då gav jag uttryck för att jag var obekväm med när jag kallades tjej och blev glad när jag fick frågan om vad jag var, tyckte helt enkelt om när jag inte placerades i ett fack. Kring 14 års ålder hade jag hört talas om Two sprit för första gången och var extremt fixerad vid tankar kring det och identifierade mig med det. 

Att jag kom ut som icke binär är med andra ord inget som de som känner mig är förvånade över. De som reagerat är de som inte känner mig... Jag är säker på att hade det inte varit att jag var icke binär utan trans så hade jag landat i det mycket tidigare och hittat ord för det, nu var jag bara medveten om att att vara kvinna inte stämde på mig, 

Min egna upplevelse gör att jag förstå andra personer som är trans, antingen att de är i helt fel kropp eller att de som mig är icke binära som faktiskt är ok i sin kropp men hjärnan bara inte passar med det som är förväntat av omvärlden... 

Ni andra förstå ju inte vad vi pratar om när vi försöker förklara känslan av att man inte är det könet som man har fötts med mellan benen... Det är inte konstigt, ni har ju aldrig behövt känna den känslan av att er kropp sitter fel på er hjärna... Ni känner er som det som alla ser er som... Men när det inte stämmer överens är det väldigt annorlunda. Känslorna är många och i många fall svårhanterade. 

Det är självklart att man måste vara noggrann så man inte gör förändringar som inte går att återställa på personer som är för unga för att förstå vad de valt eller på personer som inte är helt och hållet säkra. Men idag är det hormoner man ger till barn och ungdomar, de ger man för att bromsa lite av det som annars sker i puberteten. Slutar man ta de hormonerna försvinner effekten snabbt. Liknande hormoner ger man till barn av flera anledningar. Det kan vara att de kommer in i puberteten för tidigt. Barn som är födda intersex (kolla upp det... när man säger att det bara finns 2 kön så missar man bland annat det...), det finns flera anledningar varför man behöver pausa puberteten. Det är ganska så vanligt också för personer inom vissa sporter där det är önskvärt att man inte utvecklar bröst mm...  Och man ger inte hormoner utan att man haft samtal med läkare och psykolog... Folk verkar tro att man ger hormonerna lite hur som helst utan att någon har någon koll... 

Känns som det är svårt att få folk att förstå att det inte är fritt fram att ta hormoner hur som helst... Framförallt inte för barn. 

I slutändan, vad påverkar det er vad andra identifierar sig för för kön? Enda personen som behöver bry sig om det är ju den personen som är tillsammans med en. Det enda du behöver bry dig om är att respektera andra personer. kan du inte respektera andra pga hur de identifierar sig är det du som är en dålig människa... Inte personen som är trans eller icke binär... 

Lång rant och jag vet om att de flest antagligen inte kommer läsa, de flesta av er är heller inte intresserade av att höra vår sida, ni vill oftast bara döma och förneka våra upplevelser. Kan redan gissa mängden av kommentarer om att vi är psykiskt sjuka eller inbillar oss osv osv... Idiotiska kommentarer om att män låtsas vara trans för att våldta kvinnor eller "sno kvinnors privilegier"...  Kommentarer om att man minsann inte vill ha transkvinnor i omklädningsrum och toaletter.. För även om de ser ut som kvinnor i övrigt så bara det faktum att de kanske har en penis är något ni inte kan släppa... Att det finns butch kvinnor som beskylls för att vara trans och blivit attackerade för det registrerar ni inte... och att det dessutom finns transmän det missar ni HELT... Om man skall gå på de toaletter och de badrum som det kön man fötts med så skulle det vara ett gäng killar och män som skulle tvingas in i damernas omklädningsrum och badrum... Män som dessa

Men kvinnor som dessa skulle tvingas gå på herrarnas 

Galet i min värld... Tycker det enkla skulle vara att se till så det fanns könsneutrala utrymmen, jag tycker om att kunna duscha på gymmet utan att stå i ett öppet duschrum. Jag har aldrig förstått det där... Att istället kunna ha ett bås att stänga om mig hade varit så mycket bättre. Och på toa så är det ju en självklarhet att stänga dörren om mig så där skall det ju inte heller påverka andra vad jag har mellan benen... 

Och när det kommer till sport så är det inte så att transkvinnor vinner så mycket att jag ser dem som ett hot för någon... Vet lite transmän som vunnit... men igen transmän glömmer man av i diskussionen... Men ok man kanske skall ha något mått för när man kan tävla i vilken grupp och varför inte en grupp i mitten för de som inte passar in i någon av grupperna eller som inte bryr sig? Men en tjej som gått på hormoner sedan innan puberteten har aldrig fått den manliga muskelmassan... det är ju bara löjligt att säga att de skall tävla för män.... Åter en gång... titta på bilderna ovan... Om du spelar fotboll i ett damlag, vem tycker du skall vara i motståndarlaget? Tycker helt enkelt att just sportfrågan måste få vara en fråga där man ser till varje fall. Att bara rakt av säga att transkvinnor skulle vara så mycket starkare och bättre än ciskvinnor är ju bara idiotiskt och helt ärligt nedvärderande mot kvinnor! 

Som sagt, vet redan om att de flesta inte kommer läsa eller lyssna... Men jag behövde få säga mitt... Skiter i vad transfober och terfs tycker i slutändan... det är ni som är dåliga människor inte jag och andra transpersoner... Det är ni som inte lyssnar på biologi (som klart och tydligt säger att det finns fler än två kön även om ni desperat försöker förneka det) och inte bryr er om hur ert agerande och era ord får era medmänniskor att må... 

För mitt egna välbefinnande kommer jag dock inte följa denna tråd, jag har sagt mitt och that's that... 

(ok två kommentarer) 

FÖRST

Tro mig min känsla är inte något jag intalat mig!!! Inte mer än att du har intalat dig att du är det du är... Skrämmande hur många som inte verkar vara säkra på vem de är och hur de känner sig och därför blir förvånade när andra säger att de känner vem och vad de är. Det är inte något vi inbillar oss... Det är vem vi är! Det är inte svårare än så. Vet inte du vem du är? Varför tror du inte jag vet vem jag är då? 

SEN

Hormonbehandligen (det man ger barn är pubertal blockerare och bara i extrema fall något annat!!)  man ger till transbarn är inte värre än vissa andra hormonbehandlingar man ger till barn för att stoppa barn från att gå in i puberteten för tidigt (tex när flickor börjar få mens vid 4-5 års åldern) eller barn som föds intersex och man väljer att ge hormoner för att antingen så har föräldrarna "valt" ett kön och för att hindra det andra könet att "bryta igenom" tar man hormoner, eller så är det barn som är väldigt korta kan få hormoner för att göra så de växer mer, eller vissa sporter så som gymnastik och balett och liknande där man i vissa länder (vet inte i sverige faktiskt men vet om länder i europa där man gör det) ger flickor hormoner för att de inte skall utveckla bröst eftersom de skulle bli sämre på sin sport då... osv osv... Sen ger man tonåringar p-piller... det är ju samma sak... Eller skall man vägra det också tills man är 20?

Och dessutom slutar man ta pubertets blockeraren så kommer nästan alla effekter i detta läget gå tillbaka. Transpojkar som tagit hormoner för att inte få mens och bröst, får mens och bröst om de slutar ta dem... Och de Transflickor som tar blockeraren för att slippa få tydligt manliga drag utvecklar ganska så snabbt just de där manliga dragen när de slutar med blockeringen... 

Däremot är risken att ungdomar som är trans faller in i självskadebeteende och även självmord extremt hög när de tvingas leva i kroppar som ger dem konstant könsdysfori. Ingen gör operationer på barn, det är svårt nog ens för vuxna att få till det!! 

Du kan pausa eller skjuta på puberteten ett tag och ge barnet en chans att må bra och överleva puberteten. Sen om de ändrar sig på vägen är det bara att sluta! Då kommer puberteten! 

Det är först det man gör, sen i ett senare läge efter många långa samtal med psykolog är det dags för hormoner (som kan lämna mer permanenta skillnader men fortfarande inte något som är helt oåterkalleligt). Sen som nästa steg tittar man på operationer... Men det är en LÅÅÅÅÅÅNG väg.... Fråga vilken transperson som helst så kan de berätta vilken lång väg det är... och som tonåring är den ännu längre......  

Vid sidan av transsexualitet/könsdysfori har en psykisk störning ökat explosionsartat DID (Det som tidigare kallades multipel personlighetsstörning). Det här långt mer än vad trans ökat. Då självrapporterat/självidentifierat. Det här behandlas (beroende på någon av personligheterna) som trans i både usa och canada. Vilket är riktigt dumt.

 

Jag har aldrig påstått att könsidentitet är något man bara tänker sig och inbillar sig så ta din kränkthet någon annanstans.

Du tänker att en del av dessa transpersoner egentligen lider av en psykisk störning med andra ord? Ja, kanske. Det skulle nog behöva utforskas för att veta säkert, men så klart blir det fel om de får fel slags behandling, riktigt fel!

Ja. Nu tror jag inte en stor del av trans har DID men att det förekommer och riskerar "åka med".  

Finns känslor utan biologi?

Jag har läst hela ditt inlägg.

Du bortser dock från viktiga faktorer:

De mest avgörande skillnaderna mellan män och kvinnor ligger i forplantningsorganen, som också styr tillförseln av könshormon, som i sin tur påverkar en rad andra faktorer, som exempelvis muskelbyggnad, utveckling av kvinnliga bröst e.t.c.
Hormonbehandling och kirurgi kan inte återskapa en kvinnas fulla portplantningsapparat hos en man och tvärt om, än mindre att få dem att fungera som tänkt.
Sett ur det perspektivet kan man bara vara "icke-binär" om du är född med häften av varje, varav inget fungerar för att ge fertilitet.
Om fortplantningsorganen i sin helhet finns där och fungerar som hos en kvinna, så är man biologiskt sett en kvinna.

Vad det gäller könsuppdelade utrymmen, så måste man först titta på vilka skäl som finns till att vi har könsuppdelade omklädningsrum mm.
Enligt min uppfattning är skälet att vi är mindre bekväma med att byta om och duscha med de av motsatt kön. Vad som då är viktigt är vad vi uppfattar som man och kvinna, sett till hela den visuella biten, särskilt då vid nakenhet, vilket jag anser besvarar din frågeställning.

Vad det gäller idrott så är det vetenskapligt belagt att de som genomgår pubertet som pojkar får en mans fördelar vad det gäller muskel- och skelettbyggnad. Därmed borde det inte vara en individuell bedömning med de oklarheter det innebär, för att avgöra vilken könsklass transsexuella ska tävla i, i sporter där olikheterna har betydelse.

En sista faktor jag vill belysa är vilka skälen som finns till att man känner att man skulle vilja vara av/tillhöra ett annat kön eller är obekväm med det kön man fötts till?
Vill man helt igenom leva som motsatt kön, inklusive det sexuella och det motsatta könets fertilitet?
Eller handlar det mer om det sociala, yrkeslivet mm?
Här vill jag hävda att det lättare går att leva ett liv likt det som individer av motsatt kön lever om man kvarstår med sitt medfödda kön, än vad det är att även sexuellt leva som motsatt kön efter könsbyte.

Transkvinnor föddes som män, är oftast attraherade av män och har "kvinnlig" hjärna på samma område som bögar feminiserad hjärna så det är lite svårt att avgöra vad det är för avvikelser det handlar om.
Sitter könsidentiteten väldigt nära sexualiteten i hjärnan eller är det böghjärnor?