Han dumpade mig och blev som förbytt

Han ville väl inte öppna sig på det sättet innan eftersom han redan då visste att han ville göra slut...ville inte vilseleda dig att tro att ni hade något djupare ihop. 

Låter som en bra framtida vän! Hoppas du hittar någon som passar dig bättre snart. 

Ja, så kan det vara. Men jag förstår inte varför man berättar för barn och vänner om mig om man funderar på att göra slut. Förvirrande 😳.

Jag hoppas att vi kan bli vänner. 

Han kanske fick kalla fötter och ångrade sig när det blev allvar? Även om det var han som berättade för sina barn om dig osv. Det är väl vanligt att män får panik och inte vill binda sig trots att det är de som är drivande har bråttom att bli seriösa? 

Sa han varför han gjorde slut? 

Hans barn (eller deras mamma) kanske reagerade negativt? 

Det kanske var så att han blev tagen av hur starkt det blev mellan oss. Något han kände att han inte var redo för. Jag vet inte, men kanske är det lättare att öppna sig när pressen släppte. Som den gjorde för honom när han gjorde slut med mig.

Just nu känns det mest så vemodigt. Han behöver egen tid, så är det bara.

Den förra frun tror jag inte alls är inblandad.

Ttor jag inte alls,"tagen", rent önsketänkande. Han hade tröttnat men ville inte säga det rent ut. Det kan vara bra att hålla en dörr på glänt. Tro inte allt som sägs! Det är gärning som räknas, inte snack.

Tycker inte det är konstigt att man berättar att man dejtar en kvinna men är osäker på om man ska gå vidare. För jag tror inte han berättade att ni är ett par eller liknande. 

 

Han var ju nyskild så du var förmodligen spännande till en början, en s.k "rebound". Men han behöver nog lite mer tid för sig själv att landa och hitta sig själv som singel innan han kan börja dejta "på allvar" efter skilsmässan. Men vänner kanske ni kan bli så småningom. 

Jaha, du blev alltså friendzonad.

Och nu passar det att ha kvar kontakten för att kunna ösa av sig jobbiga saker på en kvinna (alias gratis psykolog), med potential till barnvakt. 

De flesta män bara suger ut energi och tid ur kvinnor, se upp med hur mycket du investerar. Mät vad du får tillbaka och se om det är värt det...

Vilket idiotiskt svar. Det kan så klart vara så här, men det kan precis lika gärna (eller ännu troligare) vara som ts föreslår. Och i sista änden är det hon som känner mannen (och därmed har bättre förutsättningar att avgöra om ett visst beteende/en viss reaktion är rimlig för honom eller ej) - inte du. Dessutom: "Det är gärning som räknas, inte snack" ? eh ... så vilken av killens "gärningar" är det ts ska lita på tycker du? Hans beteende var ju helt motstridigt. Hans "snack", däremot, höll sig ju (vad vi vet) konsekvent; han tycker om henne, tycker att de har personkemi, känner (nu) att han kan öppna sig för henne, men känner samtidigt att han behöver egentid och att de sen istället ska vara vänner. Inga konstigheter. Känns ärligt och rakt. Vad det hela i slutänden leder till är det ju ingen som vet - kanske blir det inget mer; kanske (för)blir de vänner; och kanske utvecklas nåt mer längre fram - men att det är som ts tänker - att mannen blev lverväldigad av hur starkt och mycket det blev, och därför backade, för att sen kunna slappna av på ett annat sätt när han slapp pressen och åter hade ryggen fri - känns verkligen inte orimligt alls.

Han berättade bara att vi träffades. Det kanske är jag som bara blev överraskad över att han har en så öppen kommunikation med sina vuxna barn. Jag föreställde mig att man höll sånt här borta från sina barn tills man kände sig säker i känslorna. Jag har inte den öppenheten med mina barn. Tycker inte att de behöver få sin mammas kärleksliv i ansiktet.  

Förutom att berätta för barnen träffade jag flera av hans vänner. Han presenterade mig vid namn, inte som hans flickvän. 

Att berätta att man träffar någon är ingen big deal om barnen är vuxna. Att du jämför det med att slänga sitt kärleksliv i ansiktet på dom eller att man planerar att att barnen ska träffa den man dejtar känns ju som en stor överreaktion. 

Men dina barn är kanske som dig, tror att det är allvar för resten av livet för att man går på några dejter i någon månads tid?

Han ville presentera mig för ett av sina barn, men det kändes inte bra tyckte jag.

Jag har ingen aning om vad som kommer att hända med honom och mig i framtiden. Precis som du säger kanske det inte blir något mer, kanske vänskap, kanske utvecklades det till något mer längre fram. Jag fortsätter med mitt liv och så får vi se. 

Just nu känns framtiden inte viktig utan jag startade tråden för att jag behövde andras input. Jag uppfattar honom som ärlig och rak.