Anonym (Ana) skrev 2025-03-16 15:51:13 följande:
Vilket idiotiskt svar. Det kan så klart vara så här, men det kan precis lika gärna (eller ännu troligare) vara som ts föreslår. Och i sista änden är det hon som känner mannen (och därmed har bättre förutsättningar att avgöra om ett visst beteende/en viss reaktion är rimlig för honom eller ej) - inte du. Dessutom: "Det är gärning som räknas, inte snack" ? eh ... så vilken av killens "gärningar" är det ts ska lita på tycker du? Hans beteende var ju helt motstridigt. Hans "snack", däremot, höll sig ju (vad vi vet) konsekvent; han tycker om henne, tycker att de har personkemi, känner (nu) att han kan öppna sig för henne, men känner samtidigt att han behöver egentid och att de sen istället ska vara vänner. Inga konstigheter. Känns ärligt och rakt. Vad det hela i slutänden leder till är det ju ingen som vet - kanske blir det inget mer; kanske (för)blir de vänner; och kanske utvecklas nåt mer längre fram - men att det är som ts tänker - att mannen blev lverväldigad av hur starkt och mycket det blev, och därför backade, för att sen kunna slappna av på ett annat sätt när han slapp pressen och åter hade ryggen fri - känns verkligen inte orimligt alls.
Jag har ingen aning om vad som kommer att hända med honom och mig i framtiden. Precis som du säger kanske det inte blir något mer, kanske vänskap, kanske utvecklades det till något mer längre fram. Jag fortsätter med mitt liv och så får vi se.
Just nu känns framtiden inte viktig utan jag startade tråden för att jag behövde andras input. Jag uppfattar honom som ärlig och rak.