Mörka tankar typ hela tiden

Vårdepp ? Eller har det varit så en längre tid ?
Någonting i samband med en händelse ?
Du har antagligen ledtrådar för i vilken riktning dina mörka tankar går, men kanske inte riktigt lyssnat på dig själv och försöker komma undan och trycka bort dem med alkohol ?

Mycket dåligt hände för 3-4 år sedan. Men jag kom ur det fysiskt och har oftast en positiv fasad utåt. Det jobbiga är att jag hela tiden bär på en onödigt hög oro istället för att bara leva i nuet och trivas med livet.

Har du någon kontakt med vården i nuläget? Annars skulle jag säga att det är det du bör göra. 

Du rör på dig och äter bra, så de bitarna sköter du ju redan (är annars det vården kommer säga åt dig att fixa). Hur är det med sömnen? 

Oro är ett annat uttryck för en lågintensiv ångest. Fråga dig vad du är orolig för . Skriv ner det på ett papper.
Dina svar kommer att vägleda dig vidare , i bästa fall få en insikt att din oro är baserat enbart dina tankar - och tankar är flyktiga och helt irrationella och inte har det minsta med verkligheten att göra. För det behöver du skapa ett rum där du kan betrakta ditt tankar mer objektiv  , då hjälper det att ha det på ett papper du läser igenom så du själv kan se det orimliga och meningslösa
Det gäller att kapa bandet mellan Tanke-Oro , då det är tankar enbart som kan skapa oron

Jag känner igen mig mycket väl i TS! Efter min skilsmässa för över tio år sen kommer jag aldrig igen till det som var förut verkar det som. Trots ett objektivt sett bra liv precis som TS beskriver. Skilsmässan var så traumatisk att jag saknar nästan alla minnen från två år. Gick i lång terapi efteråt, har accepterat det mesta ändå. Men tankar om att få dö och liknande kommer varje dag. Jag har accepterat att det är såhär helt enkelt. Det går inte att åtgärda, jag är inte sjuk bara ohjälpligt skadad av den uppslitande separationen.

Dricker alkohol en gång i veckan, inte jättemycket men två-tre glas vin. Då lättar det för en stund Och det är skönt att känna den lättnaden en kväll i varje fall. 

Varför vill du inte det, du kanske blir bättre och det fort...viss psykofarmaka gör att man mår skit typ första månaden förvisso...men hur höjer du sertralinnivån i hjärnan utan medicin???

Jag och en tidigare kollega pratade och han nämnde sin kompis, en ensamkommande ung kille.
Han frågade om jag kunde hälsa på och bara försöka få honom att må bättre på nåt vis.
När vi var där så frågade jag honom om problemen startade när han kom till Sverige...problemen började på vägen hit, jag frågade vad som hänt, han hade slut på Sertralin.
Jag sade till honom att jag kunde följa med honom till vården om han ville...han hade en bild av att de inte skulle hjälpa honom, han tackade men ville gå dit själv, såg på honom att han tyckte det var pinsamt om jag skulle hängt med.
Jag kommer två veckor tillbaka och killen mår superbra, han jobbar flitigt och har inte hört nåt om att han bara ligger på sängen och glor i väggen.

Medicin kan vara svaret...jag har gått på psykofarmaka och det räddade mitt liv...

Varför neka vård om det nu vore svaret?

Det här kan vara något allvarligt,  t.ex. bipolär sjukdom. Du måste söka hjälp innan symptomen blir värre. Psykisk sjukdom är inte att leka med och ska inte förväxlas med diffus psykisk ohälsa. Det finns också bra behandling mot många psykiska sjukdomar numera.

vad händer om du inte trycker undan de jobbiga tankarna utan låter det som kommer upp i huvudet bara få finnas? Acceptera det? Se på det utifrån, utan att döma. Det kanske bara behöver få finnas.. få inte bli undantrycka? Kanske då kan det släppa och försvinna? och då kommer trycket inom dig att lätta och när det gör det så kommer även de mörka tankarna försvinna?

kanske överväga antidepp under en period?

Det låter som att du på nåt sätt klandrar dig själv att du inte är lycklig och bara vill bli av med de jobbiga tankarna och känslorna - och när vi gör det så tar det enorm kraft och skapar stress inom oss och får oss bara att må ännu sämre psykiskt. Du kanske måste tillåta dig att må skit och vara olycklig en period, så det for en. CHans att komma upp till ytan och bearbetas? så det kan släppas och du kan gå vidare? det är oftast de vi försöket göra som människor, att försöka lägga locket på k h gå vidare och slippa det jobbiga men kroppen fungerar inte så? vi kan inte fly det jobbiga.. vi måste tillåta det

På vilket sätt skulle det ha med bipolär sjukdom att göra? Exakt vilka tecken ser du på det? Utveckla gärna :)

Vi kan naturligtvis inte veta eftersom TS beskriver sina problem så kortfattat men jag får bara känslan av att detta inte är psykisk ohälsa pga. en allmänt taskig livssituation utan något annat lite allvarligare. Därför tycker jag att detta bör kollas upp så att allvarliga sjukdomar kan uteslutas.

du svarar inte på min fråga. Exakt vad tolkar du som att det skulle kunna vara bipolär? 

R nämner väl bipolär sjukdom som ett exempel på en allvarlig psykisk sjukdom, inte som en trolig orsak till att TS mår dåligt? 

Hur som håller jag med R om att TS borde söka vård. Mår man så dåligt utan att det beror på något konkret i ens liv är det viktigt att bli undersökt och få vård. 

Tummen upp...värst är att skjuta på såna saker, till slut är det inte mycket medicin kan göra.

Behöver man bård så behöver man...att inte vilja ta medicin är dumt.

Jobbade i vården med en Syrier, han fastade det var skitvarmt, 2018 tror jag.
Han var på väg att svimma flera gånger...jag sade "antingen går du och löser ditt problem för du kommer ligga på sjukhuset för att du inte druckit vätska, vill din Gud att du mår skit och skadas eller?"
Han var borta i 20 minuter, druclit en flaska kolsyrat vatten, en fanta och rökat på sin e-cigg...han såg levande ut när han kom in, han var glad.

Men jag vet att han pratade på om han blur sjuk och hamnar på sjukhuset så vill han hellre dö än ta medicin.

Jäkla bra kille annars men så extrem syn på sin tro att han hellre dör än lever med sin fru om han hamnar i ett sånt läge.