När jag tänker förhållande väljer ni det framför singel trots att personen ifråga inte är en bra person eller att hen egentligen inte är rätt för er, bara för att ha någon i ert liv?
Ibland tror jag att en del är så rädda för att vara singel att de tar vem som helst.
Singel man, 46år och hetero.
Letar inte aktivt men vet att jag hittar "the one" i år.
Har varit singel ett par år, det har behövts men bitvis varit jävligt ensamt.
Har inte varit med någon nånsin när jag varit singel då jag aldrig har haft one night stands.
Sex och den biten är trevlig och viktig men finns mycket annat som också är viktigt och att träffa någon enbart för sex är inget för mig så bryr jag mig inte vem det är.
Har fått många förslag men utan känslor och annat så blir det inget alls.
Det har hänt att när jag var yngre att jag stannade längre fast att jag blev behandlad som skit, det var då det, ung och naiv och med dåligt självförtroende.
Singel är bra mycket bättre än att lägga tid och energi på något oseriöst.
/Jonny
Kvinna, hetero, snart 50, singel sedan ett år. Lämnade en 20+ lång relation. Är hellre singel resten av livet än med fel person igen. Nu har jag en person i mitt liv som jag tycker om väldigt mycket, som finns där i gott och ont, som lyssnar och stöttar etc. Vi bor inte i samma stad utan har ca 1,5 timmes avstånd. Båda har barn, så det är en del pusslande för att kunna ses men när vi gör det känns det inte som att vi varit åtskilda. Vi kan prata om allt utan att det känns konstigt. Det inkluderar bådas ex.
Vi har en historia sedan innan min relation men har haft sporadisk kontakt under de år som gått och nu hittat tillbaka då båda är ensamstående igen. Vi har inte definierat oss som något alls, inte träffat respektives barn men är samtidigt överens om att vi inte ligger med andra.
Men som sagt, skulle det bli dåligt mellan oss så är jag hellre ensam än med fel person.
50+ och sökande.
Visst vore det trevligt med någon, men det ska mycket till för att det ska bli något mer än enbart sex.
50+ men närmare 60.
Trodde aldrig att jag skulle ha några fler förhållanden efter uppbrottet efter en elvaårig relation som mer eller mindre rann ut i sanden.
Hade inte varit med någon bara för "att".
Men så träffade jag min särbo som liksom jag kände sig färdig med relationer. Vi har ett toppenbra förhållande som särbo, och är helt överens om att den formen passar oss bäst.
Känns skönt att han också vill vara särbo, hade nog inte velat bo med någon igen. Skulle iaf inte på några villkor göra mig av med det boende jag har nu. En sådan våning får man bara tag på en gång i livet.
När jag tänker förhållande väljer ni det framför singel trots att personen ifråga inte är en bra person eller att hen egentligen inte är rätt för er, bara för att ha någon i ert liv?
Ibland tror jag att en del är så rädda för att vara singel att de tar vem som helst.
Efter ett 30 årigt förhållande blev jag ensam. Trivdes bra med att vara singel men rätt som det var dök en man upp som jag idag är sambo med. Skulle aldrig leva med en man om vi inte synkade.
50+ och frivilligt singel sen några år. Är absolut hellre singel än i en relation med någon som har sidor och värderingar jag inte kan acceptera till 100%. Även om jag skulle inleda en relation kommer jag aldrig bli sambo utan särbo.
Singel alla dagar i veckan.Skulle inte orka med problem och drama nu.
Kvinna, 40+. Lyckligt gift utan barn. Skulle jag skilja mig vill jag inte inleda en ny relation.
Kvinna, 40. Singel alla dagar i veckan. Slutade dejta helt vid 35. Har inte ångrat mig en sekund.
Mår mycket bättre och har ett roligare liv. Är mer nackdelar för kvinnor att ingå i ett förhållande dessutom.
Män vill styra och bestämma väldigt mycket. Det ligger i deras natur. Och jag vill aldrig leva ett sådant liv igen. Där jag känner mig kontrollerad.
Gärna tillfälligt sex då och då. Men inget seriöst. Ör inte intresserad av romans eller kärlek. Det är för ungdomar. När man är äldre är man klokare.
När jag tänker förhållande väljer ni det framför singel trots att personen ifråga inte är en bra person eller att hen egentligen inte är rätt för er, bara för att ha någon i ert liv?
Ibland tror jag att en del är så rädda för att vara singel att de tar vem som helst.
väljer singel alla dagar i veckan framför någon som inte är rätt.
Jag tycker synd om många av mina väninnor som nöjt sig och tagit någon halvdan karl som de nu uppenbart inte är speciellt lyckliga med. Parallellt tycker de synd om mig som är singel.
Kvinna, 40. Singel alla dagar i veckan. Slutade dejta helt vid 35. Har inte ångrat mig en sekund.
Mår mycket bättre och har ett roligare liv. Är mer nackdelar för kvinnor att ingå i ett förhållande dessutom.
Män vill styra och bestämma väldigt mycket. Det ligger i deras natur. Och jag vill aldrig leva ett sådant liv igen. Där jag känner mig kontrollerad.
Gärna tillfälligt sex då och då. Men inget seriöst. Ör inte intresserad av romans eller kärlek. Det är för ungdomar. När man är äldre är man klokare.
50+ men närmare 60.
Trodde aldrig att jag skulle ha några fler förhållanden efter uppbrottet efter en elvaårig relation som mer eller mindre rann ut i sanden.
Hade inte varit med någon bara för "att".
Men så träffade jag min särbo som liksom jag kände sig färdig med relationer. Vi har ett toppenbra förhållande som särbo, och är helt överens om att den formen passar oss bäst.
Känns skönt att han också vill vara särbo, hade nog inte velat bo med någon igen. Skulle iaf inte på några villkor göra mig av med det boende jag har nu. En sådan våning får man bara tag på en gång i livet.
Kvinna, 40. Singel alla dagar i veckan. Slutade dejta helt vid 35. Har inte ångrat mig en sekund.
Mår mycket bättre och har ett roligare liv. Är mer nackdelar för kvinnor att ingå i ett förhållande dessutom.
Män vill styra och bestämma väldigt mycket. Det ligger i deras natur. Och jag vill aldrig leva ett sådant liv igen. Där jag känner mig kontrollerad.
Gärna tillfälligt sex då och då. Men inget seriöst. Ör inte intresserad av romans eller kärlek. Det är för ungdomar. När man är äldre är man klokare.
Jag hittade min nu för 2 år sedan, 43 år gammal. Innan dess var jag mestadels singel sen jag var 29 år. Aldrig under denna tid varit desperat över att ha någon och heller därför aldrig blivit ihop med någon bara för att. I många år hade jag en kk.
Kärlek och romans är inte bara för ungdomar. Däremot så får man ju hoppas på att de flesta blir klokare med åren genom att verkligen känna skillnad på kärlek och lust.
Tror snarare också att det tyvärr är vi kvinnor som för det mesta vill styra och bestämma. Enligt min egen erfarenhet. Oavsett så ska man i ett förhållande kunna känna att man är en egen individ och att bara för att man är ett par så betyder det inte att den ens ska bestämma över den andra eller att man sitter ihop i alla lägen.
väljer singel alla dagar i veckan framför någon som inte är rätt.
Jag tycker synd om många av mina väninnor som nöjt sig och tagit någon halvdan karl som de nu uppenbart inte är speciellt lyckliga med. Parallellt tycker de synd om mig som är singel.