Anonym (Uppgiven)

Mon 10 Feb 20:51

23 svar

Ger snart upp

Hej hej.

Det känns inte riktigt som att man kan börja på något bra sätt, så jag börjar bara nånstans (ursäkta att det blir väldigt).

Jag har mått dåligt sedan jag var barn, då uppfattades det som att jag mådde dåligt helt utan "anledning".

Det gick helt okej för mig i skolan. Fick ganska bra betyg, men min psykiska hälsa tog stryk.

Redan som barn hade jag problem med nedstämdhet, självskadebeteenden och självmordstankar. Blev akut skickad till barnpsykiatrin där jag fick genomgå några samtal, inte mer än så. Ett tag senare blev jag skickad till barnpsykiatrin en andra gång, och då var jag verkligen på botten. Fick en tillfällig "diagnos" för depression, och jag hade också mycket ångest, och fortsatt självskadebeteende osv. Det konstaterades att jag behövde någon slags vård + behandling. Men efter det konstaterandet så fick jag åka därifrån och inget mer hände.

Vi hoppar till att jag tog studenten. Efter studententen var jag arbetslös, och tog efter ett tag kontakt med en psykolog i närheten. Vi träffades ett par gånger, jag förklarade att jag stod utan inkomst, mådde dåligt, har ångest (+socialfobi), och inte ens klarade av att söka jobb. Fick "hjälp" via internet-KBT. Sedan avslutades "hjälpen". Efter det var jag fortsatt arbetslös och utan inkomst ett bra tag. Har sökt ytterligare hjälp och fick då en remiss för att göra en utredning för NPF-diagnos. Uppfyller också kriterierna för både GAD och socialfobi (men de ville inte ställa diagnoserna utan att först ha utrett NPF-diagnos).

Trots det så sa de att jag utöver utredningen också skulle få hjälp från ångestmottagningen (men det har inte blivit av, på ca 9 månader..)

Om jag får en diagnos, så tror jag inte att jag kommer få hjälp. Och om jag inte får en diagnos, så kommer jag ju absolut inte få hjälp. Jag har FÖRSÖKT så sjukt jävla länge att få någon hjälp. Men gång på gång känns det som att jag blir sviken. Det enda försäkringskassan, arbetsförmedlingen och samhället överlag vill är att jag ska börja jobba. Sen bryr de sig inte om min extrema psykiska ohälsa. Jag vet verkligen snart inte var mer jag ska göra. Jag har försökt, med allt. Har varit hos säkert 20+ psykologer, kuratorer osv, på olika ställen (vårdcentral, psykiatrin osv). Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg. Men finns det någon annan som befunnit sig i liknande sits? Ville nog mest bara skriva av mig också..

Anonym (Camilla)

Thu 13 Feb 02:45

#11

Förstår dig. Själv har jag studerat och jobbat heltid (ibland samtidigt) i 20 år och betalat till a-kassa och sjukförsäkring i alla år. Men när jag blev sjuk så hade jag ändå inte rätt till nån ekonomisk "ersättning". Min psykiatriker skrev värdelösa sjukintyg och nu har min SGI nollats för flera år sen. Myndigheter skiter i mig. Jag är ju inte deras problem. Jag lever liksom utanför systemet. Försörjer mig genom att sälja telefonsex och bilder på nätet. Det är ingen myndighet som bryr sig så länge jag inte besvärar dem. Jag har sparat alla sömntabletter jag får på recept och andra mediciner under flera år så jag kan avsluta mitt liv när jag känner för det. Det känns skönt att veta. Jag har hyran och el på autogiro så det skulle ta ett tag innan nån märkte nåt. Men bostadskön är ju lång så det blir väl en glad nyhet.

burleskburkläsk

Thu 13 Feb 06:45

#12

Anonym (Camilla) skrev 2025-02-13 02:45:33 följande:

Förstår dig. Själv har jag studerat och jobbat heltid (ibland samtidigt) i 20 år och betalat till a-kassa och sjukförsäkring i alla år. Men när jag blev sjuk så hade jag ändå inte rätt till nån ekonomisk "ersättning". Min psykiatriker skrev värdelösa sjukintyg och nu har min SGI nollats för flera år sen. Myndigheter skiter i mig. Jag är ju inte deras problem. Jag lever liksom utanför systemet. Försörjer mig genom att sälja telefonsex och bilder på nätet. Det är ingen myndighet som bryr sig så länge jag inte besvärar dem. Jag har sparat alla sömntabletter jag får på recept och andra mediciner under flera år så jag kan avsluta mitt liv när jag känner för det. Det känns skönt att veta. Jag har hyran och el på autogiro så det skulle ta ett tag innan nån märkte nåt. Men bostadskön är ju lång så det blir väl en glad nyhet.

Det där med att myndigheter skiter i dig är sorgligt.
När man kontaktar FSK så gäller det att ha tur, det är som en blandbning mellan lotto och rysk roulette kryddat med en stänk förnedring.

Hemsk situation, finns det ingen privat psykolog som skulle kunna skriva bra intyg och att situationen styr upp sig ?

Anonym (Camilla)

Thu 13 Feb 07:39

#13

burleskburkläsk skrev 2025-02-13 06:45:03 följande:

Det där med att myndigheter skiter i dig är sorgligt.
När man kontaktar FSK så gäller det att ha tur, det är som en blandbning mellan lotto och rysk roulette kryddat med en stänk förnedring.

Hemsk situation, finns det ingen privat psykolog som skulle kunna skriva bra intyg och att situationen styr upp sig ?

Privata psykologer säger att jag är för sjuk för att de ska kunna hjälpa mig.

Nu har jag inget jobb att sjukskrivas från längre så det hjälper inte med några sjukintyg.

Vet inte vad du menar med att situationen styr upp sig. Jag klarar ju ekonomin på egen hand. Ekonomin är ju bara en del i det hela.

burleskburkläsk

Thu 13 Feb 10:32

#14

Anonym (Camilla) skrev 2025-02-13 07:39:40 följande:

Privata psykologer säger att jag är för sjuk för att de ska kunna hjälpa mig.

Nu har jag inget jobb att sjukskrivas från längre så det hjälper inte med några sjukintyg.

Vet inte vad du menar med att situationen styr upp sig. Jag klarar ju ekonomin på egen hand. Ekonomin är ju bara en del i det hela.

Menar inte att du inte är kapabel och läste att du har inkomst vilket är bra.

Menade att om en privat psykolog kunde skriva vettigt, att man pratade med denne och förklarade vad som blivit fel hos andra.
Att myndigheter sen rättar sig efter vad den psykologen skriver.

Säger dem att du är för sjuk för att hjälpas borde de bli av med sin licens.
Bara för att just den psykologen inte kan då får den väl hitta nån expert som kan hjälpa dig, helt sjukt ju!

Anonym (Camilla)

Thu 13 Feb 14:16

#15

burleskburkläsk skrev 2025-02-13 10:32:21 följande:

Menar inte att du inte är kapabel och läste att du har inkomst vilket är bra.

Menade att om en privat psykolog kunde skriva vettigt, att man pratade med denne och förklarade vad som blivit fel hos andra.
Att myndigheter sen rättar sig efter vad den psykologen skriver.

Säger dem att du är för sjuk för att hjälpas borde de bli av med sin licens.
Bara för att just den psykologen inte kan då får den väl hitta nån expert som kan hjälpa dig, helt sjukt ju!

Sjukintyg måste skrivas av en läkare (psykiatriker i mitt fall) och det krävs även fysiska undersökningar och provtagningar. Det räcker alltså inte att gå till en privat psykolog för sjukskrivning.

Jag har som sagt inget jobb längre. Jag kan alltså inte ens bli sjukskriven för jag har inget jobb att sjukskrivas från. Därför har jag ingen nytta av nåt sjukintyg längre. Så jag behöver inte be nån att skriva nåt intyg.

De privata psykologer jag träffat har hänvisat till specialistpsykiatrin via regionen.

Det är inte alltid det räcker att gå på samtal hos en privat psykolog, som kanske i första hand jobbar med lindrigare problem. Ibland behövs ett helhetskoncept med psykiatriker som kan skriva ut mediciner, en sjuksköterska som tar prover osv. Och patienter med lite tyngre problem behöver kanske komma till en mottagning där de har specialiserat sig på en viss typ av problematik. Så är det för mig och av den anledningen går jag hos specialistpsykiatrin och inte hos privat psykolog.

Psykologerna har såklart inte sagt att jag är för sjuk för att få hjälp utan att jag är för sjuk för att få hjälp av just dem/på just deras mottagning.

En privat psykolog har inte till uppgift att "hitta nån expert som kan hjälpa mig". Så fungerar det inte. Det får man ordna själv eller så får man be sin husläkare att skriva en rremiss. Men jag är som sagt redan patient på psykiatrimottagning.

Det fungerar inte heller så att myndigheter rättar sig efter vad nån skriver. Det finns ett regelverk.

burleskburkläsk

Thu 13 Feb 15:08

#16

Anonym (Camilla) skrev 2025-02-13 14:16:40 följande:

Sjukintyg måste skrivas av en läkare (psykiatriker i mitt fall) och det krävs även fysiska undersökningar och provtagningar. Det räcker alltså inte att gå till en privat psykolog för sjukskrivning.

Jag har som sagt inget jobb längre. Jag kan alltså inte ens bli sjukskriven för jag har inget jobb att sjukskrivas från. Därför har jag ingen nytta av nåt sjukintyg längre. Så jag behöver inte be nån att skriva nåt intyg.

De privata psykologer jag träffat har hänvisat till specialistpsykiatrin via regionen.

Det är inte alltid det räcker att gå på samtal hos en privat psykolog, som kanske i första hand jobbar med lindrigare problem. Ibland behövs ett helhetskoncept med psykiatriker som kan skriva ut mediciner, en sjuksköterska som tar prover osv. Och patienter med lite tyngre problem behöver kanske komma till en mottagning där de har specialiserat sig på en viss typ av problematik. Så är det för mig och av den anledningen går jag hos specialistpsykiatrin och inte hos privat psykolog.

Psykologerna har såklart inte sagt att jag är för sjuk för att få hjälp utan att jag är för sjuk för att få hjälp av just dem/på just deras mottagning.

En privat psykolog har inte till uppgift att "hitta nån expert som kan hjälpa mig". Så fungerar det inte. Det får man ordna själv eller så får man be sin husläkare att skriva en rremiss. Men jag är som sagt redan patient på psykiatrimottagning.

Det fungerar inte heller så att myndigheter rättar sig efter vad nån skriver. Det finns ett regelverk.

Tack för ditt svar!

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Fri 14 Feb 21:50

#17

Tow2Mater skrev 2025-02-13 00:23:09 följande:

www.framtid.se/yrke/tidningsbud

Jag har inget körkort tyvärr.

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Fri 14 Feb 21:58

#18

För övrigt, angående förslaget att jag borde börja jobba om det är vad FK och arbetsförmedlingen vill. Det är ju det enda dom vill för ALLA människor, oavsett om en person faktiskt klarar av ett jobb eller inte.

Jag klarar inte av ett jobb, enligt min egna uppfattning. Om jag tvingas till att börja jobba nu så tar jag hellre livet av mig. Ett arbete kommer med många olika krav och ansvar. Jag har alldeles för mycket ångest och för lite ork för att det ska fungera, iallafall för tillfället.
Gång på gång så söker jag hjälp för att bli hjälp med min problematik, men jag blir i princip nekad hjälp vid det här laget...

Tow2Mater

Fri 14 Feb 22:36

#19

Anonym (Uppgiven) skrev 2025-02-14 21:50:43 följande:

Jag har inget körkort tyvärr.

Det behös inte i stadsutdelning, man använder cykel.

Anonym (Camilla)

Sat 15 Feb 04:39

#20

Anonym (Uppgiven) skrev 2025-02-14 21:58:44 följande:

För övrigt, angående förslaget att jag borde börja jobba om det är vad FK och arbetsförmedlingen vill. Det är ju det enda dom vill för ALLA människor, oavsett om en person faktiskt klarar av ett jobb eller inte.

Jag klarar inte av ett jobb, enligt min egna uppfattning. Om jag tvingas till att börja jobba nu så tar jag hellre livet av mig. Ett arbete kommer med många olika krav och ansvar. Jag har alldeles för mycket ångest och för lite ork för att det ska fungera, iallafall för tillfället.
Gång på gång så söker jag hjälp för att bli hjälp med min problematik, men jag blir i princip nekad hjälp vid det här laget...

Önskar att jag kunde hjälpa dig. Hoppas att det ordnar sig för dig!

Anonym (Stöd)

Sat 15 Feb 14:15

#21

Anonym (Uppgiven) skrev 2025-02-14 21:58:44 följande:

För övrigt, angående förslaget att jag borde börja jobba om det är vad FK och arbetsförmedlingen vill. Det är ju det enda dom vill för ALLA människor, oavsett om en person faktiskt klarar av ett jobb eller inte.

Jag klarar inte av ett jobb, enligt min egna uppfattning. Om jag tvingas till att börja jobba nu så tar jag hellre livet av mig. Ett arbete kommer med många olika krav och ansvar. Jag har alldeles för mycket ångest och för lite ork för att det ska fungera, iallafall för tillfället.
Gång på gång så söker jag hjälp för att bli hjälp med min problematik, men jag blir i princip nekad hjälp vid det här laget...

Jag håller med, ett jobb är nog för stort steg för dig i nuläget. Men att bara sitta och vänta på att andra ska lösa dina problem fungerar inte heller. Du behöver hitta en aktivitet som gör att du känner att ditt liv har mening.

Finns det någonting som du har tyckt känts kul och meningsfullt som du kan börja göra igen?

Börja med små steg. Vad är det minsta steget du kan göra idag för att må bättre? Gör det! Gå utomhus och andas 10 andetag, gå in igen. Lyssna på en låt du tycker om. Vad som helst som inte kräver tid, energi eller förberedelser.

Det är ett första steg, nästa dag gör du lite mer än dagen innan och ökar efterhand!

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Sat 15 Feb 14:38

#22

Tow2Mater skrev 2025-02-14 22:36:18 följande:

Det behös inte i stadsutdelning, man använder cykel.

Nu bor jag inte i någon stad, så det blir svårt :)

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Sat 15 Feb 14:42

#23

Anonym (Stöd) skrev 2025-02-15 14:15:56 följande:

Jag håller med, ett jobb är nog för stort steg för dig i nuläget. Men att bara sitta och vänta på att andra ska lösa dina problem fungerar inte heller. Du behöver hitta en aktivitet som gör att du känner att ditt liv har mening.

Finns det någonting som du har tyckt känts kul och meningsfullt som du kan börja göra igen?

Börja med små steg. Vad är det minsta steget du kan göra idag för att må bättre? Gör det! Gå utomhus och andas 10 andetag, gå in igen. Lyssna på en låt du tycker om. Vad som helst som inte kräver tid, energi eller förberedelser.

Det är ett första steg, nästa dag gör du lite mer än dagen innan och ökar efterhand!

Nej nej det förstår jag! :) Jag vill inte heller bara sitta hemma, jag blir väldigt rastlös utav det. Och menar inte att andra ska lösa mina problem. Men det är ju väldigt svårt att lösa allt helt på egen hand. Som sagt så har jag flertalet gånger bara senaste månaderna sökt hjälp, men jag får ingen. Senast igår fick jag svar från psykiatrin att de inte tycker att jag ska få någon hjälp för tillfället..

Jag har varit på dagliga aktiviteter i några perioder, men har inget just nu. De har funkat relativt bra och upplever också att det för det mesta har varit bra för mig. Men som sagt så blev de avslutade. Är ute varje dag och försöker ägna mig åt en del hobbies varje dag.
Men utan hjälp så känns det svårt att komma någonvart.

Ger snart upp

INNEHÅLL