Ang att ta yngre killars oskuld

Är medveten om att jag kommer bli klassad som sjuk iom att detta är PK-Familjeliv, men skit samma. Jag mår bra av det jag gör och killarna också. 

Jag har en dragning till yngre killar (är själv 46) och har tagit flera oskulder i mitt liv. Samtliga har varit rena förälskelser från bådas sidor och jag har lärt upp killarna. Jag älskar den rollen, älskar att se en osäker och tafatt kille växa och bli en man under mina händer. Hur han börjar ta plats och bli mer självsäker, även i andra sammanhang. Sträcker på sig. Jag anser att jag gör något gott, även om hans föräldrar förmodligen hade velat döda mig om de vetat vad vi gör. 

Jag har hela tiden varit medveten om att det varit en relation med ett bäst före-datum och har satt stopp när jag sett resultatet av mitt verk. Även om det gjort ont, även om jag saknat. Jag ser något vackert i det trots allt. 

Som en kille, med Aspergers, fick jag till att öppna upp och våga göra nya saker i livet, jag gav honom sociala färdigheter han tidigare inte trodde sig kunna besitta, fick honom att tro på sig själv. Han var 22 år yngre. 

Startar tråden utan något egentligt syfte, jag vill mest bara berätta. Om någon man här har haft en relation med en mycket äldre kvinna någon gång och vill dela med sig av erfarenheten är du varmt välkommen att bidra i tråden. 

Är jag läskig om jag gör samma sak fast som kille?

Hur unga killar kan du tänka dig?
Det är väl hårdare regler för killar när det gäller sex.
Det kan ju bli betraktat som brott om tjejen är för ung.
Hur ung är en kille när han är för ung?

(Obs, jag försöker inte skuldbelägga dig på något sätt!)

Jag har aldrig tagit en yngre killes oskuld, däremot en äldre. Det var faktiskt rätt häftigt att få vara hans första. Det var en kille jag kände sedan länge och visste att han var oerhört blyg men jag tyckte han var charmig och träffade honom gärna för att prata om allt möjligt (utom sex). Trodde länge att han var homosexuell för att jag aldrig såg honom med tjejer. Vid något tillfälle frågade jag honom om det och då sa han bara att han inte alls var det men han hade svårt att få tjejer intresserade. Frågade när han senast haft en tjej och då erkände han, rodnande, att han aldrig haft någon. Så småningom kom det fram att han även var oskuld. Direkt dök tanken upp (vet fortfarande inte varifrån den kom) att jag skulle försöka förföra honom. Och det gjorde jag några veckor senare. Det var faktiskt en häftig upplevelse, inte bara för honom utan även för mig även om det var väldigt fumligt. Vi sågs några gånger efter det men sedan träffade jag en kille på riktigt (han visste att jag inte var kär i honom utan att det bara var tillfälligt). 
Han var inte typen som ältade eller skyllde på andra, faktiskt klagade han aldrig över att han aldrig träffade honom, sa bara att han hoppades göra så småningom. Han var raka motsatsen till de oskulder som beklagar sig här på FL: Och han var gullig och charmig, utan det hade jag aldrig fått den ingivelse jag fick.
Lite OT, men ville ändå berätta.