Gymnasieungdom - vad betalar de själva?

Man får mätta mun efter matsäcken. Det innebär att man kanske måste välja bort något och lära sig spara också om man vill ha något dyrare. Kläder kan säkert ts stötta lite med om det verkligen behövs.

Jag funderar på om folk i tråden vet vad saker och ting kostar idag, eller om man lever kvar i sin egen tonårstid när man köpte en tröja på HM för en 50-lapp och ändå kunde dricka en latte för 20 kronor och ändå ha nästan 900 kronor kvar av månadens studiebidrag.

Det är i mina öron vansinnigt att tonåringar ska betala sina transportkostnader och fritidsaktiviteter. Var är föräldraansvaret? Det går nämligen alldeles utmärkt att lära sina barn och unga hur man tjänar pengar och sparar pengar utan att kräva att de vända på varenda slant, och som Tvillingmamman så klokt skrev här ovanför, riskerar att hamna utanför för att de som 15-åringar måste välja om de ska kunna följa med en kompis på bio eller ha fritidsaktivitet en termin.

Vår dotter börjar trean på gymnasiet nu och sedan två år tillbaka så betalar hon mobilen på 175 kr själv, sparar 200 kr i fonder (självvalt sedan hon började gymnasiet) och nästan alla kläder själv samt transportkostnader (bensin till moppe och busskort på 200 kr). Är det något stort som ska inhandlas, vinterjacka eller nya skor eller liknande kan vi hjälpa till med delar eller hela beloppet. Vi står för alla fritidskostnader såsom gym etc och hon får hygienartiklar betalade av oss. Hon jobbar extra och får semesterpengar utöver detta (baserat på sina skolinsatser under året) samt någon Swish här och där för mat ute (ej ofta), detta året har beloppen som hon får extra av oss dock minskat ganska mycket eftersom hon har ?problem? med sin attityd mot resten av familjen och viljan att stötta upp ekonomiskt har minskat radikalt på grund av detta. Jag tycker generellt att ungdomar får för mycket Swish från sina föräldrar för allt möjligt vilket jag tror tenderar att göra dem en björntjänst, vem går ut och äter flera gånger i veckan och shoppar som att de har flera tusen i veckan? Jag vill att våra barn ska bli självständiga och veta att pengar inte växer på träd. Vår dotter klarar sig utmärkt på det hon får, även om det tidvis flödar ut mer än det kommer in, men hon har med tiden lärt sig att tänka till och prioritera vilket är precis så som det ska vara tänker jag.

Till viss del kan jag hålla med men måste tonåringen dricka en latte för 70 kr? Kanske har det att göra med att jag själv inte skulle göra det kanske och för att vi inte bor i en storstad (men ändå en hyfsat stor stad). Och kläder, hur mycket kläder ?måste? man ha egentligen. Min dotter har fyra (!) garderober som är överfulla. Behöver hon mer? Nej, då får hon kanske sälja av lite och få in extra pengar där, vilket hon gör med min hjälp. Någonstans längs vägen har man skapat en kultur där tonåringar ska shoppa och dricka latte och äta ute om vartannat. Fast man egentligen inte har ?behovet? och ekonomin för det, utan man gör det för att ?alla andra gör det?.

Man behöver så klart varken en 70-kronorslatte eller en drös kläder. Det är inte heller det jag vänder mig mot. Jag vänder mig mot att tonåringar förväntas betala till exempel resekostnader och fritidsaktiviteter. Det är i min värld ett föräldraansvar att betala musikskolan eller fotbollen. Man ska som tonåring inte behöva välja om man ska fortsätta med idrotten eller någon gång i månaden unna sig något som innebär häng med kompisar.

Jag tycker att ungdomar med studiemedel ska betala för sina kläder och skor, hygien (utöver den tvål och shampo som finns i hemmet), andra resor än vardags t.e.x. till och från skolan. abonnemang som inte är livsnödvändiga samt godis och nöjen.

Jo, jag är lite inne på att betala sl-kort, musikskola och gym men att han får börja stå för klädkostnader. Kanske inte vinterjacka men vanliga kläder och skor. Då blir det ändå så att han kan behöva fundera på om han vill gå på bio, köpa en ny tröja eller ett nytt dataspel ibland, men han kan ändå fortsätta med de intressen han har och som jag vill uppmuntra. 

Min son som just fyllt 17 får sammanlagt 2000 i månaden till sin egen budget. Han köper då alla kläder inklusive sportkläder och vinterkläder, skor, produkter till håret och hyn, eau de Cologne etc, bio och andra nöjen, hårklippning, fika and pizza med kompisar, dataspel, presenter, småprylar, gym osv. Vi betalar busskort, tågresor, sportklubb, mobil, Spotify, Xbox prenumeration, linser etc.

Bra att han får lära sig att hushålla med sin budget, han blev snål när vi började göra så här, började kolla priser på allt, köpa second hand och göra upp budget i Excel. Han sparar också en del, mest för att ha extra pengar på semestrar, fast vi betalar förstås semesterresor.  

Det här fungerar bra för honom och för oss, i detta avtal ingår även att han måste studera hårt, inte ta extrajobb utan i stället lägga tid på studier, och göra lite småjobb hemma. Han har haft lite sporadiska jobb innan men nu tycker vi det är viktigare att han koncentrerar sig på skolan, dvs på sommaren får han dels ledigt och dels måste han plugga matte för att prestera bättre nästa år, plus göra lite småjobb på vårt hus. 

Oj, man undrar ju vad många som svarat i tråden har varit med om. Som förälder är man enligt lag skyldig att försörja sitt barn lagom till att gymnasiet är avklarat. Normala föräldrar gör det även en extra tid om det hjälper den unga vuxna. 

Det måste vara en trolltråd. Annars får jag önska lycka till med din framtida relation till ditt barn.

Tänker att det är rätt bra om pengarna inte räcker till precis allt man vill ha hela tiden, utan man lär sig prioritera. Vilket blir en morot för att börja extrajobba (vilket ju är fulltt möjligt under gymnasieåren).

Genom att ge barnen studiebidraget samt mat och husrum försörjer man definitivt sitt barn! 

För övrigt fick jag som 13-åring ansvar för barnbidraget, som då skulle räcka till kläder, hygien, nöjen mm?

När min dotter började få barnbidraget själv betalade hon bara det som var ?extra?, alltså t.ex kläder som inte var direkt nödvändiga, eller smink. Men på gymnasiet hade hon även extrajobb så då fick hon betala mer av sina kläder och gymkortet, samt skolkortet (hon kunde egentligen gå eller cykla till skolan, så vi betalade bara fritidskortet)

...och då menar du att barn inte själva ska betala något av sin kostnader för pengar de får för just det?

Det här är det jag skrivit ihop till mina barn:

1250 kr per månad.

 

Barnet köper:

Skolmaterial

Mat ute

Underkläder 

Vanliga kläder inomhus

Halva priset av träningskläder som ej ingår i det vi betalar

halva priset av Tunnare dunjackor

Halva priset av Tunnare vårjacka

Halva priset av Mössor

Halva priset av sneakers

Bio/liknande med kompisar

Mellanskillnaden för ett dyrare telefonabb om så önskas.

 

Vi betalar:

Aktiviteter

kläder som krävs för aktivitetet (typ matchshorts, strumpor, skor)

Regnkläder, Termobyxor, varm vinterjacka, bra vantar

Ullunderställ/övriga underställ

Telefonabbonemang på basnivå.

Vinterskor

Löparskor

Stövlar

Busskort 

Alternativet är ju att fortsätta som förut, dvs jag behåller studiebidraget (som jag behöll barnbidraget), står för alla kostnader och ger honom en månadspeng. Varför är det bättre än att han får en lite större summa pengar men tar över några kostnader för att successivt lära sig att disponera en inkomst? 

Jag tycker det är bra om ungdomar stegvis lär sig hantera pengar, prioritera, göra en budget odyl. Ser inga probelm att göra det bit för bit, t ex mer månadspeng men också mer som ska ingå.

Viktigt att ni är överrens om vad du står för och vad som ska hanteras med månadspeng/studiebidraget