Hur mycket ska man hjälpa barn med läxor?

Av mina fyra så har jag i princip aldrig hjälpt två av dem ö h t. En lite och en massor.

Beror på barnets behov. Men nä, jag lägger mig inte i läxorna om det inte behövs. 

En bra utformad läxa ska inte kräva att barnet har personer som kan hjälpa till. Däremot är det positivt om hemmet kan stödja med bra plats för att göra läxor, ge barnet tid för det, prata väl om skolan. Förhöra inför prov är bra såklart. Lästräna med barnet. 

Är det läxor som kräver pedagogiska förklaringar av en vuxen ska skolan erbjuda läxläsning där barnet får chans till hjälp. Men vill barnet ha hjälp med läxorna och hemmet är kapabelt till att ge den hjälpen - kör på. Men gör inte barnets läxor, det blir missriktad hjälp. 

Vad är det för hjälp de ber om när de redan förstår allting? 

Åt var och en efter behov, kan jag tycka. Min dyslektiska släkting har fått massor med hjälp. Hennes läsbegåvade syskon betydligt mindre. Helt rimligt. 

Jag är förresten uppväxt på 80-talet och fick hjälp med läxorna av föräldrarna. De förhörde och kollade att vi lärt oss det vi skulle. Hjälpte när man inte förstod matten och sådär. Och så lyssnade de på läsläxan, så klart. 

Jaså, för mig var det tvärtom , gick i skola 70-80 talet så ungefär samtidigt. Föräldrarna övervakade oss som hökar att vi inte slarvade med läxorna och hade regelrätta läxförhör. Hade vi slarvat väl mycket blev det neddragna byxor och stryk. Men visst, det var absolut inte normalt, snarare extremt. Men mina föräldrar var väldigt resultatfokuserade och det var de även när vi läste vidare. 

Vet många kompisar som fick hjälp hemma och även ett par som nästan hade lika höga krav på sig som vi. Men många föräldrar verkade också strunta fullständigt i hur det gick eller la hela ansvaret på skolan.

Jag är född i mitten av 70-talet och så länge mamma kunde så hjälpte hon mig med läxorna. Inte ett hon gjorde dem åt mig men kollade av, stöttade och eventuellt rättade. När hon inte längre kunde det så förhörde hon mig inför prov, glosor etc. För oss var det liksom en del i vår vardag. 

Mina barn förhör jag i glosor och läser igenom eventuell svenskläxa då det är vad de haft hittills. När vi har glosförhör får de säga ordet på engelska och sen skriva det. Därefter får de rätta själva så de ser vad som blivit fel. 

Vissa gånger får jag knappt rätta ena barnets läxor alls då barnet blir skitsur när det blivit fel.

Genom att ha glosförhör och kolla igenom läxor får jag även en bättre överblick på vad de jobbar med i skolan. 

Bara om barnen behöver hjälp så ska man sitta med dom. Annars gör dom väl det bra ändå, tänker jag.

Jag tycker det är viktigt att sitta med vid läxläsning av flera anledningar. tex så att man själv snappar upp om barnen har svårt med något, för att vara närvarande etc. Jag har 3 barn, 7 år, 9 år och 15 år. en väldigt lätt i skolan och en har svårt och en är medel. jag har suttit med min äldsta väldigt mycket och det han har lärt sig av mig är studieteknik, analysera och argumyera. de flesta barn kan lära sig att plugga floder huvudstäder etc men man lära sig att kunna analysera för det är ju det som räknas nuförtiden. Du får 1-2 frågor på varje prov och ska analysera kring 1-2 frågeställningar. nu har jag släppt en del när det gäller honom men vill fortfarande ha koll hur han ligger till och vad han ska plugga. och jag hjälper honom mycket med spanskan eftersom jag bott i Spanien i 5 år. Tex har jag lärt honom lite ramsor så att han lättare ska komma ihåg grammatik etc, mun svägerska har aldrig suttit med sina barn. Hennes äldsta som har betyg nu har alltid fått alla rätt på alla prov etc men nu när det inte räknas längre så går det inte lika bra eftersom han inte kan studiteknik eller analyser på ett bra sätt. Även pondet är skolans ansvar att lära ut så tycker jag att man har ett föräldraansvar att underlätta för sina barn.

Ja, så tänker jag också. Jag sitter med när min son gör läxor, inte för att jag ska göra dem åt honom utan för att kolla om det är saker han inte hänger med på så att jag kan se till att han får hjälp i tid. 

Det blir så jobbigt om man har missat något steg i matten t ex när hela resten av året bygger på den kunskapen.

Vi övar även inför prov tillsammans. 

Min mamma gjorde aldrig något av detta, men så gick det som det gick för mig i matte också. Övriga ämnen hade jag 5:or i, så det funkade för mig. Jag tror dock att hela skolan var annorlunda upplagd på 80-talet så det går inte att jämföra. 

Jag upplever dock att många föräldrar lägger väldigt mycket tid på läxor idag eller måste köpa in läxhjälp i högre klasser. Det är något som är sjukt med detta. Är det inte bättre att addera en timme till i skolan och få alla läxor gjorda än att sitta och slita med dem hela kvällarna när man egentligen ska vara ledig och umgås? Läste t om att vissa skolor har mattekurser för föräldrarna, så att de kan hjälpa till? Vad är det för galen idé. Föräldrarna har ju redan jobb och karriärer, de ska vara lediga på kvällarna och umgås med sina barn. Bättre då att lärarna lägger mer tid på att faktiskt lära barnen. 

Man hjälper om de behöver eller ber om det och då ger man inte svaren utan frågar hur de ska lösa problem, ställer frågor kring ämnet osv. Då lär de sig själva :)

På 80-talet var föräldrar generellt inte så engagerade i vad barnen sysslade med. Man såg till att barnen hade det basala, men resten av tillvaron fick barnen styra upp ganska mycket själva. På gott och ont. I vissa fall kanske det blev alltför lite föräldrastöd. 

Idag har många föräldrar uppfattningen att de bör styra barnens liv väldigt mycket. Det krävs också till viss del av skolan som begär högläsning hemma, och att olika aktiviteter ska göras av föräldrarna. Det är också på gott och ont. I vissa fall kanske det blir för mycket föräldrastöd.

Eller så sliter de helt i läxan? 
Det värsta är väk ändå att fråga, har du gjort dina läxor? Och ingen säger, ja. Och sedan lämna det där. Dp ska man ha bevis av färdig läxa!

skiter*
väl*
ungen*
Då*
Jag kan uppenbarligen inte stava! 
Behöver nog göra mina läxor! 

Jo, nog lägger vi tid på läxor. Flera timmar varje vecka. Vi hjälper till med planering, strategi, studieteknik, förklaringar, förhör, fördjupningar, korrekturläsning, fixar fram rekvisita, ger feedback, lyssnar på när de övar presentationer, letar upp bra material, övar extra på områden de är svaga eller har extra intresse av, går igenom utvärderingar och uppgifter och prov de fått tillbaka från skolan. Vi påminner, uppmuntrar, motiverar och sätter gränser.

Deras kompisar ligger på liknande nivå, men vissa har betald läxhjälp de går till eller andra sätt som avlastar föräldrarna.

Väldigt annorlunda från när jag var liten på 80-talet.

Mina barn går på en skola som är i princip läxfri men min upplevelse är tvärtom. Tycker att föräldrar på min tid la mycket mer tid på att förhöra inför prov än vad jag gör med mina barn. 

Dock så upplever jag att det generellt är (för andras barn) väldigt mycket läxor nu för tiden jämfört med hur det var när jag själv gick i skolan. I barnens "i princip läxfria" skola så känns det som att de har ungefär lika mycket läxor och hemarbete som jag hade när jag gick i skolan. Utav vad dottern berättar om hennes kompisar så har de hur mycket läxor som helst och om den generella läxmängden ökar så är det klart att stödet behöver öka. 

I princip så är det plugga till prov + glosor som är det som ska göras hemma. 

Man ska ge minsta möjliga stöd så att de görs. På så vis får barnet ta ansvar. Det är fortfarande föräldern som är huvudansvarig för att läxorna görs men det ska man så klart aldrig säga till barnen.

Vi fick massa uppgifter som föräldrar kommer jag ihåg , på lågstadiet. Vi skulle lyssna på barnet som högläste för oss och skriva kommentarer i en logg. Vi skulle rätta matteläxan och signera . Även skriv och stavningsläxor skulle vi rätta och skriva under.

Vi hjälpte våra barn väldigt mycket med skolarbetet, även i senareårskurser. Eftersom vi båda föäldrar är högutbildade var det inga problem för oss. Men jag tycker det är synd att så mycket ansvar läggs på föräldrar, för det finns ju många barn som inte får denna hjälp av föräldrarna . Föräldrarna kanske inte kan själva eller har inte tid. 

Vi provade också köpt läxhjälp ett tag men våra barn tyckte det var mycket bättre att vi hjälpte dem. 

Jag fick massor av hjälp hemma på 80-talet och det fick mig dit jag är idag.  Har inte ens tänkt tanken på att inte hjälpa mina barn så mycket det behövs.