Min sambo och jag bråkar om sambons ex.

Låt pappan och mamman sköta kontakten angående sina egna barn själva.
Du ska inte in och peta.

Du kommer gissningsvis ha samma problem med att inte kunna göra saker som dom andra barnen missar även om din sambo får vv. Kommer ni sätta ert liv på paus varannan vecka, och bara låta ert barn gora saker när alla hans barn är med?

Du tänker rätt om Tingsrätten, men ni måste ju leva som familj varje vecka och inte bara den tid ni har alla barnen.

Väldigt bra input. Precis det måste man ha i åtanke. Man kan inte tänka att de ska vara med på allt eller ha dåligt samvete för att det missar något. Då blir det ju istället det gemensamma barnet som får en vecka utan saker. 

Givetvis kan man försöka få in resor mm på deras vecka. Men självklart ska ni göra saker utan dem också. De kommer ju göra saker hos sin mamma och prata om det framför ert barn som inte får vara med på de sakerna. Man får släppa allt vad millimeterrättvisa heter när det gäller bonusfamiljer.

Förlåt men det låter märkligt att det bara blev så att de var överens om att han bara har varannan helg.
Det brukar ju tyda på att den föräldern har svårighet eller inget intresse i att ha barnen mer.

Jag och mitt ex som exempel kom överens om ett sånt upplägg då han dricker för mycket. Min vän har liknande upplägg då pappan har svårt att se barnens behov. En annan har liknande upplägg då pappan inte kan hjälpa sonen med skolan ordentligt och ytterligare en har så pga inget ordentligt boende? Dvs det brukar finnas en anledning till att man väljer det upplägget.

Har exet inte svarat på inbjudan från familjerätten till samtal eller var i processen är de?

Det är hans barn och hans ansvar så sluta pressa honom och acceptera att han sköter det som han tycker är bäst annars kommer er relation förmodligen inte hålla eller iaf inte vara speciellt bra.

Sluta försök styra över sin sambos barn sen tidigare. Det är ju hans och mammans ansvar. De lider knappast av att bo hos sin mamma, kanske tvärtom. Och allt kan inte vara rättvist, det hör till livet man inte kan vara med på allt. Uppenbarligen har pappan inget intresse om det är du som drar i detta och att du t.o.m. är inne på familjerätten tycker jag är läskigt. 

Hon tar tackat nej till familjerätten och bokat om massa möten men till slut fick dom till ett möte men familjerätten att dom skulle försöka lösa det här själva. Boka ett möte bara dom två och pratat om saker. Men det mötet blir aldrig av, hon lägger inge energi på att boka ett möte och hör inte av sig när min sambo försöker boka ett. 
Min sambo har inte gjort nått fel. Det är svårt att bestämma nått när hon bara säger nej till allt. 
Det kan exempel vara att vi vill ha dom på lov men hon bara säger nej, vad ska man göra då? 
Hon vill inte samarbeta. 

TS låter för engagerad och driven i detta. Tagga ner och låt dom biologiska föräldrarna söta detta. Det blir för känsligt att vara så styrig som du verkar vara.

Det verkar som att din konflikträdda sambo har en fetisch för drivna och bestämmande brudar. Hans ex, men även du. Mitt råd är att backa en aning och acceptera att det inte är dina barn. Gör det bästa av det när dom är hos er, men om din sambo vill ändra på umgänget och kräver mer ska HAN ta tag i det.

Annars låter det som ett evigt krigande där dom flesta blir förlorare av att tjafs.

Varför bor barnen inte 50/50 och varför har dom inte schema fastlagt? Pappan låter tyvärr ganska ointresserad av barnen. Det är hursomhelst hans val och hans sak att hantera, du bör backa.

Du ber din sambo lämna in en stämning till tingsrätten på umgänge.  Be honom också anlita ett ombud för att driva ärendet. 

Det är inte din bild som ska styra här, TS, även om jag förstår du har en stark och väl vilja till det. Du måste backa här. Låt de lösa sitt, de är föräldrarna till barnen. Som jag ser det har du trätt över dina gränser (i ren frustration). Du och han och ert barn har ju redan det perfekta familjelivet. Om det är någon som ska sörja att han bara träffar sina egna barn på helgerna är det han, inte du. Låt inte detta ta mer energi av dig helt i onödan. Om du ser din situation från ett helikopterperspektiv vad ser du då? Vem är föräldrarna till de här barnen? Jo det är 2 andra vuxna människor som hade ett liv innan du träffade dem. Hur de fortsätter lösa sitt får de göra hur de vill - har inte med dig att göra, har inte med ditt förhållande till han att göra. Den enda som får det till dig att göra är du. Du tar dig för stora friheter. Bara för att du har en bild i ditt huvud hur du vill ha ert familjeliv innebär det inte att du har rätten att styra över din sambos uppförande i det här. Hur som säger familjerätten sitt och inte ens de står på din sida i detta. 

Om du ska fortsätta så här tror jag du kommer göra dig själv olycklig, och alla andra du kommer dra med dig ner i fallet i din jakt efter vad du tycker är rätt för dig. Det här handlar inte om dig, din bild, din dröm.

Släpp det. För din, och deras skull. 

Då har hon visat att hon inte vill samarbeta vilket kan vara en fördel för din sambo vid ev tvist. Jag och exet var hos familjerätten och de tycker att vi pratar väldigt bra med varandra men vi får ändå fortsätta prata där, just för att det är lättare att det blir av.

Ett tips är att han kontaktar familjerätten igen och säger att de behöver prata där eftersom det inte blir något av deras samtal annars, och prata med exet om att antingen sätter de sig hemma och diskuterar eller så bokar de tid med familjerätten, (inte som ett hot utan mer som stöd). 

Vägrar hon och han verkligen vill ha barnen 50/50 så antar jag att det är tingsrätten som gäller även om det inte verkar vara en fråga om vårdnaden utan enbart umgänget. Skriv ner alla försök ni gjort till samarbete som hon vägrat, det kan vara bra att ta med vid en tvist.
Barnen har rätt att träffa sin pappa. Vägrar hon kan det ev ses som umgängessabotage. Det kan ju vara något att lyfta med henne innan han ev drar det till rätten. Umgängessabotage kan i vissa fall leda till att man förlorar vårdnaden?

Du får stötta din sambo i hans vilja, och i övrigt tyvärr backa lite. Om han inte vill dra det vidare så släpp det och fokusera på att få till ett nuvarande upplägg så bra som möjligt. Om det är svårt att få till en bra relation med bonusbarnen pga tidsbrist mm så kom ihåg att du behöver inte vara en bonusmamma för dem, det kan räcka att du är en fin vuxen förebild i deras närhet. 

Backa och acceptera att du inte kommer att få som du vill. 

Det är inte dina barn även om du gärna vill involvera dem i ert familjeliv. 

Din sambo vill inte bråka, fine det kan du inte göra något åt, det ni kan göra är att NI går i familjeterapi, och din sambo i enskild terapi så kanske han får mod att göra nåt åt saken. 

Tills dess. lev ert liv, boka in saker och säg nej till mamman om hon får för sig att plötsligt vilja skicka dem till er när ni bokat in annat. Tids nog inser hon nog att hon inte kan köra med er och att det blir tufft att aldrig ha egentid.

Alt försök få din sambo att ta sig till famrätten själv med ett förslag på upplägg. 

Beroende på avstånd mellan mamman och er, hur gamla barnen är osv så lägg upp en plan för hur ni vill ha det. 

Varannan v, ok, men om det inte går av någon anledning så varannan helg iaf. Och vartannat lov samt två sammanhängande v på sommarlovet tex. 

I avtalet ska det stå vem som hämtar, vilken dag, tid osv. Ett bra förslag är att man byter tex måndagar så att de åker från mamman  till skolan på måndagen, ni hämtar på em och nästa måndag tvärtom. 

Jämna år har ni påsklov och höstlov, udda år har ni sportlov och jullov. Samt varje år sammanhängande tid i två veckor. (kan bli svårt att få till fyra v om båda föräldrarna har semester samtidigt) 

Ju mer som står bestämt i avtalet desto färre konflikter. 

Men, som jag skrev, du får backa och acceptera att hans barn aldrig kommer att ingå i din familj på det viset som du önskar så länge han inte tar tag i det, helt enkelt för att de inte är dina och du inte har någon som helst bestämmanderätt kring umgänge, annat än att du har rätt att säga nej om mamman kommer hux flux och vill lämna av dem. 

Och ja, barnen kommer att hamna i kläm, men är de inte alltför små kan man förklara att ni jättegärna vill ha dem hos er, men ni lyckas inte få till bokade tider, så ni råkar redan ha gjort upp planer för den här gången. 

Ju äldre de blir desto enklare att boka med barnen själva och strunta i att mamman säger nej. 

 

Tycker att pappan verkar vara ganska ointresserad av sina barn men det är hans val. Släpp det tycker jag

Du låter verkligen som en bra och fin person.
Men det sorgliga i detta är att det är din sambo som ska dra i detta med barnen, inte du. Jättetrist att han inte engagerar sig.

Är det en person du vill ha familj med? Någon som inte kämpar för sina barn eller kämpar för att ha relation med sina barn? 

Du har tydliga och bra värderingar. Men din sambo verkar inte dela dessa. Är han något att satsa på? En pappa som inte vill ha särskilt nära relation med barnen?

Väldigt bra inlägg och här fanns massor av bra saker att ta till sig.

Jag svarade innan jag läst allt om mammans ickesamarbete. Men kom ihåg, det är fortfarande din sambo som måste driva denna fråga.

Vad har hon för argument?

Såg att du nog råkat starta två trådar, och att det stod i den andra att hon inte låter er åka till barnens farmor och farfar med barnen. Det kan ni strunta i. din sambo gör vad han vill på sin tid. Sen är det klart att åker man utomlands eller väldigt långt bort så meddelar man sin medförälder.
Förstår inte hur vissa tänker som vill förvägra barnen en mor eller farförälder.