Anonym (Usch) skrev 2024-02-23 21:14:12 följande:
Tänker på att göra abort pga kön, är jag dum i huvudet?
Håller verkligen inte med. Det finns en glidande skala avseende i vilka situationer abort kan vara moraliskt försvarbart, och i vilka situationer abort inte kan anses vara moraliskt försvarbart. Att våra lagar just i Sverige just nu inte gör någon skillnad på situationerna, betyder inte att det inte ÄR så.
I den ena änden, finns situationer där nästan alla skulle vara OK med att en kvinna gör abort. T.ex. om hon kommer att bli ensamstående, och själv är så sjuk eller funktionshindrad (fysiskt eller psykiskt) att hon inte kommer att klara av att ta hand om barnet, utan det kommer att få en osäker uppväxt i fosterhem. Eller om graviditeten är ett resultat av en våldtäkt, och då i synnerhet en traumatisk överfallsvåldtäkt/gruppvåldtäkt av främmande gärningsmän. Eller om barnet har svåra missbildningar eller sjukdomssyndrom, som kommer att orsaka att dess liv blir begränsat och svårt. Eller om det handlar om incest, då riskerna är mycket stora både genetiskt och psykosocialt. Eller om kvinnan är en grav missbrukare, vilket också innebär stora risker för barnet både fysiskt, intellektuellt, psykiskt och socioekonomiskt. Upptäckten att barnafadern är våldsam eller sexuellt intresserad av barn, och enda sättet att hindra att han blir ensam med barnet i framtiden (med de lagar vi har i Sverige), är att låta avliva det.
I den andra ändan av skalan, finns kvinnor som är gifta eller sammanboende med barnafadern och vill ha barn med honom, fast "sedan". Då de anser att de inte har festat färdigt än, eller uppnått rätt pinne på karriärstegen, eller redan har bokat en utlandsresa, eller sitt bröllop - och då vill de vara smala och fina i brudklänningen och kunna dansa hela natten på bröllopsfesten. Samt även fall där ett gift par vill ta bort det andra, tredje eller fjärde barnet på grund av att de "bara planerat för ett/två/tre, och nu har vi redan skänkt bort spädbarnsutrustningen". I dessa fall skulle nog de flesta säga, att en abort är oacceptabel - hur laglig den än är.
...och däremellan finns sedan allt annat. Kvinnor som kommer att bli ensamma mödrar, men med lite stöd i början skulle klara av det ändå. Flera barn sedan tidigare och en ansträngd situation både ork-mässigt och ekonomiskt. En äkta man/sambo som absolut inte vill ha fler barn, och hotar att gå och lämna frun ensam med de barn som redan finns. Mindre handikapp hos barnet som går att behandla/operera, men som ändå innebär mycket arbete och besvär jämfört med att ha ett normalt barn, och även lidande för barnet under tiden - t.ex. klumpfot eller harmynthet. Ovanligt låg eller hög ålder hos mamman/föräldrarna. I alla dessa fall går det att diskutera vad som är rätt och fel.
Vilken tur att du inte bestämmer då.
Alla kvinnor har alltid rätt att göra abort fram till vecka 18 (om jag minns rätt) och med socialstyrelseng godkännande till vecka 20+6.
Fram till v 18 räcker det med att man brutit en nagel för att göra abort, och så måste det få vara. Det är inget barn, det är ett embry eller ett outvecklat foster.
Om du vill tvinga kvinnor att skaffa barn de inte vill ha, hur tror du att dessa barn får det? Som oönskad?
Vill man gifta sig smal och snygg och kunna dricka alkohol på sin bröllopsdag så är det definitivt ett skäl gott nog. Även om du sitter där med armarna i kors och tjurar.
Gissar på att du är man dessutom, det brukar vara män som har dessa vidriga åsikter.
Har förresten en bekant som gjorde abort i vecka 20, hon blev godkänd och hennes skäl var åldern, hon var 50+, hade både barn och barnbarn. Det räckte.
Jobbigt va?