Åka iväg med bebis under föräldraledighet

3-4 h är en ganska lång resa med en bebis. Innebär att det bara är en hel dag på plats och två resdagar om du bara "får" vara borta två nätter. Hellre åka mer sällan och stanna längre i så fall hade jag valt. Jag var hos mina föräldrar med vårt barn en vecka då och då i den åldern. De bor 40 mil bort och det kändes väldigt viktigt för mig att träffa dem och att de fick umgås med sitt barnbarn. Hade också hellre bott i samma stad men det var inte möjligt. Ingen problem med anknytningen till pappa och inga problem för pappan. Dessutom fick han en hel veckas sömn varje natt vilket var mycket uppskattat. Han har också varit själv med vårt barn när jag rest i jobbet. Det är inga problem om man inte gör det till ett problem. Och det gör ju din man. Undrar vaf det handlar om egentligen. Kontroll eller bara något slags straff? Ställ egna krav, du ställer inte upp på de villkoren, ni får hitta en kompromiss.

Han får hålla isär vad som är bra för honom själv och för bebisen. Förstår att han månar om anknytningen men ett par dagar i månaden gör ingen skillnad för barnet. Det barnet får är en gladare mamma och en förstärkt anknytning till fler familjemedlemmar, vilket forskning visar stärker intelligensen och tryggheten. Du kan ringa din barnmorska och be att få det bekräftat om du tror det hjälper att han får höra det. 

Däremot verkar han själv inte må bra av att vara utan barnet. Det är där ni måste mötas. Om han känner att det här är en stor uppoffring från hans sida kanske du måste försöka kompensera honom på något sätt. Nu eller längre fram i tiden. Bemöta det just som en uppoffring, och se om han kan stå ut med det, antingen för att du som mamma till hans barn ska må bättre eller genom att du kompenserar honom på något sätt. 

Men slutligen måste ni vara säkra på att hans känslor handlar om att han just kommer att sakna barnet. Inte att han är osäker på var han har dig, känner sig ensam eller otillräcklig för att du behöver din familj och inte bara er lilla gemensamma, eller att han har ett kontrollbehov. För då är det det ni måste prata om och reda ut. 

Jag kan också åka mer sällan egentligen om jag fått vara hemma längre. Då hade det räckt i kombination med att mina föräldrar kanske hälsade på mig en gång där emellan. Men så länge accepterar ju inte min sambo att jag är iväg.

Jag har inte problem med om han skulle vilja ta med vår son men vi har inte hamnat i den situationen. men trots det menar han att han inte åker med han själv och då ska inte jag heller få göra det.

Tack alla Som delat sin åsikt 

Jag menade umgänget med föräldrar och familj, och då mest att man tar med sig barnen och åker iväg från den andra föräldern. Vi har åkt tillsammans till våra familjer. 

Saker man gör själv är en annan sak tycker jag, resande jobb, aw, fritidsintressen, vänner. Sånt gör man ju utan att ta med sig barnen.

Tycker inte du har orimliga krav ts. 

jag ska skriva hur det ser ut för oss som exempel. bor en timme bort från morföräldrarna och jag och min son (1 år) åker dit varannan helg och stannar oftast två nätter, ibland mer ibland mindre. Pappa jobbar mycket och jag åker dit av samma skäl som dig, avlastning och bygga på relationen till morföräldrar. Min son och hans pappa har en jättefin relation, så jag skulle inte säga att anknytningen har påverkats negativt alls eftersom pappan har varit närvarande i övrigt. Låter som att osäkerheten ligger hos din sambo. Ni kanske kan ta hjälp av föräldrastödet i er kommun om det är svårt att kommunicera kring det? ser att vissa här är oroliga för om han kontrollerar dig, men gäller det bara i denna fråga så handlar det kanske mer om att han är osäker i sin föräldraroll? Där vet du bäst. 

ja men lite så jag föreställt mig och drömt om att det skulle vara. i en relation vill man unna den andra. Och i detta fall anser jag att både jag och sonen mår bra och behöver komma iväg ibland. Enligt min sambo förstör jag anknytningen som sagt och respekterar inte hans känslor att han vill vara med sin son. vill tillägga att han som oftast kommer hem 1-1,5 timme innan läggdags och om han får välja så slipper han både matning och läggning. Orkar leka med vår son 20 min på sin höjd. vilket också gör att hans begränsningar för mig blir i min värld ännu mer fel.

Har också funderat på vad det beror på, tror mest det handlar om rättvisa. Han kan inte åka iväg med honom (pga hsn har ingen att resa med honom till då hans nära bor inom 30 min), då ska inte jag heller få åka iväg långt med han. Låter sjukt jag vet, inser det själv när jag skriver det?  men han är också så övertygad om att han har rätt i sak så det gör att jag tvivlar på mina känslor, att kanske jag är egoistisk som ?tar? vår son ifrån hans pappa två nätter pga att jag inte villa sitta hemma själv  hela dagarna..

Du har inga orimliga krav. Du har ju valt att bo nära hans familj och dem kan ni träffa hur ofta han/ni vill. Det är helt rimligt att du i det läget får tillbringa tid med din släkt. Som kompensation. Förklara det för honom, att det för dig väger upp din saknad efter din familj. Han har redan fördelen att ha sina nära. På tal om "rättvisa"! Och anknytningen kan det ju helt ärligt inte på allvar handla om! 

Du skrev också att han "helst slipper både matning och läggning." Förklara för honom att ett barns anknytning i allra högsta grad förstärks av att det får sina basala behov av mat och trygghet tillfredsställda. Om han är så mån om anknytningen är det detta han borde satsa på, menar jag. 

Men herregud, åk! Han vill att du är hemma och servar och underhåller honom, det är väl det det handlar om.

En väns reste bort i tre nätter för att hälsa på familjen när hennes son var 2,5 månader. Inga konstigheter. 

Planera in att åka en tisdag, när du väl är där blir du krasslig och behöver stanna några dagar extra. När du väl är där, fundera igenom hur du vill leva ditt liv och om du verkligen vill leva med en man som beter sig sådär. Jag hade förstått honom mer om det var så att han sprang hem från jobbet för att ägna all vaken tid åt sonen, om han gick med på att åka över helg osv, men detta handlar inte om sonen utan om att begränsa dig. Du behöver inte hans tillåtelse. Åk. Och känn efter. 

Vill man gynna anknytningen så ska man sköta matning av sitt barn. Det vet väl alla? Alla däggdjur funkar på samma sätt, gäller även fåglar och de flesta djur på planeten. 

Eftersom han vill slippa bitar som läggning och matning är det tydligt att han bara använder anknytningen som en ursäkt att kontrollera dig. 

Är han rädd att du vill flytt från hans stad för gott? Förklara för honom att den risken blir bara större om han beter sig som han gör. 

Angående rättvisa så har du ju gjort en jätteuppoffring när du flyttade och nu är det hans tur att kompensera dig 

Om min sambo jobbat elva timmar om dagen så hade jag dragit iväg en vecka i månaden...

Ni behöver prata med varandra.

Jag kan förstå honom att han inte vill vara i från sitt barn så många dagar. Men i och med att han jobbar 11h dagligen och inte verkar vilja ta nattning och matning (som är direkt kopplat till anknytning) så vittnar ju motståndet om något helt annat än umgänget med sonen.

Det måste ni reda ut. Han ställer krav på dig här, men vad ställer du för krav på honom? 

Det handlar ju också om att dina föräldrar ska få ett rättvist umgänge med sitt barnbarn- precis som hans föräldrar får.

Sen behöver du TS rota dig på er ort. Gå med i mammagrupp, öppna förskola etc. Du behöver bygga upp ett umgänge annars blir du väldigt ensam.