Klart du ska åka. Ingen anknytning förstörs. Och han kan ta igen det på sitt sätt. Jobbar han 11 h om dagen ser han väl inte barnet så mycket vaken tid ändå? Nog för att man vill vara med sitt barn men några nätter i lugn och ro kan man också uppskatta som småbarnsförälder. Plus att det gör att du, mamman, blir lite gladare. Låter inte särskilt generös eller omtänksam din man.
3-4 h är en ganska lång resa med en bebis. Innebär att det bara är en hel dag på plats och två resdagar om du bara "får" vara borta två nätter. Hellre åka mer sällan och stanna längre i så fall hade jag valt. Jag var hos mina föräldrar med vårt barn en vecka då och då i den åldern. De bor 40 mil bort och det kändes väldigt viktigt för mig att träffa dem och att de fick umgås med sitt barnbarn. Hade också hellre bott i samma stad men det var inte möjligt. Ingen problem med anknytningen till pappa och inga problem för pappan. Dessutom fick han en hel veckas sömn varje natt vilket var mycket uppskattat. Han har också varit själv med vårt barn när jag rest i jobbet. Det är inga problem om man inte gör det till ett problem. Och det gör ju din man. Undrar vaf det handlar om egentligen. Kontroll eller bara något slags straff? Ställ egna krav, du ställer inte upp på de villkoren, ni får hitta en kompromiss.
Du har inga orimliga krav. Du har ju valt att bo nära hans familj och dem kan ni träffa hur ofta han/ni vill. Det är helt rimligt att du i det läget får tillbringa tid med din släkt. Som kompensation. Förklara det för honom, att det för dig väger upp din saknad efter din familj. Han har redan fördelen att ha sina nära. På tal om "rättvisa"! Och anknytningen kan det ju helt ärligt inte på allvar handla om!