Åka iväg med bebis under föräldraledighet

Självklart hälsar dom på ibland också. Men nu hör det väl till att jag är föräldraledig och han jobbar 11 timmar om dagen. Jag har då haft en önskan att åka hem och umgås med dom ibland på vardagar. Som sagt, vi pratar om det en gång i månaden att jag är borta några nätter. Sen vill jag såklart vi åker tsm någon helg då och då men det köper jag inte blir riktigt lika ofta även om jag gärna förespråkar var femte helg. Jag är väldigt nära min familj Och vil även att vår son ska vara det.

Jag är medveten om att vi är två som vill umgås med vår son. Men när jag gråter på dagarna för jag saknar umgänge och familj och han ändå tycker att det är endast tis-Tors som gäller  så blir jag rätt så sårad.

Samtidigt som jag är förvirrad om det är jag som är egoistisk? Vilket jag kan få höra när jag säger jag vill hem några dagar? vill Väl ha bekräftelse att jag inte är Egoistisk? är inte kärlek att vilja ge mig och min son lite frihet. Det är ju även en avlastning för mig att komma hem och lämna till morföräldrar. (Dom brukar ta ledigt från jobb på vardagar när vi kommer)

Och @anonym (föräldrar) jag ger alltid honom möjligheten att följa med om vi åker helg, men eftersom han inte vill åka helg är min kompromiss att jag åker när han jobbar..

Klart du ska åka. Ingen anknytning förstörs. Och han kan ta igen det på sitt sätt. Jobbar han 11 h om dagen ser han väl inte barnet så mycket vaken tid ändå? Nog för att man vill  vara med sitt barn men några nätter i lugn och ro kan man också uppskatta som småbarnsförälder. Plus att det gör att du, mamman, blir lite gladare. Låter inte särskilt generös eller omtänksam din man. 

Varför jobbar han 11 timmar om dagen? 

Vad skulle hända om du meddelade att nästa tisdag åker du? 

så länge det inte fler veckor på raken så är det okej, och tisdag till torsdag är fine. Men som senast så sket det sig just tisdag till torsdag så ville ändra från måndag till onsdag. men det gick  inte för det är inte det vi kommit överens om?

har även varit en gång då jag kände att jag fick för lite tid och ville stanna en natt extra, men det var inte aktuellt så då var det bara att åka Tillbaka.

Sen min sida i det hela har ju vid något svagt tillfälle sagt ja till detta pga  att jag är konflikträdd och jac tycker det gör så ont när vi inte är sams. (Han kan va osams utan att bry sig så mycket). Och då får jg  höra det att jag inte gör ?som vi sagt?, men det är väl för att jag innerst inne är sårad över detta och inte okej med att han alltid ska få bestämma när, om och hur jag får åka till mina föräldrar. 

Ja jag vet inte, jag vill väl få någon bekräftelse i att jag inte är helt egoistiskt?:(:( någonstans så kan det väl inte vara rätt att han ska bestämma när och exakt vilka dagar jag ska få åka bara för att vi har gemensam vårdnad. 

vill även säga att jag har planerat en natt borta hos en vän då inte vår son ska med, för då anser jag att fokus är att ?vara jag? och bara umgås med min nära vän. Men när jag åker till min hemstad är det att min son ska få en relation och umgås med  mormor och morfar den största anledningen.

Du är absolut inte egoistisk. Självklart ska du kunna umgås med din familj fast de bor långt borta, Du får tuffa till dig, och säga att du inte ställer upp på överenskommelsen längre. 

Han verkar vara osäker i sig själv och verkar ha ett behov av att få bestämma och även kontrollera dig. 

Jag känner mig kluven i grundfrågan, dvs hur många nätter är det rimligt att vara ifrån sitt barn/bebis. Delvis för att jag och sambon inte är jämna där. 

Först: alla gör som de vill så jag menar inte detta som rätt eller fel. Men just när det blir en krock. 

Jag har rest iväg nån vecka med barnen utan pappan redan första året, utan problem. Det var ingen stor diskussion. Pappan är inte lika ressugen så han har inte gjort samma sak. Jag tror fortfarande knappt jag varit ifrån min 5åring i fyra nätter i streck. 

Sen vet jag andra där pappan rest bort med barnet/bebis en vecka och det gått utmärkt. 

Varje månad är ju rätt ofta men ni måste ju nå en kompromiss så du ändå kan hälsa på och inte blir fast hemma- tex att han följer med.