Extremt svartsjuk halvsyskon

Alltså det är ju väldigt förståligt att den 5 åring reagerar såhär. Är ju ej gammal nog att förstå situationen 

Innan man själv har haft en femåring så är det svårt att förstå hur liten en femåring faktiskt är. När ditt barn är fem år kommer du nog få lite av en "aha-upplevelse" över hur du resonerade kring din bonusdotter relaterat till hennes ålder. Du kommer nog tänka något i stil med: "Tänk att jag trodde att NN skulle vara nog stor att förstå si och så när hon var fem år... Var hon verkligen såhär liten när jag tänkte X och Y om henne!?" 

Såhär är det:
Din man träffar sin dotter alldeles för lite! Halvtid hade verkligen varit att föredra. Den lilla flickan saknar ju sin pappa! Ni har en dotter som är bebisgullig och får ha sin pappa hela tiden i vardagen. Förstå vad hon ska känna sig ledsen och ersatt! I kärnamiljer kan det vara en ENORM omställning för ett barn att få ett syskon - och här blir det ju ännu "värre". Hon har absolut inte dina referensramar. Någon gav liknelsen: Föreställ dig att din man kommer hem med en till fru. Han säger att hon ska bo med er nu och ingår i er familj. Han älskar både dig OCH den nya frun lika mycket! Och du ska absolut älska den nya frun du med, och bjuda in henne i familjen med öppna armar. Hur reagerar du? Lite så kan det upplevas för ett barn att få ett syskon. Plus då att det blir ännu värre för din mans dotter eftersom hon får vara med så sällan. Tro fasen det att hon blir svartsjuk! Vad hon behöver är kärlek, kärlek, kärlek, acceptans och tid med sin pappa.

 det är en femårig liten tjej som inte än kan hantera sina känslor? Uppskatta istället att ditt barn har ett storasyskon som ditt barn förhoppningsvis kommer ha en värdefull relation med framöver. 

Respektera hennes situation och känslor istället. snart är denna fas över, ha lite tålamod

Det låter som hennes självkänsla är dålig. Antagligen för saker som hänt under hennes uppväxt. En del är såklart även biologiskt men miljöfaktorerna blir det avgörande.

Det viktiga är att ge henne kärlek och trygghet men också att ha tydliga gränser. Hon behöver lära sig att dela med sig. Men man ska inte heller trycka ned henne. Man behöver ha mycket tålamod och det stora jobbet är när hon inte är hos er. 

Det låter som hennes självkänsla är dålig. Antagligen för saker som hänt under hennes uppväxt. En del är såklart även biologiskt men miljöfaktorerna blir det avgörande.

Det viktiga är att ge henne kärlek och trygghet men också att ha tydliga gränser. Hon behöver lära sig att dela med sig. Men man ska inte heller trycka ned henne. Man behöver ha mycket tålamod och det stora jobbet är när hon inte är hos er. 

Jag kan förstå barnet. Pappan vill inte ha henne men skaffar ett nytt barn...

Varför är femåringen bara hos pappa på helgerna?
Har ni provat en jämnare fördelning?

Förstår att det känns jobbigt om lilla blir åtsidosatt, men å andra sidan gäller det 2 dagar varannan vecka, dessutom är lilla så liten att hon/han inte kommer att minnas detta ändå, så att lilla inte får vara med på rummet osv är egentligen ingen stor sak så länge hon/han inte blir försummad. Ni får ge det tid, det är inget ovanligt att även helsyskon är avis på nya småsyskon.

Som någon föreslog, kan ni utöka umgänget så att barnen får mer vardag tillsammans?