Extremt svartsjuk halvsyskon

Alltså det är ju väldigt förståligt att den 5 åring reagerar såhär. Är ju ej gammal nog att förstå situationen 

Såklart hon är svartsjuk. Syskonet har mamma och pappa på heltid. Hennes pappa, som hon själv bara får träffa på helgerna, medan syskonet har honom alltid. Hon är som en gäst i sin egen pappas hem och lillasyster har tagit hennes plats i pappans liv. 

Och så en ny styvmamma på det, som uppenbarligen ha svårt att se hennes behov och låta henne uttrycka sina jobbiga känslor. 

Hon behöver mer kärlek från er, inte mindre. Skärp till dig nu, du är vuxne och har makten över situationen som du varit med och skapat för den här lilla flickan. Nästa gång är det kanske din lilla som måste hälsa på pappan på helgen och känna sig utanför när nya kvinnor och nya ungar tagit plats. 

Innan man själv har haft en femåring så är det svårt att förstå hur liten en femåring faktiskt är. När ditt barn är fem år kommer du nog få lite av en "aha-upplevelse" över hur du resonerade kring din bonusdotter relaterat till hennes ålder. Du kommer nog tänka något i stil med: "Tänk att jag trodde att NN skulle vara nog stor att förstå si och så när hon var fem år... Var hon verkligen såhär liten när jag tänkte X och Y om henne!?" 

Såhär är det:
Din man träffar sin dotter alldeles för lite! Halvtid hade verkligen varit att föredra. Den lilla flickan saknar ju sin pappa! Ni har en dotter som är bebisgullig och får ha sin pappa hela tiden i vardagen. Förstå vad hon ska känna sig ledsen och ersatt! I kärnamiljer kan det vara en ENORM omställning för ett barn att få ett syskon - och här blir det ju ännu "värre". Hon har absolut inte dina referensramar. Någon gav liknelsen: Föreställ dig att din man kommer hem med en till fru. Han säger att hon ska bo med er nu och ingår i er familj. Han älskar både dig OCH den nya frun lika mycket! Och du ska absolut älska den nya frun du med, och bjuda in henne i familjen med öppna armar. Hur reagerar du? Lite så kan det upplevas för ett barn att få ett syskon. Plus då att det blir ännu värre för din mans dotter eftersom hon får vara med så sällan. Tro fasen det att hon blir svartsjuk! Vad hon behöver är kärlek, kärlek, kärlek, acceptans och tid med sin pappa.

 det är en femårig liten tjej som inte än kan hantera sina känslor? Uppskatta istället att ditt barn har ett storasyskon som ditt barn förhoppningsvis kommer ha en värdefull relation med framöver. 

Respektera hennes situation och känslor istället. snart är denna fas över, ha lite tålamod

Jag kan tillägga då att du tycker att det känns jättejätte jobbigt för dig. För dig! Som är vuxen! Med full insyn i beslut kring ditt eget liv.

Tänk då hur jättejätte jobbigt den lilla flicka tycker att det är, Som är ett litet barn, helt i beroendeställning till vuxnas olika beslut. 

Och ändå låter det på dig som att dina känslor skulle vara mer berättigade än hennes? Som att du har större rätt att känna och uttrycka känslorna än vad hon har. 

Lillasyster får alltså all uppmärksamhet från båda sina sammanboende föräldrar ca 20 dagar per månad, och när storasyster är där 8 dagar per månad och då får mest uppmärksamhet från sin pappa som hon träffar endast dessa 8 dagar, så är det orättvis för lillasyster? Hur?

Det låter som hennes självkänsla är dålig. Antagligen för saker som hänt under hennes uppväxt. En del är såklart även biologiskt men miljöfaktorerna blir det avgörande.

Det viktiga är att ge henne kärlek och trygghet men också att ha tydliga gränser. Hon behöver lära sig att dela med sig. Men man ska inte heller trycka ned henne. Man behöver ha mycket tålamod och det stora jobbet är när hon inte är hos er. 

Det låter som hennes självkänsla är dålig. Antagligen för saker som hänt under hennes uppväxt. En del är såklart även biologiskt men miljöfaktorerna blir det avgörande.

Det viktiga är att ge henne kärlek och trygghet men också att ha tydliga gränser. Hon behöver lära sig att dela med sig. Men man ska inte heller trycka ned henne. Man behöver ha mycket tålamod och det stora jobbet är när hon inte är hos er. 

Det är inte helt ovanligt att vilja "putta ut" styvbarnet när man får ett eget litet barn. Och att man blir extra beskyddande som nybliven mamma. Förmodligen helt normala känslor och till viss del biologiskt betingat. 

Men det är du som är vuxen. Det kan inte stå mellan dig och en femåring. Det är inte en jämlik kamp. Om du tycker det är jobbigt så kan du kanske förstå att femåringen har liknande jobbiga känslor, men saknar den vuxnas förmåga att hantera dem. 

Försök sätta dig in i femåringens situation och tänk om det var ditt barn. Det kan ju faktiskt vara ditt barn om fem år. Tänk om din man lämnar dig och lillan för en ny och skaffar ett till barn och din dotter får komma dit lite då och då och ska ta stor hänsyn till sin nyfödda lillasyster? 

Jag kan förstå barnet. Pappan vill inte ha henne men skaffar ett nytt barn...

Varför är femåringen bara hos pappa på helgerna?
Har ni provat en jämnare fördelning?

Förstår att det känns jobbigt om lilla blir åtsidosatt, men å andra sidan gäller det 2 dagar varannan vecka, dessutom är lilla så liten att hon/han inte kommer att minnas detta ändå, så att lilla inte får vara med på rummet osv är egentligen ingen stor sak så länge hon/han inte blir försummad. Ni får ge det tid, det är inget ovanligt att även helsyskon är avis på nya småsyskon.

Som någon föreslog, kan ni utöka umgänget så att barnen får mer vardag tillsammans?