Extremt svartsjuk halvsyskon

Innan man själv har haft en femåring så är det svårt att förstå hur liten en femåring faktiskt är. När ditt barn är fem år kommer du nog få lite av en "aha-upplevelse" över hur du resonerade kring din bonusdotter relaterat till hennes ålder. Du kommer nog tänka något i stil med: "Tänk att jag trodde att NN skulle vara nog stor att förstå si och så när hon var fem år... Var hon verkligen såhär liten när jag tänkte X och Y om henne!?" 

Såhär är det:
Din man träffar sin dotter alldeles för lite! Halvtid hade verkligen varit att föredra. Den lilla flickan saknar ju sin pappa! Ni har en dotter som är bebisgullig och får ha sin pappa hela tiden i vardagen. Förstå vad hon ska känna sig ledsen och ersatt! I kärnamiljer kan det vara en ENORM omställning för ett barn att få ett syskon - och här blir det ju ännu "värre". Hon har absolut inte dina referensramar. Någon gav liknelsen: Föreställ dig att din man kommer hem med en till fru. Han säger att hon ska bo med er nu och ingår i er familj. Han älskar både dig OCH den nya frun lika mycket! Och du ska absolut älska den nya frun du med, och bjuda in henne i familjen med öppna armar. Hur reagerar du? Lite så kan det upplevas för ett barn att få ett syskon. Plus då att det blir ännu värre för din mans dotter eftersom hon får vara med så sällan. Tro fasen det att hon blir svartsjuk! Vad hon behöver är kärlek, kärlek, kärlek, acceptans och tid med sin pappa.