Extremt svartsjuk halvsyskon

Man biter ihop och inser att problemet ligger i dig.

Hade den äldsta varit ditt barn hade du sett att hon behövde tid med sin förälder som hon bara träffa på helgerna. Det är inget stort barn, det är en liten 5 åring som behöver uppmärksamhet och kärlek av sin pappa och av dig. Låt henne vara ensam med sin papp då och då. Ge henne lite ensamtid Med dig. Låt henne få vara liten som Hon faktiskt är så ska det nog gå lättare att få henne att acceptera sitt syskon.

Inte alls konstigt. En 5-åring är ett litet barn och nu finns plötsligt en bebis som antagligen alla gullar med. 5-åringen är dessutom bara där på helgerna. Hon får ju ingen vardag med er utan blir mest som en gäst. Klart hon vill ha sin pappa för sig själv då. 
Det här får ni vuxna jobba med, ungen är uppenbarligen inte trygg när hon kommer till er nu, pga förändringen det blev med ett småsyskon. Det kommer gå över, men det kommer ta tid och under den tiden är det superviktigt att ni vuxna beter er just som vuxna, och inte som en bortskämd unge själv, som tycker det här är jobbigt! 

Ni vuxna har skapat en situation som 5-åringen inte haft någon kontroll över och nu gungar det under hennes fötter. Ni är ansvariga för situationen och måste därför ha tålamod och jobba målmedvetet på hennes trygghet. Pappan hoppas jag inser det även om inte du är där än. Jag hoppas dock ni kan samarbeta bra runt detta så att inte er familj ska behöva splittras. 

Ja, det är ju en situation som du försatt dig i när du skaffade barn med en man som redan har ett barn

Hon är liten och hon träffar endast sin pappa 8 dagar i månaden. En pappa hon förhoppningsvis älskar och vill ha nära. En pappa som träffade en ny partner och även skaffade barn med denna person när hon, barnet, var väldigt liten. Räknar man bakåt så blev du gravid när flickan var runt 3 år gammal. Troligtvis så hade du och din man varit tillsammans ett tag innan dess. Det betyder att denna flicka har behövt leva med separerade föräldrar ett bra tag, redan innan sin 2årsdag (?). 

Så det är helt enkelt inte konstigt att flickan är svartsjuk. Jag tycker ni ska försöka hjälpa flickan att känna sig sedd och bekräftad. Om det är ett jätteproblem så sök professionell hjälp så ni kan finna verktyg. Så ni slipper bli en av dessa bonusfamiljer där barnen mår dåligt över situationen. 

Det är nog vanligt att barn reagerar så på syskon

Jag tror att ni behöver göra något kul tillsammans. Det är viktigt att älsta känner dig välkommen? Man behöver inte höra stor grej utav det utan att ni ser henne. Börja med kanske ha en dag med hennes favorit frukost?  Middag eller snacks om hon nu får äta det. 

Låt hon få känna att hon är storasyster?

Som fler sagt, gör saker själva med 5-åringen. Dels behöver hon pappas odelade uppmärksamhet men det kan även vara så att hon vill ha din uppmärksamhet, så gör även saker bara ni två. Kanske även tex farmor och farfar behöver tänka på att ge henne lite mer uppmärksamhet, tex hälsa på henne först innan de hälsar på lillasyskonet.

Se till att hon får ha vissa av sina saker ifred, sedan måste det såklart finnas saker som båda barnen får ha. Se till att lillasyster lånar ut saker till storasyster så 5-åringen ser att man kan låna saker från varann.

Vad säger hon mer? Vad är det som känns jobbigt för henne?  hur vill hon ha det hemma? Vad vill hon att ni gör när hon kommer? Låt henne vara med och bestämma lite, kanske känner hon sig större då och kan växa lite med det.

Sen får ni såklart säga till henne att ni inte vill att hon kallar nån för äcklig, att ni inte vill att hon skriker mm.

Har du läst boken 5 gånger mer kärlek? Om inte så gör det.

Jag vill tillägga att våra helger cirkulerar mest kring storasyster, vi gör alltid aktiviteter som hon gillar, utflykter, hon får bestämma mat, hjälpa mig att laga den ibland osv för att hon ska ha kul hos oss. Pappa är med henne hela tiden när hon är här och hon får i princip hans uppmärksamhet 95% av tiden, jag har också en egentid med henne ibland och det går jättebra. Men trots detta så är hon ändå väldigt väldigt svartsjuk. Det jag tycker är jobbigt är just att lillasyster, som jättegärna vill vara med, alltid blir åsidosatt. Jag känner att vi kan inte ge mer uppmärksamhet än hon redan får utan att det drabbar lillasyster? Vilket känns jättejätte jobbigt för mig.

Går det att involvera henne mer i att ta hand om lillasyster? Ge henne uppgifter, visa att hon kan hjälpa dig och sin pappa och är viktig?
Kanske hjälpa till med att ställa fram mat, hämta ny dricka, visa hur man målar med vattenfärger, hjälpa henne upp på en stubbe i skogen, hämta hennes ytterkläder, fråga vilka strumpor som passar bäst... 
Givetvis säger ni lugnt till henne att lillasyster får använda sina saker. Det är ingen diskussion. 
Berätta att lillasyster tycker om henne och blir så glad när hon kommer etc.

Jag tror också delvis att det kan vara pappan som ger fokus och inte kanske ge konsekvensen. Jag har barn själv och förstår att de kan vara svårt. 

Men jag tänker om man är fler i hushållet. Så ska alla få den uppmärksamhet man vill ha på rätt sätt.