"Allt fler tycker att livet är meningslöst" (SR-artikel)

Lite det jag är inne på. Att bara göda sitt ego med materialism och konsumtion leder ju aldrig till någon varaktig lycka. När du köpt den där Porschen och ätit upp den där gourmetmiddagen, ja men sedan då? Du blir mätt på både mat och nya ägodelar.

Inhopp, jag är likadan dvs periodare. Ibland kan det gå nåt halvår innan jag loggar in.

Jag har dock stött på medlemmar som verkar tro sig ha djupa vänskapsrelationer härinne vilket nog är ett stort undantag och som ovanstående uttryckte det över FL känner du inte ens personen, vet hur genuin denne är. Så blir det ett stort drama och kris när internetkompisen inte alls är som man byggt upp i sin disneyvärld. Istället för att på ett kanske sundare vis inse att ?Detta är internet där vem som helst kan skriva vad som helst?. Såna trådar har jag läst det sista. Och som utomstående kan jag bara säga att när man börjar ta nätvännerna eller FL på för stort allvar då bör man kanske se vart man är påväg i livet.

Verkligheten tenderar ju inte riktigt att vara som FL kan man säga. Och tror man det så ja, då hade jag också blivit skrämd av den verkliga världen och sociala kontakter.

Ja, det finns en rad nick som anser sig sitta på den allmänna sanningen. Och t.o.m. blir kränkta av att någon tycker annorlunda. 

Det är väl en självklarhet att de som hänger mest på forum inte har så mycket socialt liv utanför. Men jag vill reda ut några saker.

1) Nästan alla människor i Sverige tillbringar idag stora delar av sitt sociala liv på internet. 
2) Därför uppstår konkurrens och faktiskt en viss utsatthet. På Passagentiden fick man vara ifred bland de andra nördarna. Idag är forumen och Facebookgrupper också för och av människor som till det yttre har allt, så som familj, vänner och partner. Men det är väl klart att många av dem också är ensamma nog att inte orka dela sitt sköraste med sina vänner, utan istället väljer att dela med internet.
3)Jag tror att det vore bra om folk kom ner från sina höga hästar i det här avseendet och insåg att vi alla sitter i samma båt.

Jag har människor i mitt liv och jag är inte alltid på internet utan har ett annat liv också. Jag är ensammare än jag skulle vilja vara och det är därför jag har fastnat här, eftersom jag tycker om att skriva, diskutera och ge råd. Forumet är perfekt för mig i teorin. Men i praktiken möter jag ofta både subtil och direkt mobbning här.  Häromdagen fick jag någon typ av medhåll när jag skrev under detta nick i någon annans tråd. Det händer ibland. Det är svårt att vara en hel människa på ett forum. Någon som tycker om vad du skriver i en fråga blir besviken på dig i en annan. Jag skriver därför ibland under annat nick. 

Jag tolkar dig som att du vill vara på forumet men med balans och rekommenderar detta även till andra. Det är en bra målsättning. 

Jag önskar alla att hitta mening i sina liv. Man blir lyckligare då. Men hur ska vi komma dit? 

Är inte ens i närheten av sådana extravaganser. Men visst är det lätt att man försöker unna sig något för att pigga upp tillvaron. Men att aldrig få hålla om någon man älskar drar tyvärr ner på livskvaliteten rätt så rejält.

Fast där det är en sanning med modifikation.

Långt ifrån alla använder sociala medier för att jämföra saker, visa upp sig själva eller diskutera och/eller skaffa vänner.

Det finns många som slänger upp en bild på Instagram utan att diskutera eller de som läser om sina hobbys i div FB grupper eller läser om något ämne.
 
Medan andra har Instagram som livstil och är beroende att lägga skitfina bilder på sig själva eller visa upp saker. 

Här på FL blir vi mer personliga även bakom dolda nick. Vissa har också behov att i perioder ranta om sitt dåliga och misslyckade  dejtingliv vilket är personligt. Vissa tar vänskaper härinne på blodigt allvar medan vissa anser att vem bryr sig vad ett nick på FL säger tänker. Vissa ställer bara frågor om barnskötare vilket är ganska opersonligt osv. 

Min luddiga poäng är att även om de flesta använder sociala medier så finns det sunda och osunda sätt att göra detta. Att sitta mycket på FL och skapa sociala vänner härinne man tar på allvar om de slutar skriva eller visar sig vara en knäpp individ och tycka det är jobbigt täknar jag som osunt då jag vet att det finns en del sånt här. Jämfört med personen som borstar av sig att ?jaja så är FL? och fyller vardagen med intressen och vänner.

Var det till mig?

Klart ensamma människor söker sig till varandra i skrivande. Det jag och andra hänvisade till var mer hur seriöst man tar främmande nick man diskuterar med när eller om de visar sig inte vara som de skriver. Vilket många härinne ju faktiskt inte är. Förutom män som ber om sex, personer som bara vill älta till personer som vill att man skall lägga tid på dem genom påhittade problematiseringar?Forum som FL är dessutom ett kanonställe för ensamma män för att lura kvinnor. Här finns många ensamstående och olyckliga. Jag vet att det funnits en del trådar om det genom åren. 

Jag påtalade inte huruvida du personligen skriver med människor härinne för det vet jag inget om utan jag menade generellt. Och från början att det blir osunt när man tar en skrivkompis från tex FL väldigt hårt om personen visar sig ljuga eller bara slutar skriva. Då är man inne i en osund loop.

Och eftersom flera kanske är just ensamma och olyckliga tycker jag det är viktigt att man på ett forum som detta bemöter andra med mer försiktighet, att behandla andra som man själv vill bli behandlad, helt enkelt. Det är väl bättre att försöka bygga upp varandra än att hela tiden nedvärdera och förminska personer som uppenbart inte mår bra?

Under rådande omständigheter hade det blivit tråkigt, fast jag har aldrig stött på någon som endast lever för de tre sakerna.  Att vi kan ägna oss åt mer än det innebär att vi har ökat levnadsstandarden, precis som sökandet efter mening är en produkt av att vi har tid över till annat än att bara överleva så att säga.

Jag är nog lite för ny i gemet här på forumet, men har haft min beskärda del av manliga kontakter. Jag förstår inte riktigt den oempatiska blicken på den ensamma person som blir lurad och sårad. Vad ska hen göra tycker du, om hen inte är i sammanhang där hen träffar folk och alltid blir bortsvajpad? Jag förstår inte varför man vill frånta människor deras chanser. Men självklart måste man vara rädd om sig. Vilket inte alltid är lätt. Carolatom07 har visat en balanserad hållning. Jag gissar att det tagit många år att komma så långt. Jag har internetvana men inte av just detta forum som, trots att det har många passiva medlemmar, inte har så många som skriver varje dag. De som gör det blir nog lite knäppa av det, och under ett halvår har det varit jag. Det har skänkt mening då jag tycker om att skriva, men också emotionellt kaos på grund av mobbningen av mig och andra. En av dem som mobbat är inte kvar och en av dem som blir mobbad har jag inte sett på ett tag. 

Det kan jag hålla med om. Dock efter år av inhopp här på FL och perioder under vintern när jag varit här mycket insett att skriva något känsligt här är som att kasta sig åt vargarna. Även 1 elak kommentar bland 10 stöttande gör ont. Och varsam ska man vara även om man inte håller med TS. 

Det jag skrev till Fröken Allvar var ett exempel. Som jag skrev jag känner inte henne även om vi diskuterat i någon tråd för nåt halvår sedan. Då jag i tidigare trådar och kontakter med nick härinne stött på fenomenet att när någon visade sig vara falsk eller försvinner då rasar hela världen. Då tror jag FL blivit något helt annat än ett diskussionsforum. Och frågan är hur hälsosamt forumet blivit då.

Nej jag menade absolut inte så, eller något personligt mot någon. Men det är något jag reflekterat över. Jag tror att det flesta ser FL som ett diskussionsforum, där man skriver en rad och diskutera något ämne. Medan en del tar det kanske osunt mycket på det seriösa planet. Jag har ingen aning om du blivit lurad och sårad alls. Men att känna sig lurad och sårad över någon som man bara pratat med på FL, och inte ens vet var personen bor, heter eller ens om den finns på riktigt (det finns många som byter både ålder och kön här) då kanske man tagit det lite för djupt och hårt för att det skall vara sunt- för en själv.

Jag och en vän var med om liknande med en man härinne. Där var det jag som blev ledsen medan vännen faktiskt inte brydde sig alls utan såg det som en liten sak att ett nick på internet ljuger. Det senare känns mer hälsosamt innan man faktiskt VET vem som finns bakom nicket. För sin egen skull.
Men det blev en intressant diskussion vid fikat, över en sak jag aldrig tänkt på.

Ja jag har under mitt liv fått omvärdera saker många gånger och försökt hitta nya sätt att förhålla mig till människor i min omgivning som jag haft ont av och till situationer som kan dyka upp.

Det har varit jobbigt att jobba med sig själv s.a.s. men bara man motiverar sig tillräckligt och anstränger sig, brukar det gå i lås till sist. Vi människor reagerar ofta känslomässigt och med ryggmärgen (invant beteende) istället för att tänka efter två gånger och räkna till 10 tills irritationen och upprördheten lagt sig. Efteråt kan man ofta se och förstå hur obetänksamt man reagerade.

Men i stridens hetta ligger skällsorden och behovet av att förminska den man är oense med nära till hands. Så har det varit för mig och jag har dämpat mig avsevärt i det fallet. Numer är det ofta andra som tappar fattningen medan jag försöker behålla ett rationellt lugn. Det känns bra att jag lyckats förnya mig på det sättet.

I ett forum med många diskussionsämnen och där man uppmanas att skriva av sig när man har problem eller går igenom kriser, är det ju inte märkligt att många som mår dåligt i sin ensamhet ser sin chans att skriva av sig, med förhoppningen om att få uppmuntrande ord och bli stärkt av det. Tyvärr finns här ofta ett behov hos vissa av att förminska eller nedvärdera den som gråter ut och behöver tröst. Så ska det ju inte behöva vara.

Nu blir det ännu en tråd om forumet snarare än meningslösheten. Jag tycker att människor ska få söka sig bort från sin meningslösa, ensamma tillvaro. Jag uppmuntrar det. Men tycker samtidigt att man ska vara rädd om sig. När de ensamma skriver här får de ofta höra att de bör skaffa sig hobbies, när det är kontakt de söker. 

Mitt liv är fantastiskt, har bara blivit bättre och bättre sen barndomen, eftersom den var hemsk.

Härligt att höra! 

Om livet känns meningslöst eller inte, tror jag beror på om man är nyfiken på vad som kommer att hända härnäst. 

Oavsett livsåskådning, om nyfikenheten på vad morgondagen har att ge inte finns där, känns nog livet ganska meningslöst. 

Om livet känns meningslöst eller inte, tror jag beror på om man är nyfiken på vad som kommer att hända härnäst. 

Oavsett livsåskådning, om nyfikenheten på vad morgondagen har att ge inte finns där, känns nog livet ganska meningslöst.